Januaribebis 2012

hej tjejer,
Vill bara höra med er om en sak. jag väntar min tvåa och har för mig att jag hört något om att det  är vanligare med förvärkar efter första barnet. Stämmer det? Jag har känt av ett antal "värkar"...Nu låter det här kanske lite äckligt men först kände jag bara att "oj, behöver jag gå på toa?" men så tänkte jag att det verkar konstigt...och så har de kommit och gått lite under dagen. Nu vill jag inte stressa upp mig själv så jag frågar er fröknar som kanske vet mer än jag - kan det vara förvärkar? Blir så fundersam då jag var och provsmakade lite pastrami och salami på delikatessdisken men vad jag förstått ska de vara OK att äta (utom lufttorkade grejer)...ska kanske tilläggas att jag är i v.17

håller med dig med att många frågar fall man ska behålla de. Dock är det bara mina jämnåriga vänner som har frågat det, min sambos vänner (han är 28) blev jätte glada och frågade inte om fall vi skulle behålla eller inte.
Håller med dig man berättar inte för alla om man inte ska behålla det.

Det k'nns så himla tråkigt bara, men jag har lärt mig vilka som faktiskt är sanna nu.Det där med åldern vet jag också hur det är, är själv bara 21 snart så och man får bita sig i läppen många gånger när man får sånna kommentarer.Jo man lär ju känna nytt folk, men hur orkar man leva "ensam" utan vänner så länge. ¨

 

hej!!Har en undran härär i vecka 17 (16+6) och har bf 6/1 har  vart på ultraljud i vecka 7 pga att jag tillhör riSkgrav. jag har inga gravSymtom allS...liten bula på magen..men kan dra in den...gick upp en del i början men ner igen...v'äntar 2:an...
kan det vara dött?

nu har jag googlat ochd et verkar vara normala, ofarliga förvärkar då de varken intensifieras eller är regelbundna och slutar när jag byter rörelseform...

Jag berätta på jobbet i fredags. Då kändes det som jag blev "officiell" med det! Då var jag i v 14+5 och kände stort behov av att berätta för att det blev jobbigt att hålla in magen. Jag ville inte att mina kollegor skulle se det och snacka bakom ryggen så de fick reda på det innan min chef fick reda på det.

Men familjen och nära vännerna fick reda på det redan i slutet av v 9. Då berättade vi för att min man skulle åka utomlands på jobb i två månader och vi ville att de skulle veta om det hände något medan han var borta och jag behövde sällskap på sjukhus etc.

Men det är upp till var och en när man vill berätta! Och vill man inte berätta så är det ju bara att låta bli, och vänta in frågorna istället! Det kan ju också vara roligt!    

Vad är det som säger dig att det skulle vara dött??
Att du inte har några symtom??
Jag är i v 16 och har inte haft symtom på några veckor.  
Tror inte kroppen skulle behålla ett dött foster i 8-10 v utan att du skulle märka något. Allt är nog som det ska.
Och magen växer ju olika på olika perosner. Här inne finns en tjej som ine fick någon mage förrän runt v 25 så var du lugn bara. Tänk på att bebisen känner av att du är orolig hela tiden och det mår den inte bra av, så om du slappnar av ska du se att bebisen oxå slappnar av. 

Jag tror inte att du behöver oroa dig. När jag väntade mitt första barn så sa jag till min BM i vecka 16 (15+5) att jag var övertygad om att jag var skengravid och undrade om hon visste om gravtesten kan vara misvisande om kroppen inbillar sig att den är gravid. Hon var en sådan som inte tyckte att man ska lyssna på bebis före v20 men då lyssande vi efter hjärtat och där var han, min lilla pojke. Jag hade inga gravsymptom och magen var platt platt platt. Men 2 veckor senare började den ta form.

Idag berättade jag för chefen!! Känns skönt! Resten av jobbarkompisarna får veta efter RUL på måndag!! Då blir det väl officiellt med!!

Jag har berättat för någon enstaka på jobbet...mest då det kommit på tal. Chefen har jag inte sagt ngt till än (semester)...men i fredags kommenterade en kollega och chefens ersättare att jag har mage så jag antar att det är "typ" officiellt nu... ska på rul på onsdag nästa vecka så då lär det bli än mer officiellt då jag åker dit mitt i arbetspasset och återkommer när jag är klar. Men visst känns det skönt att få berätta :) det blir ju så mycket mer verkligt :)