Januaribebis 2012
Butikslager skrev 2011-06-13 10:05:17 följande:
Närmsta privata klinik är också i gällivare 12mil bort.. Så himla typiskt.
Inlägg från: Majskorn
|
-
fy vad jobbigt :( Men så länge det inte kommer massa blod och klumpar eller om du har ont så är det ju inte nån fara och skulle det mot all förmodan gå fel så kan man tyvärr inte göra så mkt åt det ändå :( Jag tror det kommer gå bra, försök ta det lugnt...jag vet hur svårt det är :(
-
Toppen! Håller tummar och tår för att det ser ut som det ska :)Butikslager skrev 2011-06-13 11:09:09 följande:Zarori: grattis!! :)
Har ringt Gällivare nu och först sa hon att dom inte hade tider och hon tyckte jag skulle ta ett nytt gravtest om tre veckor!!!
Sen fick jag iaf en tid på onsdag. Nu måste jag bara hitta barnvakt.. -
Jag jorde i 7+3 och då var den 12 mm...dom växer sjukt fort när dom e sådär små :) det är därför det är svårt att få ett BF så tidigt...zatori skrev 2011-06-14 14:08:34 följande:Oj vilken skillnad på ditt och mitt. Jag gjorde VUL i v 7+5 och min var 14,3 mm. Växer de så snabbt på bara några dagar? Häftigt isåfall! :)
-
På rul brukar man få ett som ska vara mer säkert, det är därför man har ett rul (v17-19)zatori skrev 2011-06-14 15:17:12 följande:Hihihi. Vad gulligt att de växer så jäkla snabbt! De små sötnosarna. När börjar det bli lättare att ange "rätt" BF-datum?
-
Mitt ont i brösten har försvunnit helt sen igår morse....vad händer :(
-
Jag ska få en pojke enligt den kinesiska kalendern och jag känner på mig att det blir det också men det kan bara tiden utvisa :) Förra grav trodde jag det skulle bli en flicka men det fick vi tyvärr aldrig veta...då sa även den kinesiska kalendern att det skulle bli en flicka...
Det skulle vara kul att lägga till på BF listan vad man ska få för kön enligt kina och sen vad det blev :)
-
jag fick 50/50 på den på babycenter :)
-
Jag har oxå sett det...helt sjukt! Jag grät mer än någonsin när jag såg det...helt fantastiskt, snacka om mirakel!!Carolaj83 skrev 2011-06-16 09:06:21 följande:
enligt testet en kille o jag känner de på mig, har en av varje sen innan....
såg på oprah igår o grät floder var ett par som förlorat sina 3 barn 1 kille och 2 tjejer mellan 5-2 år.....i en bilolycka....dom bestämde sig för att skaffa fler barn o nära årsdagen av dödsdagen får dom TRILLINGAR som är 1 kille o 2 tjejer....vilket odds, lite läskigt
-
Beklagar alla missfall/MA, Jag vet hur det känns och det är inget jag ens önskar min värsta fiende, livet sugs ur en och det blir helt plötsligt svårt att andas! Jag har avundats och hatat gravida kvinnor och deras små bebisar under några månader och varit mkt bitter och mitt i ett raseriutbrott där jag själv trodde att det skulle bli psyket nästa så får jag mitt plus...molnen försvann från himlen, de gravida och de med små bebisar hånlog inte längre och stenen från hjärtat lyftes...oron finns där men jämfört med lyckan över det nya livet så är den minimal. Sorgen över det som jag förlorade kommer också finnas, undran över vad det var för en liten krabat men det finns ingen mening med att ödsla tid på eftersom det kommer jag aldrig få veta...
Ta er tid att sörja, tillåt er att avundas och missunna även om det är "förbjudet" för det är en del av läkningen, gråt mkt och ta tröst i era respektive men glöm för guds skull inte att ta er ur det också! Mina tankar är med er och jag önskar er all lycka till med kommande barn som förhoppningsvis kommer snart!
-
Usch kärringjävel! Du borde ta upp med henne att du inte är intresserad av den sortens kontakt med henne, och tala om att hon var den första som fick veta, varför och hur du känner! Det är fult att vara sådär nyfiken och jag vet hur humöret kan tippa och man fräser ur sig nåt som man velat hålla hemligt :( Vi har desvärre en sån i familjen, skulle kanske hålla tyst om man sa till men ska fan veta allt och lägga sig i samtal....Someday skrev 2011-06-27 10:27:50 följande:
Måste bara få skriva av mig när jag läser Pebbles inlägg.
Jag hade inte heller tänkt berätta någonting på jobbet än. Eller tja inte före semestern. Min chef vet självklart.
Men så har jag en kollega som är så infernaliskt nyfiken. Till saken hör att jag har gått hos läkare ganska mycket och ofta i vår för att jag har haft låga blodvärden och järn sedan tidigare. Och hon har tjatat och antytt att det
måste vara något fel med mig och att hon är så orolig, var och varannan dag. Tilläggas kan att hon mest vill veta för sin egen skull! Hon brukar även springa till chefen och klaga på att jag gör ett dåligt jobb för att jag är sjuk och att hon tycker att jag borde vara sjukskriven. Jag gör ett jättebra jobb! Hon är sååå nyfiken! Berättar aldrig något om sig själv. Och så i onsdags gick hon på mig igen om att hon är så orolig för mig och att det måste vara något som är fel. Så jag helt sonika sa: Jag är helt frisk så vida inte graviditet är en sjukdom! Nu är jag så arg att jag sagt något. Till henne först av alla underbara kollegor. Den jag gillar minst. Bara för att hon skulle knipa käft. Kan ju inte få det osagt. Tror att hon sagt det till flera av de andra också nu vid det här laget. Det var ju inte så här jag ville berätta! Hon har förstört det för att hon aldrig ger sig... Känner mig snuvad och ledsen!! Hon har tvingat sig till ett förtroende som inte var hennes att få. Vet inte om jag ska ta upp det med henne eller låta det bero.