Cellprov, måste man gå?

Stämmer inte. Oftast tar det 10 år att utveckla cancer, men det kan gå mycket snabbare. De flesta som får det är inte de som skippar provet.

Egentligen tror jag inte att det ger någon mer förståelse för hur jag känner men jag försöker förklara ändå, någon annan kanske kan få ut något av det.

Försök tänka dig in i situationen att:
Du är 16 år, ingen annan än din familj har sett dig naken, du har knappt hånglat med någon, du befinner dig på stockholms största sjukhus för att göra din allra första gyn undersökning pga att det är något fel på dig eftersom att du ännu inte fått din mens....ont i magen redan innan jag är där...

Du får klä av dig i ett bås (utanför undersökningsrummet) och sätta på dig en papperskjol som du sedan ska gå med igenom en korridor till läkarens rum. En sköterska ber dig lägga dig i stolen medans läkaren fixar med något annat (typ läser remissen kanske). När du ligger där med benen i vädret och nästan gråter av nervositet över vad som kan vara fel så öppnas undersökningsdörren och in kommer 1, 2, 3, 4, 5...10 kandiater. Ställer sig bakom ryggen på gynekologen (som knappt har sagt hej än mindre pratat med dig) och glor rakt in i "snippan" samtidigt som Dr börjar utföra undersökningen långsamt för hon ska samtidigt förklara, svara på frågor, peka och peta och låta några av kandidaterna känna.

Ska erkänna att vid den här tidpunkten grät jag ordentligt...den enda som uppmärksammade detta var sköterskan som stod vid mitt huvud och strök mig armen (men sa tyvärr ingenting).

Vid det här laget var jag så avskärmad att jag inte minns mer av besöket...

Svaret på din fråga är: Jag var som 16-åring inte tillräckligt modig, jag VÅGADE INTE säga något eller resa mig och gå därifrån utan det blev för mig istället en väldigt traumatisk upplevelse som tillsammans med ett övergrepp som skedde när jag var 12 år har gjort att jag hellre dör än lägger mig i en gynekologstol igen...

Det kan du aldrig va säker på, liksom han inte kan va säker med dig.

Jag har fått både p-medel och fött 2 barn vaginalt utan gyn.undersökningar....

För det första behöver man inte undersökas för att man inte fått mens vid 17. För det andra; varför var ingen med dig? För det tredje; jag hade aldrig gått med på att gå i en papperskjol där andra än läkaren/sköterskan kunde se mig. Läkaren måste fråga om det är ok med kandidater o hur många. Ja, man kan bli blockerad, men det hade inte jag blivit i den sitsen.

Jag har fått lugnande många gånger.
Sista gångerna en dos så att jag somnar till och inte är vaken vi de undersökningar de gör.
Har aldrig kännt ångest efteråt utan bara lättnad över att det faktiskt är gjort.

Rek. igen EMDR.
Det är en traumabehandling som ger effekt omedelbart.
Det är ögonrörelser, man följer psykologens finger samtidigt som man sätter sig in i situationen man är rädd för.
Helt magiskt hur bra det fungerar!
Alla psykologer kan inte denna teknik, men det borde finnas någon inom varje sjukhus eller landsting iallafall.
Väl värt att testa!

Mycket ovanligt o olagligt enligt vården. När du födde fick du ju visa dig iaf.

Låter bra, men inte ens nåt som ger effekt genast funkar på alla.

Det jag tycker är otäckt, är risken för biverkningar av en konisering.
Jag är rädd att föda för tidigt, och att få sammanväxningar i cervix så att mensblod inte kommer ut, och spermier inte kommer in, eller att det blir ärrvävnad så att livmodertappen spricker vid en förlossning...  Jag går på cellproven, men jag skulle bli helt panikslagen om jag måste koniseras...