minjalin skrev 2011-11-03 20:01:42 följande:
Usch, så ont har inte jag haft så jag ska inte klaga :P
Okej. Blir nog lätt så när man har en tjej, att man köper så mycket tjejiga kläder. Med pojkar är de könsneutrala kläderna roligare än de pojkiga kläderna. Eller i alla fall enligt min åsikt så vi har mest könsneutrala kläder. Men nu när jag snart får börja handla på pojkavdelningen istället för babyavdelningen så är det svårare för då är det mesta pojkigt. Han är ganska liten för sin ålder så han har fortfarande 86 i kläder men snart blir det ju 92. Sen har vi kvar babyskydd och vagn och så sen sonen eftersom det inte var så längesen han föddes.
Oj, vad jobbigt att kämpa så. Ska läsa nån dag :) Fick ni kämpa lika länge med dottern? Följer den dokumentärserien på trean som handlar om par som har svårt att få barn.
Skönt när man har det mesta så man slipper stressen över att införskaffa allt. Då har man ju redan det mesta.
Jag gjorde ju så att jag gav ju bort allt till gubben syrra (hon fick barn i april i år) för jag ansåg att här blir det ju inga barn endå....Och vad händer??! Så här stod vi först och hade lånat ut allt så det blev lite panik :D Men det fixade sig endå som tur var. Vagnen fick vi tillbaka då dom fixa en ny, sängen fick dom behålla så köpte vi en på blocket osv....
Ja det har tagit psykiskt i allafall på mig. Har tyckt det var jättejobbigt....gubben har varit mer avslappnad om det hela vilket på ett sätt oxå varit väldigt frustrerande för mig.
Men det gick till en gräns som sagt då jag bara tänkte att nä nu skiter jag i allt, jag orkar inte.....Så det här med att man ska "sluta tänka på det" som alla sa åt mig (vilket irriterade mig till max, för det är inte så jävla enkelt att bara slappna av och sluta tänka på det) kanske endå på ett vis stämmer.....
Det blir ju som en besatthet till slut....att varje månad ha stenkoll på mens, ÄL ja ALLT, man inbillar sig symtom osv...och så är det inget endå, och man blev lika besviken VARJE gång.....
Så nu när jag plussa så jag fattade ju inte...trodde det var ett skämt, att jag gjort nått fel med testet. Och även nu när jag varit på två UL, magen växer och han sparkar så känns det fortfarande så overkligt allting