Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Men det finns ju forskning som visar att utbildningsnivå ofta är ett socialt arv, så det är inget man "tror på", antingen vågar man se att det finns, eller så blundar man för det och säger att barnen får själva välja utan att vi lägger oss i.

Om du vill kan du också läsa om Burdieus teorier om habitus och socialt kapital. En del av det kulturella kapitalet han menar finns, är just kopplat till b.la litteratur. De barn som exponeras för litteratur med ett mer avancerat språk, klarar också att ta till sig skolans språk bättre och presterar bättre i skolan (vilket är en inkörsport till det fria valet om man ska studera vidare eller inte). Däremot har barn till lågutbildade stor chans att själva välja utbildningsnivå, om de får läsa god litteratur, gå på museum etc.

 www.dagenssamhalle.se/nyheter/foraeldrar-a vgor-elevernas-resultat-4151

Det är egentligen inte konstigt att utbildning är ett socialt arv. Och ja, utbildning är viktigt, även "bara" grundskoleutbildning. Men många tonåringar idag klarar inte av att förstå den enklaste tidningsnotis pga. för dåligt språk.

Nej, det är inte självklart. Det finns många som inte gör det. Personligen tycker jag att ett muntligt berättande är väl så värdefullt som innantilläsning men det är ju inte heller så att den som inte läser böcker automatiskt skulle berätta utantill för barnet.

Utan att ha sett siffror på saken tycker jag det verkar rimligt att anta att läsvanorna hos föräldrarna speglas även i deras bokläsning för sina barn.
Skillnaderna i läsvanor bland vuxna är _mycket_ stora, och då talar jag om enbart om hur mycket som läses, inte alls om vilken typ av /kvalitet på/ litteratur.

Varför skulle ordförådet vara sämre i en arbetarfamilj än i en akademikerfamilj? Då jag har många som har utbildat sig i olika decennier, från 60-tal till 90-tal, så kan jag konstatera att vara utbildad idag inte är det samma som att vara bildad. Det var det för 30-40 år sedan, men idag är det väldigt vanligt att man är helt insnöad på det man är utbildad till. Ordföråd har i sin tur att göra med bildning, inte utbildning.

Sedan är det allmänt vedertaget bland de som arbetar med läsande att det är bättre att läsa en "dålig" (vad det nu är) bok än att inte läsa alls

Ungefär som att det är bättre att barn som äter dåligt lever på bullar, än att inte äta något alls...

Sedan är det så att vi som arbetar med läsande (nu generaliserar jag igen) så vitt jag vet inte förespråkar att man ska ge upp den goda litteraturen, uan komplettera den med annan litteratur eller populärfilm,. En god idé kan t.ex. vara att läsa en klassiker för sitt barn och sedan se en disneyversion på DVD. Men inkörsporten för lässvaga barn ska vara att de får välja själva, men de ska uppmuntras att närma sig den goda litteratuen och komplettera med den, men att fullständigt strunta i vad ens barn läser för något "för vad som helst är bättre än ingenting" är det väl ingen litteraturpedagog som förespråkar att man gör i längden? Inte så vitt jag vet...

Jag tror att om man är intresserad av att läsa så läser man.

Det är väl inte så konstigt. En akademiker exponeras för en rad olika ord och begrepp någon som endast läst gymnasiet inte kommer i närheten av. Återigen kommer vi till Bourdieus teorier om socialt och kulturellt kapital, eftersom det sedan förs vidare till barnen som automatiskt införlivar dem i sitt ordförråd - för att ta ett extremexempel, en medicinskt utbildad förälder kan prata med sitt barn om fekalier, medan arbetarfamiljen säger "bajs" eller avföring. Barnet lär sig då per automatik att bajs kan kallas för olika saker och har lättare att ta till sig olika slags texter.

Det är skillnad på ofta och oftast. Och jag tror att det spelar större roll vad kompisarna gör än vad föräldrarna gör. Dessutom anser jag att det är viktigare att lära sina barn att de ska göra vad som känns rätt för dem än att läsa vidare bara därför att.

Jag tror att om man är intresserad av att läsa så läser man. Och ju mer man läser ju mer kräsen blir man vad det gäller språk. Jag klarar inte av böcker med kasst språk trots att jag inte har nån utbildning. Däremot har jag läst massor och skriver dessutom en del skönlitterärt... Och i jobbet får jag både skriva och korrekturläsa en hel del.

Det är väl inte så konstigt. En akademiker exponeras för en rad olika ord och begrepp någon som endast läst gymnasiet inte kommer i närheten av. Återigen kommer vi till Bourdieus teorier om socialt och kulturellt kapital, eftersom det sedan förs vidare till barnen som automatiskt införlivar dem i sitt ordförråd - för att ta ett extremexempel, en medicinskt utbildad förälder kan prata med sitt barn om fekalier, medan arbetarfamiljen säger "bajs" eller avföring. Barnet lär sig då per automatik att bajs kan kallas för olika saker och har lättare att ta till sig olika slags texter.

Visst. Men vad man är intresserad av styrs i viss (ganska stor) mån av hur man är uppvuxen, precis som så mycket annat. Det finns  högutbildade som inte läser (träffat doktorerade naturvetare, iofs med arbetarbakgrund, som max klarade en Kalle Anka frivilligt) och lågutbildade som läser mycket. Det vi talade om här var - beklagar att du inte gillar generaliseringar - generella samband, inte individer.

Och man kan inte kalla bajs för fekalier om man inte har medicinsk utbildning?
Varför skulle arbetarfamiljen vara mindre bildad? Föräldrarna kanske läser alla böcker de kommer över och den medicinskt utbildade föräldern kanske har tappat all lust att läsa pga att hen varit tvungen att läsa mycket för studierna.