Förresten har jag nu börjat mått illa av sambons duschcréme. Uäck! Riktigt vänder sig i hela magen bara jag känner doften gå förbi. Kanske får köpa honom något mer kvinnligt.
Eller rengöringsmedel. Den doften älskar jag.. :D
Och jag har lätt större mage nu än i v 26-27 med dottern.. :o (finns bild i galleriet). Lite deprimerande, men jag hade ju några kilo extra till att börja med nu också... :D Tur att man har byxor som håller in magen liite iaf!
Hoppas ni hade en underbar midsommar!
Vi var på fest, kom hem efter 03 inatt, så lagom trött fick man släpa sig upp imorse men det var det värt! ;) Dock ingen som misstänkte något eftersom jag är så snål med spriten i vanliga fall, så ingen funderar i onödan (vilket iofs är lite tråkigt att de inte är så nyfikna).
Hehe, men men.. :) Vecka 11 idag och de senaste dagarna har illamåendet varit mer och mer frånvarande så jag hoppas verkligen att det vänder nu. Finns ju inget värre än att må illa! :(
mabuse: Så läskigt - men underbart att se att det ändå var okej!
systeranna - grattis till bröllopet, det låter ju underbart! Håller verkligen tummarna öfr Sverigevädret!
Galningar - ute och joggar? :D Jag blir trött bara jag läser det.. :o
Välkomna Mea och mlish!
Här hade man gjort sig iordning på morgonen, redo att dra iväg till jobbet och så *uäck* kom sambon ut från duschen och min mage bara vände sig ut och in av doften från hans duschcreme. Slapp dock besöka porslinsfabriken, men jag är helt skakig och det svider i magen nu efteråt.
Är ju i v.11 och hade nästan hoppats att jag skulle slippa allt vad heter illamående!
Förresten är jag redan så trött och orkeslös att jag funderar på om man ska börja knapra järn redan nu. Mitt HB låg på 123 vid inskrivningen för snart 3 veckor sen, förra graviditeten låg jag under 95 ett tag, så jag vet ju att jag har benägenhet att tippa....
Vi har inte berättat för några ännu, jag hoppas kunna hålla det hemligt på jobbet (chefen vet dock) tills vi går på semester. Då kommer jag vara v- 19 när vi är tillbaka, förhoppningsvis är då RUL avklarat. Men det är två veckor till semester och jag får hålla in magen hårt nu för att inte alla ska förstå... :o
Måste bara få skriva av mig när jag läser Pebbles inlägg.
Jag hade inte heller tänkt berätta någonting på jobbet än. Eller tja inte före semestern. Min chef vet självklart.
Men så har jag en kollega som är så infernaliskt nyfiken. Till saken hör att jag har gått hos läkare ganska mycket och ofta i vår för att jag har haft låga blodvärden och järn sedan tidigare. Och hon har tjatat och antytt att det
måste vara något fel med mig och att hon är så orolig, var och varannan dag. Tilläggas kan att hon mest vill veta för sin egen skull! Hon brukar även springa till chefen och klaga på att jag gör ett dåligt jobb för att jag är sjuk och att hon tycker att jag borde vara sjukskriven. Jag gör ett jättebra jobb! Hon är sååå nyfiken! Berättar aldrig något om sig själv. Och så i onsdags gick hon på mig igen om att hon är så orolig för mig och att det måste vara något som är fel. Så jag helt sonika sa: Jag är helt frisk så vida inte graviditet är en sjukdom! Nu är jag så arg att jag sagt något. Till henne först av alla underbara kollegor. Den jag gillar minst. Bara för att hon skulle knipa käft. Kan ju inte få det osagt. Tror att hon sagt det till flera av de andra också nu vid det här laget. Det var ju inte så här jag ville berätta! Hon har förstört det för att hon aldrig ger sig... Känner mig snuvad och ledsen!! Hon har tvingat sig till ett förtroende som inte var hennes att få. Vet inte om jag ska ta upp det med henne eller låta det bero.
Nu behöver jag lite råd av er tjejer. Är i vecka 10 nu och trodde mitt illamående hade dämpats en aning eftersom slutet av förra veckan var helt ok. Idag mår jag så illa att jag knappt vet vad jag heter och jag får ingenting gjort på jobbet. Kräks inte som tur är men det är inte långt ifrån. Jag hade inte tänkt att berätta för min chef förrän efter vecka 12-13, när vi gjort KUB men jag funderar på om det är oundvikligt.
Hur hade ni gjort?
Min chef vet om att vi planerar barn då jag var tvungen att berätta om mitt utomkveds eftersom jag blev inlagd på sjukhus.