Klär pojken i kläning

Det är inte fel att pojkar har klänning men då det alltid kommer att finnas mobbare (tyvärr) så är det inte rimligt att utsätta sitt barn för det experiment det faktiskt är att låta honom bära klänning.

Min dotter har också glasögon. Är dock en aning vanligare än klänningar på pojkar

Men utifrån de inlägg som TS skrivit så låter det onekligen väldigt mycket som att hon helt enkelt är emot genusmedvetenhet och vill visa det med ett... (harkel).. "fantasifullt" inlägg. Eller så kan det vara att mamman hon berättar om faktiskt finns, att mamman låter pojken ha rosa, leka med dockor och saker i den stilen - och att detta sticker TS i ögonen, så pass att hon skriver ett inlägg och antyder att ungen blir.. ja.. tvingad?

Att mammor uppmuntrar sina söner att leka med dockor, vara omvårdande/lugn/empatisk/känslig, att rosa kan vara en jättefin färg osv. är ju jättebra - för den uppmuntran kommer de inte att få någon annanstans. Tvärtom, så kommer de uppmuntras av de allra flesta till att vara tuff, okänslig, leka med  bilar, klä sig i mörkt och coolt etc. etc. Då skapar ju mamman balans, vilket ger barnet chans till mer än en väg att gå.

Nej

Det beror ju på hur dels hur många pojkar som har klänning och dels på om pojken i klänningens reaktion litegrann. Samt hur andra barn som varken mobbar eller mobbas reagerar. Min sexåring har en kompis som gärna har klänning, han blev retad av ett par av flickorna för detta. Varpå min son rotade fram en av sina klänningar och hade på sig. "För man kan visst ha på sig kläder man tycker om, och klänningar klämmer inte snoppen" som han allvarsamt meddelade mig på morgonen.

Det som inte är rimligt är att sätta skulden på offren istället för på mobbaren. Ta itu med det faktiska problemet - dvs. mobbarna, istället för att "finjustera" omgivningen för att minska risken att bli den utvalda hackkycklingen. Det är inte omgivningen som är fel, eller ser fel ut. Det är mobbaren som är felet med stort F.

Och vad är det för snack om experiment? Det är inget jävla experiment att låta barn, oavsett kön, få tillgång till allt. Det borde vara en självklarhet, men tyvärr så är det inte så för alla. Men experiment? Det är inget annat en B-S!

Så missade jag förstås att skriva att barnen naturligtvis inte ska lämnas ensamma i detta med mobbniningsproblematiken. Det är ju inte barnen som har huvudansvaret för hur mobbare och mobbade ska behandlas. De flesta barn tillbringar rejält med tid tillsammans med vuxna och det är naturligtvis dessa som måste gripa in. Om föräldrarna fallerar så innebär det ju inte att de andra vuxna runt barnet får titta bort och låta bli att ingripa.

Att tvinga på ett barn kläder går möjligtvis om man brukar våld eller drogar ner barnet. De flesta normala 3-åringar vet vad de vill och ser till att få sin vilja igenom. Om de absolut inte vill ha på sig ett visst plagg är det bara att ge upp. Även om du lyckas få på kläderna åker de av lika snabbt. Varför nojja så mycket över en sån här sak? Även om pojken har klänning nu behöver det inte betyda att han har det i framtiden. Att han leker med dockor lär inte hindra honom från att bli en man, snarare kanske han blir en bättre och mer jämställd man i framtiden. Jag har själv en dotter som leker både med bilar och med dockor. Jag är inte det minsta orolig för det!

HALELUJA!

Själv föredrar jag overall när jag meckar med bilen. *tipsar*

Så du säger att hela detta problemet med att pojkar som inte får ha klänning egentligen inte finns eftersom det inte går att styra över. Vill de inte ha byxor kommer de ta av sig byxorna oavsett vad man gör. 

Det betyder alltså att alla normala 3-åringar har precis de kläder på sig som de själva vill redan idag.