Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Vi väljer efter utbudet som finns. Jag läser helt enkelt böcker som är anpassade efter åldern, Mamma Mu, laban, tummen etc blev det omkring 2-3års åldern. Nu är pojken 3,5 och det blir allt mer klssiker från Astrid Lindgren, och det beror mycket på att det var en del av min barndom samt att förskolan lär ut sånger och läser om dessa figurer. Sen får han såklart också välja ut böcker som han vill läsa, blir ju en hel del om bilar/poliser/brandmän etc. För mig är det positivt att man ens läser böcker, tycker allt fler ersätter sagoläsningen med saga på tv. 
Ang min utbildningsnivå så är den väl medel, två år eftergymnasial utbildning i ekonomi. 

Vilka böcker är bättre respektive sämre? Är väldigt nyfiken!

Men du, Termos, för att arbeta som kvalificerad revisor så måste du ha högskoleutbildning. Annars är du möjligen assistent. Samma arbete utför du i alla fall inte.

Vilka är dåliga barnböcker? Vilka är bra barnböcker? Man får inte glömma bort att man alltid har ett vuxenperspektiv när man bedömer barnböcker. Barn kanske gillar så kallade dåliga barnböcker. 
Dåliga barnböcker för mig är dåligt översatta barnböcker, allt annat är en smakfråga.  

Jag upplever att de studier på högskole- och universitetsnivå som jag har ägnat mig åt har gjort att jag själv lärt mig att se på allt möjligt ur olika synvinklar, analysera, argumentera både för och emot mina egna åsikter osv.

Jag kan för min egen del därför säga att jag troligtvis lägger mer tanke bakom vilka böcker jag vill läsa för mitt barn, vad de förmedlar och hur det står i relation till vad jag vill att hon skall mötas av, än jag skulle ha gjort om jag inte utvecklat ett mer kritiskt och brett tänkande. I viss mån gör det också att jag troligtvis resonerar med mitt barn på ett annat sätt kring böckerna. Därmed blir kvaliteten på läsandet högre, anser jag.

Jag upplever att många andra som jag pratat med, som också läst på högskolenivå delar min bild av ett ökat kritiskt tänkande, och förmåga att se fler perspektiv tack vare studierna, så där kan jag också tänka mig att man funderar lite extra kring vilka böcker man läser och vad de säger till barnen.

Därmed inte sagt att personer som inte läst på högskola saknar det tänket eller helt oreflekterat väljer vilka böcker som helst till sina barn. Jag tror bara att det kan vara lättare för högutbildade att utnyttja sin förmåga till kritiskt tänkande, eftersom man "drillats" till det under flera år (ofta).

Så barn till lågutbildade har sämre ordförråd nu också?

Jag och min man har enbart gymnasieutbildning, jag har viss efterkompetens
men inte på högskolenivå. Min sons bästa kompis har högutbildade föräldrar,
pappan är vd för ett stort företag och mamman är arkitekt av något slag.
Men, min son har mycket större ordförråd än sin kompis, utan tvekan.

Vi må vara lågutbildade men inte är vi helt blåsta för det!  Intelligensen sitter inte
i utbildningen. Vi älskar våra arbeten, de är givande. Man behöver ju knappas vara socionom
för att kunna tänka ett steg längre och välja barnböcker som inte bara är trams.