Januaribebis 2012

Testade positivt idag så jag tänkte hänga på här i tråden!

Såg dock att det finns så mycket som fyra januaritrådar! Så om ingen har någon invändning, säger jag till de andra trådarna att vi kanske kan samlas här, roligt med alla på samma ställe!

Tack tjejer!! Härligt att ni också hänger kvar! Tråden blir bara större och större

Caradan:  Det är otroligt påfrestande att bara vänta och inget veta.. styrkekramar till dig. Det är ju hoppfullt, barnmorskan var nöjd, o dom är ju så små våra guldklimpar, beroende på om den vill gömma sig lite, eller UL utrustning kan man se bättre/sämre.. Jag blödde ju också lite, men det kan vara fullkomligt normalt också!

Hej tjejer. Vill bara dela med mig lite upplevelser idag.

Fick reda på att jag var gravid för prick två veckor sedan och eftersom min mens varit strulig så hade jag ingen aning om hur långt gången jag var men tippade på att jag idag skulle vara runt sjunde veckan. Hade tid vid MVC halv tio i morse och jag och min sambo åkte ner tillsammans, fulla av förväntningar. Fick en otroligt otrevlig BM och det enda hon sa var att hon inte såg ett foster och att jag skulle få en tid om en vecka igen. Åh vad jag blev ledsen. Såna stora och starka känslor som trots allt växt dessa två veckor.

Men skam den som ger sig. Jag ringde privatkliniken istället och fick komma dit på en gång och han lugnade mig och sa att detta åtminstonde är en graviditet men en tidig sådan. Han tippade på femte veckan.

Nu känns allt jättebra men är samtidigt ledsen. Jag hade ju förväntat mig att jag var tre veckor längre gången än vad jag är så nu måste jag gå och vänta ut dessa hemska veckor med massa av risker betydligt längre än vad jag tidigare trott.

Fy fan vad det är viktigt att det finns kompetent personal på sådana ställen. Kommer aldrig mer besöka BM som jag var hos imorse. Aldrig mer! 

Hej Caradan! Jag förstår att det är jobbigt att vänta. Hade det så förra hösten. Kom in en måndag och fick veta att det troligen var ett MA men att de inte kunde säga något. Bara att jag absolut inte var i den veckan man trodde, att ev kunde det vara normalt men inte rätt vecka och så vidare. Åkte hem, hopp och förtvivlan om vart annat. Innerst inne visste jag att det var kört men kunde inte sluta hoppas ändå eftersom jag hade så mycket symtom. Åkte tillbaks veckan därpå, tisdag, och fick det bekräftat. Hela världen gick under kändes det som!! Det var ett MA.
Men vet flera som haft det likadant då det i stället blivit bekräftat att det är normala graviditeter så de har fått friska barn. Sluta inte hoppas förräns det verkligen är kört. Det kan mycket väl vara en liten januaribebis som vill ut =)

Fick också den känslan plötsligt av att alla symptom var borta..hormonerna spökar.
Håller tummarna för dig!!

Oj vad ni är coola.. Vi har talat om för de närmsta vännerna och våra familjer.. och skulle helst vilja skriva ut de på facebook nu och gå med en tröja med trycket "bebis" på magen! Jag är löjligt glad och vill att ALLA ska veta det nu.

Caradan :
Jag var hos bm i tis och då gjorde hon ultraljud på mig eftersom ja blödde lite i fredags och hon kunde inte heller se någon 100% hjärtfrekvens... Blir ju så jävla nojig.. Ska tillbaka den 31/5!! Du är inte ensam, vi håller tummarna! Jag är i V5+3

Förstår att det är en tuff väntan. Men det är på gränsen till för tidigt för att säga någonting. Vilket är oerhört frustrerande att höra! Jag vet! Jag hoppas innerligt att pyret växt tills nästa vecka, att ägget fäste lite sent och att du därför är i vecka 6+1 nu då och blir tillbaksflyttad några dygn! Ta det lugnt denna vecka och försök att njuta, vilket i of sig är lättare sagt än gjort! Ett tips är att du inte åker ensam på nästa tid i fall du skulle få ett negativt besked, även skönt att kunna glädjas tillsammans med någon om allt är bra =)
Många styrkekramar...