Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Fast jag tycker att varje barn som halkar efter i skolan pga bristande läsvanor är ett barn för mycket, visst kan någon procents skillnad låta lite, men det rör sig ju om många, många barn som helt enkelt får ett sämre språk än sina klasskamrater pga. något så enkelt som att mamma och pappa inte ville läsa de där 15 minuter per dag (minst) som krävs för att barnet skulle fått en god språkutveckling. Och god språkutveckling handlar inte bara om att kunna läsa skönlitteratur rent tekniskt och att njuta av det, utan om att genom att exponeras för skönlitteratur lär sig barnet massor om sig själv, andra och samhället, det ökar sitt ordförråd så det lättare kan ta till sig facktexter också m.m.

Ska man dra det till sin spets är det tyvärr så att barn till lågutbildade själva oftast blir lågutbildade. Om föräldrarna kan göra något så enkelt som att läsa för sina barn för att ge barnet ökade chanser att själva välja utbidningsnivå, tycker jag man ska uppmunta det!

Fast det finns ju en kanon, så det handlar inte bara om personlig tycke och smak. Nu finns det förvisso ingen pekbokskanon, så småbarnsböcker faller lite utanför det (även om nog många per automatik känner att t.ex. Alfons är bra böcker), men nog anser jag att det finns bättre och sämre böcker även för små barn. Men för större barn finns det en kanon (många klassiker ingår i den) och jag vågar påstå att de flesta lågutbildade som lånar/köper böcker till sina barn som ingår i den kanon, t.ex. Robinson Crusoe (som mina barn fick höra då de var fem och sex år gamla), utan ofta är man medlem i Disneys bokklubb eller köper böcker ur bokserier ( typ Kittyböcker).

Litteraturpedagogen lena Kersén har ju sagt något ganska klokt om det är och det är att man måste styra barnens läsning och det jämför hon med att äta godis varje dag, vilket naturligtvis är oacceptabelt och samma sak gäller lättsmält barnlitteratur, det är självfallet trevligt och nödvändigt att barnen får läsa t.ex. Disneyböcker ibland, men det man slukar mest, ska vara av god kvalitet. Och nej, det är inte subjektivt. Min dotter ratar t ex Disneyböcker numera för hon ycker inte de är bra, men då hon var 2-3 kastade hn sig över dem på universitetsbiblioteket. Har man fått känsla för språket genom god litteratur, då märker man den dåliga litteraturen och den ger inte lika mycker längre, istället hungrar man efter det där som till en början kan uppfattas som "svårt", men som ger det lilla extra För att återknyta till ämnet, så har lågutbildade föräldrar oftast inte kunskap om den goda barnlitteraturen, man läser inte recensionerna på DN, man  har ingen högre utbildning som gör att man kan avgöra språkets kvalité lika bra som högutbildade och ja nu generaliserar jag, men det måste man göra ibland för att få grepp om verkligheten, så den som är lågutbildad, men läser god litteratur behöver inte rätta mig Jag vet att varje generalisering innebär att fel görs, då det finns undantag.

Ja det håller jag med om. Men jag anser att det är en annan fråga. De flesta lågutbildade läser också för sina barn.

Det är en väldigt kraftig generalisering du kör med där. Dels säger du att det OFTAST är så. (vilket jag inte alls tror på) Dessutom får du det att verka som om att utbildning är superviktigt. Ja det är viktigt. Om det är det man själv vill...

Varför skulle ordförådet vara sämre i en arbetarfamilj än i en akademikerfamilj? Då jag har många som har utbildat sig i olika decennier, från 60-tal till 90-tal, så kan jag konstatera att vara utbildad idag inte är det samma som att vara bildad. Det var det för 30-40 år sedan, men idag är det väldigt vanligt att man är helt insnöad på det man är utbildad till. Ordföråd har i sin tur att göra med bildning, inte utbildning.

Sedan är det allmänt vedertaget bland de som arbetar med läsande att det är bättre att läsa en "dålig" (vad det nu är) bok än att inte läsa alls

är snittet att prata med sina barn 5 min per dag???? Det låter ju hel vansinnigt! Vad gör man i så fall den övriga tiden?
Nu ska vi se: Vi går upp 90 min innan vi går hemifrån - 90 minuters prat där, är tillsammans mellan tre och fyra timmar från det vi kommer hem tills det min son gåoch lägger oss. Vi kan dra bort kanske 30-40 minuter icke-prat där, sammanlagt. Matte har aldrig varit min starka sida (språk är), men blir det inte i runda slängar fyra timmars prat varje vardag? Mer på helgerna. Är vi extrema?

Men det finns ju forskning som visar att utbildningsnivå ofta är ett socialt arv, så det är inget man "tror på", antingen vågar man se att det finns, eller så blundar man för det och säger att barnen får själva välja utan att vi lägger oss i.

Om du vill kan du också läsa om Burdieus teorier om habitus och socialt kapital. En del av det kulturella kapitalet han menar finns, är just kopplat till b.la litteratur. De barn som exponeras för litteratur med ett mer avancerat språk, klarar också att ta till sig skolans språk bättre och presterar bättre i skolan (vilket är en inkörsport till det fria valet om man ska studera vidare eller inte). Däremot har barn till lågutbildade stor chans att själva välja utbildningsnivå, om de får läsa god litteratur, gå på museum etc.

 www.dagenssamhalle.se/nyheter/foraeldrar-avgor-elevernas-resultat-4151

Det är egentligen inte konstigt att utbildning är ett socialt arv. Och ja, utbildning är viktigt, även "bara" grundskoleutbildning. Men många tonåringar idag klarar inte av att förstå den enklaste tidningsnotis pga. för dåligt språk.

Nu har det malts om lågutbildade kontra högutbildade och läsande. Känner ingen sig manad att starta en tråd om att kvinnor läser avsevärt mycket mer än män?

Måste fråga vad ts menar med sin länk; skulle Emil vara en "sämre" bok? Än vad då, i så fall?
Skitsnack!

Ungefär som att det är bättre att barn som äter dåligt lever på bullar, än att inte äta något alls...

Sedan är det så att vi som arbetar med läsande (nu generaliserar jag igen) så vitt jag vet inte förespråkar att man ska ge upp den goda litteraturen, uan komplettera den med annan litteratur eller populärfilm,. En god idé kan t.ex. vara att läsa en klassiker för sitt barn och sedan se en disneyversion på DVD. Men inkörsporten för lässvaga barn ska vara att de får välja själva, men de ska uppmuntras att närma sig den goda litteratuen och komplettera med den, men att fullständigt strunta i vad ens barn läser för något "för vad som helst är bättre än ingenting" är det väl ingen litteraturpedagog som förespråkar att man gör i längden? Inte så vitt jag vet...

Nej, det är inte självklart. Det finns många som inte gör det. Personligen tycker jag att ett muntligt berättande är väl så värdefullt som innantilläsning men det är ju inte heller så att den som inte läser böcker automatiskt skulle berätta utantill för barnet.

Utan att ha sett siffror på saken tycker jag det verkar rimligt att anta att läsvanorna hos föräldrarna speglas även i deras bokläsning för sina barn.
Skillnaderna i läsvanor bland vuxna är _mycket_ stora, och då talar jag om enbart om hur mycket som läses, inte alls om vilken typ av /kvalitet på/ litteratur.