Januaribebis 2012

Spännande, vi får se när våra fina barn kommer om det stämmer Jag har hela tiden trott att vi kommer få en pojke hehe

pojke för mig men kunde bli flicka också hehe. sist var det flicka men vad jag vet så födde jag en gosse :)

Precis så sa de till mig också, att ett skov är farligare för barnet!=)

Ja, klart det var onödigt av Liivs gynekolog, precis som jag poängterade att jag oxå tycker. Precis som jag skrev i mitt inlägg så är det ju medicinsk indikation som ska vara starkare än ev. risk. Och oro är en typ av stress  och då stress ökar risken för mf så kan det vara en indikation i sig. Själv får jag mina extra VUL delvis av den anledningen. Men man ska inte tro att man är säker på att UL är ofarligt, det vara bara det som jag vill poängtera så att ingen nu går och betalar en massa för att få en massa onödiga UL på privatkliniker.

Ja, så himla onödigt. Det är ju inte ens samma typ av ultraljud som används till fosterdiagnostik som till att spränga gallstenar. Hon måste ha haft en riktigt dålig dag, vilket tyvärr gick ut över dig....

Usch, har tyvärr inget vettigt att komma med men hoppas att allt löser sig för dig! 

Hittade en sida där man får lite förklaring till mina magkramper

se.babycenter.com/pregnancy/antenatalhealth/physicalhealth/tummycramps/

Hade inte sånna problem första graviditeten, men de kan ju vara välldigt olika har jag läst och hört!

Hej alla härinne igen!
Är idag i v 7+2. Mår rätt bra ändå måste jag säga, illamåendet kommer och går men är värst på morgonen. Tröttheten är mer och mer utbredd. Har även en del värk i tjejmagen som kommer och går. Ikväll är dock det värsta att jag bara vill äta!!! All sorts mat verkar så underbar! Åt två jättelass spagetti och köttfärssås förut, går långsamt dock då jag blir mätt och illamående fort. Sen lite senare käkade jag en halv liter jordgubbar med mjölk och nu funderar jag på att fixa lite rån att knapra på... Så det verkar vara en hungrig buse jag har i mig

Jag mår bara mer och mer illa för varje dag verkar det som. Jag som trodde att jag skulle klara mig utan det.
Det är ganska lindrigt men jag kan inte äta vad som helst riktigt.. då mår jag bara ännu sämre om jag äter nått som mitt nya sinne inte vill ha. Men detta är tillräckligt för att det ska vara störande.. jag är nu i v7+6.. Har det blivit värre å värre för er som det blivit för mig? Är det verkligen mer säkert att ha illamående än att inte ha det alls eller är det bara en myt?

Åhhh vad jag känner igen mig i ätandet. Kan lixom hitta på nått nytt att vara sugen på....hela tiden. Försöker hålla mig till frukt och yoghurt och inte choklad och plockgodis...... Känns ju tråkigt att behöva gå upp några kilon redan nu (då min lille bebis sägs väga 5 gram i vecka 10 ; )