Anonym (Ny här) skrev 2011-06-06 12:38:02 följande:
Ja, men det är därför jag inte låter vem som helst dominera mig och absolut inte till den gränsen. Och jag vet ju att jag rent praktiskt bör ha gränser (gränser igen

).
Har erfarenhet av det, dock inte så långt som jag velat och egentligen behövt. Tror det är därför det blev mycket slitningar mellan mig och exet, han var inte så dominant som jag behövde, men han försökte och det blev bara fel för han backade när han inte skulle sas. Det och annat naturligtvis.
Jag är inte ute efter att känna mig livegen eller inte få välja mina egna kläder eller strumpor. Men jag vill ha tryggheten i att inte bestämma. Så kanske man kan uttrycka det.
Straffad, det vill jag inte alls. Just för det du säger. Men OM han anser att det bör ske så ska han göra det och inte ta hänsyn till vad jag säger då. Men ett viljelöst mähä är det ju knappast någon som vill ha eller vara. Jag är ju mig som person ändå. I min värld finns det inte många tillfällen som egentligen kräver så hårda straff som vi pratar om här. Och egentligen gillar jag väl inte ordet straff heller, mer en markering, konsekvens, återställa balansen. Och det görs ju på det sätt Herrn tycker fungerar. Det gäller ju för honom att hitta en metod som fungerar också, annars är han ju själv ogtt värdelös på att både läsa av och använda sin dominans.
Måste man "straffa" ofta så är det nog inte rätt metod som används.
man kan inte vara nog försiktig med vem man väljer att låta sig domineras av...i min värld är det det sista man har rätt att välja:)
fullt enig med dig om att straff, iaf om man med det menar hård bestraffning på fullt allvar, inte ska behövas särskilt ofta, kanske inte alls.
sedan finns det nyanser, korrigeringar, konsekvenser, markeringar o även bekräftelse, njutning o lek som innehåller kanske något av samma sak, oftast tillräckligt mycket för att något annat inte ska behövas.
tycker också att man ska få vara en person med vilja, åsikter o viss handligsfrihet även om man är ug. men personligen vill jag att min man sätter gränserna där för hur mycket utrymme jag har för sådant. oftast rätt stort utrymme, han diskuterar det mesta med mig o låter mig bestämma. men det finns också tillfällen när han inte tillåter några andra ord från mig än "ja, Master" och detaljstyr ända ner till stumpnivå. kanske inte alltid exakt vad jag vill för stunden men ändå helt rätt för mig ger mig den där tryggheten att det är han som bestämmer, också han som bestämmer
hur mycket han vill bestämma och
vad han vill bestämma.