EnköpingsTråden Part3!!!!

Michanna: va har du för roligt då?? Oj det känns som förra veckan du fick lillkillen...5 månader!? redan...

Tja det är mest tjej kläder.. uppt ill storlek 116 me även killkläder upp till 62
Men säljer även av bärsele,babysitter, lekfilt, blöjhink.massa barnfilmer på vhs.. sedan finns det lite möbler såsom en liten byrå, stor tvskåp...
Så vi har lite av varje.. Måste rensa ut lite nu efter flytten har vi märkt..
Har ju äntligen fått i ordning vårat hem... så nu håller vi på att sätta upp lampor, gardiner mm.

Virre o Tesslita: Angående tidigare snack om panikångest så vill jag berätta min syn o erfarenhet av det.
Jag fick diagnosen år -01. Nu är det dock mycket, mycket bättre.
Jag fick gå i en grupp tillsammans med andra i samma situarion för att prata o disskutera vardera persons syn på sjukdomen.
Jag insåg efter en kort stund att det finns grader i helvetet...
Min sitution som var totalt okontrollerad med sammanbrott jag inte visste om förrän jag vaknat upp ur dom, min hjärtklappningar som gjorde att jag skakade så mycket att jag darrade med hakan, att jag kunde ha sönder något i min ångestattack o sedan ångra mig djupt eftersom det tex var min mormors gamla vas, som sagt, min situation som var detta o mycket där till upptäckte jag snart till min förvåning var väldigt banal i jämförelse med de andra....
En del av de i gruppen hade personlig assistent eftersom de tex inte kunde ta sig ut genom dörren på över månaden, inte hade psykiska möjligheten att klä sig o tvätta sig på morgonen mm mm mm ....
Vissa personer var bokstavligen fånge av sin hjärna som styrde dom mot deras egentliga vilja...
Det är en fruktansvärd sjukdom som skall tas på allvar!
Många säger: "Åh jag fick en ångestattack imorse, höll på o bryta ihop när sonen inte ville klä på sig och vi som hade bråttom o allt". De personerna tror sig lida av panikångest men har man inte diagnosen av en läkare så är det bättre att ta reda på vad det är först, för de personerna underkastar de personer som verkligen LIDER av det!
Personligen så lider jag inte längre, visst har jag stunder då jag mår sämre men det kan jag gott o väl leva med!
Tesslita: Ta hand om dig så gott du kan, mer går tyvärr inte att göra... bra att du har en sambo som hjälper dig!
Hoppas det går bra när bebisen kommer oxå.
Det kommer nog vara jobbigt men det är det för alla... känn dig inte ensam.
Våga ta emot hjälp, det vågade inte jag (för jag skulle va så himla bra), det ångrar jag....
// Jess

Michanna: kanske tesslita är intresserad utav ju? Möbler är jag intresserad utav!! Iaf bokhylla om du har något sånt? Har du bilder??

Skina: ja, en som haft/har panikångest har känslor som inte går att beskriva. Panikångesten skiljer sig från person till person,.. du fick blackouts, jag darrade, fick dödsångest (den var värst), och hjärtklappning, det höll i sig bara några sekunder!!! Men det kändes som en evighet... Det räkte med att jag tänkte en tanke snabbt så kom attacken.. Jag gick hem från skolan( kom på en sak och fick ångest, helt sjukt)
I drömmarna så fick jag det, vaknade 5 ggr om natten och dödsångest. So I know how it feels..Även om jag hade en väldigt mild form av det. Sen åkte min lillebror på det.. det var det jobbigaste..!

Jag hade oxå dödsångest men tyckte faktiskt inte att den var värst eftersom jag i den stund till hälften ändå ville dö...
Du säger att det kom vid en snabb tanke exempelvis, för mig var det så att jag inte hade en aning... Jag kunde sitta med massa kompisar o skratta o må bra, så, PANG... låg jag där på golvet i vibration.... Det var viktigt att berätta för alla vad jag hade, en del trodde att det var epilepsi...

Aa så olika det är.. på mig såg man inte förutom att jag behövde sätta mig ner (pga darret i kroppen) Man känns som att det kommer långt innefrån kroppen, och när det börjar bli fysiskt så går det för långt. Det sitter ju i psyket, men kroppen bryts ner så totalt på dne korta tiden så det kollapsar. Fy fan va jobbigt dte måste ha varit.
Jag var livrädd för att dö.. jag trodde jag skulle dö varje gång,(eftersom att det kändes så, eller kroppen ville på nått sett)Men inte jag, så jag var tvungen att lura ångesten med andningen så jag inte tappade det..
JAG vet! det känns som att vara besatt ungefär...heller hur!?
Men jag tror att posetiva tanken och en kamp mot det.. så vinner man tillslut.

GladaVirre: du kan väl komma i helgen och kolla på vagnen?? Den står i källaren och eftersom jag har lite svårt för att gå i trappor nu efter op så är det bäst om du kommer när Peter är hemma.
Har du mitt telenr?

tesslita: jodå, vagnen blir din om inte GladaVirre vill ha den.

Dessie: nej har inte ditt nummer,. tror jag,. får kolla

Oj vad aktiva ni är här. Jag hinner aldig kika in men sen så ibalnd så gör man det. Jag jobbar ju 100% och sen renoverar vi på kvällar o helgen o det har varit ena kaoset. Nu har vi så gott som köket klart bara vatten o avlopp som ska in o sen luckor o lister upp. Men det blev fint o värt beväret. Ska bli skönt med jul! Puh slutar den 22 dec så längtar. Slippa betygssnack oc bara vara mamma på ehltid.

Ångest har nog de flesta haft. Känner så väl igen mig själv i detta. Värst var det när mina föräldrar skilde sig och jag bara ville dö och höll på att dränka mig själv. Men sånt pratar man aldrig om för skämmigt eller hur? Men sen när man väl gör det så har de felsta erfarenheter av det. Imitt jobb möter jag unga tjejer som skär sig och det tycker jag är så hemskt. Varför blir det så här? Vad skapar ångesten? Vi får hoppas vi ger våra barn en trygg uppväxt så de blir tabila.