Cellprov, måste man gå?

Jo, det är definitivt annorlunda med underlivsundersökningar än öron, tänder osv. Vi går inte o visar underlivet för alla. Rädslor måste inte bero på övergrepp. Kan komma varifrån som helst.

De flesta bm o läkare skriver inte ut p-medel utan gynundersökning o det är svårt att få snitt för att man inte vill visa underlivet.

Viss rädsla är så stor att man inte klarar att ta tag i den, men visst ska man försöka om man kan.

Klart att du inte måste gå, men det är oerhört dumt att hoppa över cellprovsundersökningen.

Varför vill du inte gå? Är du rädd att det ska göra ont eller är du bara ingen vän av gynekologiska undersökningar?

Jag kan trösta dig med att det nog inte finns någon som direkt njuter av att genomgå vare sig cellprov eller gynundersökning i allmänhet, men det är faktiskt inte alls så hemskt att ta cellprov som man tror och det går snabbt. Lova dig själv att du ska få en glass efteråt och tänk på glassen i stället för på undersökningen! Så brukar jag säga till min son när han ska till doktorn och få spruta!

Man är förstås inte tvingad.

Nästan alla som får livmoderhalscancer är kvinnor som låter bli cellprovtagningen. Från cellförändring till cancer är det vanligtvis runt 10 år! Så onödigt att inte göra något åt det innan!

Han har inte heller varit med fler.

Där slog du huvudet på spiken!
-För att välja att lida är vad man med en riktig rädla väljer att göra. 

Det spelar liksom ingen roll hur stora riskerna är för att med en fobi utsätta sig för det är en miljon gånger värre. Det är som att bli jagad fram till ett stup med gevär och spjut, väl framme vid stupet är det hundra meter rakt ner till en brinnande eld. Står du kvar blir du spetsad, hoppar du slår du ihjäl dig och brinner upp.
Just i den situationen spelar det ingen roll hur stora riskerna att dö i cancer är - för mentalt är det ett enklare alternativ.

Det är jättesvårt att förklara. Det verkar luddigt och konstigt. men faktum är att hjärnans överlevnadsinstinkter inte är logiska. De lever sitt eget liv för att skydda sin kropp och det är inte bara att bita ihop och göra det för så fungerar inte hjärnan.

Enormt svårt att förstå, det vet jag. Innan jag själv var med om traumatiserade hänselser kunde jag för mitt liv inte förstå VARFÖR människor väljer att låta bli.
Efter de saker jag varit med om kunde jag inte heller förstå VARFÖR jag själv reagerade som jag gjorde. Min logik sa att jag skulle göra de saker dr. sa, att dessa saker kunde göra mig frisk. Men hela min kropp skrek nej! gör det inte! Fara! Varning! De signalerna har varit mycket starkare än det logiska tänkandet.

Flera år senare har nu en psykolog förklarat för mig vad det är som händer i kroppen och att mina reaktioner är fullständigt normala. Kroppen gör allt sin makt att försvara sig. Det ligger ända bak i "reptilhjärnan".

Det är inte ett dugg logiskt.
Men så kroppen fungerar.
Kroppen är interessant och vi vet långtifrån allt om hur den fungerar.

Men lyckligtvis finns det hjälp att få. Det finns jättebra traumapsykologer som kan hjälpa till med ex. EMDR.

Fast grejen med lugnande är att du slipper känna att du behöver fly.
I rätt dos minns du inte ens händelsen.

På mig har de gjort det varje graviditet på rutin trots att det inte varit dags.

Självklart måste du gå! Annars utfärdas ett så kallat LGT (Lagen om Gynekologisk Tvångsvård) och det blir polishandräckning Vad trodde du?