Januaribebis 2012

Åh nej.. :( Men tur att de kollar upp dig!! 
Håller tummarna för dig imorgon! 

missable: Jag har också IBS, efter att magen varit normal i stort sett hela graviditeten sist (och nu) så fick jag springa på toaletten med död doft i flera dagar. Bara någon dag efter att magen började bete sig kajko så började värkarna! 

Lite så jag hoppas på att det blir samma sak den här gången så att man får en liten föraning om vad som är på g! :) 

Skönt ändå att du fått sova utan förvärkar en hel natt - jag är inte avundsjuk på er som verkar ha så ont för så lite.. :( 

 

Äh, du måste ingenting. Absolut, det kan vara bra att försöka (för som sagt, det kanske inte är så illa som du föreställt dig - eller så är det ännu värre - ingen vet), men att försöka sig på att tvinga någon är ju inte värt det. Snarare skulle jag gissa på att det ger motsatt effekt eftersom många har känslan av att ingen ska bestämma över mig. 
Så slå dövörat till. Försök gärna men gör det på dina villkor och ingen annans. 

Nej, min BM skulle aldrig få för sig att pracka på sig av SINA åsikter. Men så har jag fått för mig att du är lite yngre också? Och ni har tydligen inte rätt att bestämma själva (obs - det var alltså ett skämt från min sida). 

Jag tycker tvärtom att det är jättebra att vara förberedd. Ha alla hjälpmedel du kan ha hemma för att slippa känna den stressen och istället få känslan att "Äh, då kan jag alltid ta till det här och det här". För av någon anledning får i alla fall jag lite mer djävlar anamma när jag inte känner lika hård press över saker jag MÅSTE prestera.

Amningsnapp (för att avlasta bröstvårtorna och man slipper få sår), bröstvårtskräm (för de lite ömma och kanske såriga vårtorna) och eventuellt bröstluftare (för såriga bröstvårtor så att de har fritt utrymme istället för att gnidas mot tröja/BH) var sånt jag hade hemma. Och så en flaska och ersättning såklart. De tre första alternativen använde jag, flaskan stod länge och stirrade på mig.
 

Jaha... nåja, jag tycker vi är rätt unga ändå.. Men ja, förstagångsföräldrar blir säkert mer åtgångna. Jag hade ju jordens lugnaste (samma) BM redan förra gången och min BVC tant är precis likadan. "Om du inte känner att det ÄR rätt så kommer det aldrig bli rätt" var hennes mantra. 

Alltså med amningsnapp menar jag en liten plastbit som du sätter över bröstvårtan när du ska amma för att bebisen inte ska suga direkt på det såriga området. Eller om man har platta bröstvårtor kan den behövas för att bebisen ska få tag överhuvudtaget. 
Vanlig napp hade vi såklart också hemma, men den fick ligga och vänta i någon vecka innan den började användas trots att amningen satt på en gång.  

 

Spännande Partouze! Håller tummarna nu! 

paet: Tyvärr tror jag de flesta känner att barnmorskorna/personalen efter förlossningen trycker väldigt, väldigt hårt på amningen och jag tror främst där det är som det kan skära sig psykiskt med att man blir anti eftersom tjatet kommer igång. Jag skulle skriva in det som information i förlossningsbrevet att jag vill försöka, men att jag inte vill att de pressar mig angående amning om jag var du, för den informationen hänger i så fall säkert med vid överlämning mellan förlossning och BB! 

Pjuh. Nu är det ändå bara 2½ dag kvar att jobba, sen ska jag SOVA. Hela jag är helt slut nu, jag förstår inte hur jag orkat så här långt. Haha... 
  

Låter bra det! :) 

Skönt att tiden har gått fort, jag hoppas få sova ikapp lite när jag väl slutar jobba. Eller ja, efter helgen då sambon ska resa bort och jag blir själv hemma med en 2½ åring som är mer vild än tam. Nästan så jag skulle önska att hon fick en förkylning och speedade ner lite (fast såklart vill jag inte att hon blir sjuk). 

Jag jobbar på ett IT-företag med administrativa uppgifter som interncontroller, så jag har visserligen möjlighet att sitta ner hela dagarna, men hjärnan måste ju fungera och det är knappt så den gör just nu.....  

Kul att vi ligger nära i tid - även om jag är lite bitter att jag blev flyttad från mitt ursprungliga datum den 20:e. 8 dagar känns ju läääänge när man dessutom räknar med att gå över! 

I helgen ska min sambo åka bort med jobbet, något jag sagt OK till såklart. Men samtidigt erbjöd sig en av våra bästa vänner att vara backup med dottern/följa med till förlossningen OM något mot förmodan skulle hända. 

Så idag får jag höra att hon ska minsann åka bort i helgen. Och det är såklart skittöntigt, för det är klart att hon får åka bort, men jag blev jätteledsen. Inte för att jag tror att något kommer att hända, så jag klarar mig. Men ledsen för att det känns som att jag inte spelade någon roll för henne... Och ännu mer ledsen för att jag inte kan komma på någon annan som jag skulle kunna tänka mig att ha med mig till förlossningen....  

Jäkla hormoner som gör en överkänslig...

Blä, det låter inte heller helt angenämt...  

Jag blev bara helt plötsligt livrädd när jag insåg att jag kanske måste åka in SJÄLV till förlossningen... Det vettetusan om jag fixar.  

Stockholm... .
Men familj/släkt bor ju inte här... 

GRATTIS! 

Lugn, bara lugn. Vi är ett par som inte känner att det är i närheten. Jag vågar knappt läsa här eftersom alla bara "ploppar": Själv klänns det SÅ avlägset (BF 28/1) eftersom jag har mycket mindre sammandragningar nu än förra gången och de säger att man gärna får fler. 

Så jag ska nog börja spana mig in i februaritråden snart... haha. Det lär i alla fall inte bara säga plopp hos mig.  

Men jisses så många bebisar det kommit de senaste dagarna! GRATTIS till er alla! 

Hörrni - vart i magen känner ni rörelser/sparkar? Jag börjar bli riktigt fundersam över om den här lilla rackaren har vänt på sig med rumpan neråt, för rörelserna som tidigare var strax under revbenet är nu snarast i höjd med naveln (och lite högre) fast på motsatt sida från där de brukar komma. Dessutom känns det inte alls som ett knä/rumpa utan mer som kanske en hand?! 

Jag ska till BM på onsdag, så hon lär ju kolla upp det då. Men usch, vi håller tummarna för att det inte är fallet.  

Alltså, vissa är som de är. Visst att det är bra att komma med tips och råd - men man behöver ju inte skrämma skiten ur folk. 

Och nej, det bheöver inte bli som "alla" säger. Allt beror på hur du ställer dig som förälder till nya situationer, hur bebisen reagerar och vad du brinner för. Visst att det inte alla dagar är någon dans på rosor, men jag hade nog banne mig trott att det skulle vara SÅ mycket värre efter alla skräckhistorier.

Och här kommer ALLTID de skräckhistorierna från de lite äldre föräldrarna av någon anledning (då pratar jag 35+ och uppåt - äve no mdet såklart finns avslappnade såna också).  

Åh, grattis Majskorn! 

Skitnödig sak att bli glad för - MEN min slempropp har gått! Tjohooo! Typ det första som tyder på att något skulle kunna vara på gång inom några veckor. Och så lite molvärk på det! 

Hej allesammans, 

Igår på BF-11 valde vår lilla tjej att titta ut i världen!
Nu myser vi hemma!

alfvan.wordpress.com