PeeGee skrev 2011-03-10 11:53:08 följande:
Det måste ju inte vara otrohet i TS fall. Det kan som sagt ibland ta ett tag att upptäcka att man har klamydia.
Om vi utgår från att TS känner sig själv tillräckligt för att veta vad hon gjort och inte gjort (och jag ser ingen anledning att utgå från nåt annat) så finns det några ganska sannolika scenaria, som flera redan påpekat i tråden:
1. TS man har varit otrogen.
2. TS man var inte oskuld när de träffades men valde att låtsas att han var det.
3. TS man var, enligt sitt egna sätt att se, tekniskt sett oskuld då han enbart ägnat sig åt icke penetrativt sex. Han ljög alltså inte medvetet.
4. TS såg sig själv som oskuld då hon enbart ägnat sig åt icke penetrativt sex och är ännu så länge osugen på att acceptera att hon fortfarande kunnat smittas på det viset.
5. Det blev nåt fel på testsvaret trots allt och ett nytt test visar negativt.
Av alla ovanstående scenarion ser jag personligen bara 1 som ett problem for TS och hennes relation och skulle det visa sig vara så, så är det TS problem att ta tag i. Om ett andra test visar positivt så kan det ju vara bra att testa regelbundet efter genomgången kur. I övrigt så är deras relation deras bissniss.
Däremot blir jag lite beklämd om svaret skulle finnas i 2-4. Enligt mig är det ett exempel på hur farlig oskulds-kulten faktiskt kan vara. Om folk ljuger om sin sexuella status så uteblir ju viktig information. Den andre tänker - jamendåså! Vi är båda oskulder så vi kör filterlöst från dag ett!
Jag är uppriktigt glad att jag tillhör en generation där oskuldskulten var nästan borta och jag tycker det är sorgligt att den verkar vara på väg tillbaka. (Jag skyller på Twilight och Glee

) Det skapar en kognitiv dissonans som gör att folk låser sig när de hamnar i TS situation. Man stoppar huvudet i sanden och utsätter sin omvärld för risker.
Det viktiga är inte hur många du har haft före mig - det viktiga är att du har tagit ditt ansvar med var och en av dem och att du tar ditt ansvar med mig.
Jag är kanske färgad av att vara sjuttiotalist som blev sexuellt medveten när HIV var som mest okontrollerat och skräckinjagande - och att jag är gift med en gammal RFSU-are men - på min tid gick vi till ungdoms eller till vc och tog de tester som fanns att tillgå när vi insåg att vi nog tänkte bli sexuella med någon ny person. Ofta hand i hand. Sen körde vi kondom i alla fall. (Men jag förstår ju att man i en monogam relation där man tänkt sig barn lägger ner kondomen efter ett tag.) När jag, som femtonårig oskuld, kom in till ungdoms för menskontrollerande p-piller så togs testerna som rutin. Det var inget snack om saken, för folk definierar oskuld väldigt olika. Jag var ett oerfaret ägg som inte ens kysst nån än, men det kunde de ju inte veta på ungdom.
5. är kanske något mindre sannolikt än de andra, men inte omöjlig. Misstag sker. Därför är det bra med ett omtest. Om inte annat så för TS sinnesro. Men TS - eftersom falsk negativ är vanligare än falsk positiv så är det ändå viktigt att din man testar sig också. Vilket är varför lagen är sån den är.
Ponera konsekvenserna av ett falskt negativ kontra ett falskt positiv:
Falsk positiv: du tar en antibiotikakur du inte behöver. Din man blir sur över att behöva ta ett test. Ni har en del att prata om. (Som tex vad ni båda menar, rent tekniskt, med "oskuld".)
Falsk negativ: du går hela din graviditet med klamydia i kroppen och riskerar att överföra smittan vid förlossning.
Vilket tycker du låter som den värsta utkomsten?