Här diskuteras det. Så fritt och öppet som möjligt.
Tankar kring det hela, erfarenheter, fantasier och annat.
Det är ett ganska laddat ämne och jag hoppas att anonymiteten i tråden kan respekteras, så att ingenting är för svårt eller pinsamt att fråga om.
Enjoy...
Jag tycker det är väldigt skönt att det är så olika hur man vill dominera eller bli dominerad. Bra att det kommer fram för är man nyfiken på det här och precis i startgroparna är det viktigt att veta att det inte ska vara på ett visst sätt utan att man måste hitta sin egen version och någon som är kompatibel något så när.
Hej
Har inte läst hela tråden så ursäkta om det blir upprepning.
Jag har sedan tonnåren alltid vetat om min läggning (undergiven) men tog ett bra tag innan jag kunde sätta ord på det och få utleva det hela. För mig handlar det om den vardagliga dominansen som sen utspelar sig i sexet om ni förstår vad jag menar? Jag gillar att min man bestämmer över tja i princip allt, klädsel,uppförande,pengar,tider mm..Min man ger mig olika straff i uppfostringssyfte bland annat smisk,skamvrå,strängare tider mm..Jag är väldigt "busig" och gillar ibland att trotsa, Jag tror det är ett sorts test för att se om han "bryr" sig-)
Jag har en fråga jag undrar om någon har nått tipps på? Vi har left ihop länge och har ett barn ihop. Självklart sker ingenting öppet inför barnet! Det blir lite mer pysslande men själv tycker jag vi har lyckats balansera det vanliga "svensson" livet med våran livsstil ganska bra. Nu är jag gravid igen men denna gradiviteten yttrar sig på mig lite annorlunda! Jag känner själv att jag är som en tickande bomb.. För att ta ett exempel skulle Mannen straffa mig lite efter jag vart olydig och gav mig smisk (inte ens hårt) var på jag börjar stortjuta utan att själv riktigt veta varför..Min man står där som ett levande frågetecken och försöker trösta och undra vad som gick snett. En annan gång blev jag extremt arg och Mannen lika förvånad då! Det här har slutat i att han inte tar några strider alls och jag saknar det! det har blivit nån slags obalans i förhållandet liksom..Vet igentligen inte vad jag vill säga, antar jag bara vill ventilera lite och undrar om nån annan vart med om nått liknande..Man har ju inte så många man kan prata om just den här saken med.
Hej
Har inte läst hela tråden så ursäkta om det blir upprepning.
Jag har sedan tonnåren alltid vetat om min läggning (undergiven) men tog ett bra tag innan jag kunde sätta ord på det och få utleva det hela. För mig handlar det om den vardagliga dominansen som sen utspelar sig i sexet om ni förstår vad jag menar? Jag gillar att min man bestämmer över tja i princip allt, klädsel,uppförande,pengar,tider mm..Min man ger mig olika straff i uppfostringssyfte bland annat smisk,skamvrå,strängare tider mm..Jag är väldigt "busig" och gillar ibland att trotsa, Jag tror det är ett sorts test för att se om han "bryr" sig-)
Jag har en fråga jag undrar om någon har nått tipps på? Vi har left ihop länge och har ett barn ihop. Självklart sker ingenting öppet inför barnet! Det blir lite mer pysslande men själv tycker jag vi har lyckats balansera det vanliga "svensson" livet med våran livsstil ganska bra. Nu är jag gravid igen men denna gradiviteten yttrar sig på mig lite annorlunda! Jag känner själv att jag är som en tickande bomb.. För att ta ett exempel skulle Mannen straffa mig lite efter jag vart olydig och gav mig smisk (inte ens hårt) var på jag börjar stortjuta utan att själv riktigt veta varför..Min man står där som ett levande frågetecken och försöker trösta och undra vad som gick snett. En annan gång blev jag extremt arg och Mannen lika förvånad då! Det här har slutat i att han inte tar några strider alls och jag saknar det! det har blivit nån slags obalans i förhållandet liksom..Vet igentligen inte vad jag vill säga, antar jag bara vill ventilera lite och undrar om nån annan vart med om nått liknande..Man har ju inte så många man kan prata om just den här saken med.
En kvinna som inte är stringent och utmanande i det mentala mötet får mig aldrig att tända. Det kan vara en teoretisk fantasi men irl krävs det en situationsanpassat och skarpt intellekt får att det skall hända något.
Det är inte en fråga om osäkerhet på hennes turn-on men dialogen måste vara tät och får inte sakna spänst. Finns det en total underkastelse så måste det i såfall finnas ett helt annat "utanför-samtal" för att kittla min synapser.
jo jag såg lite framför mig hur mannen kommer fram o lite fnissandes säger - kom nu lilla gumman skall du få lite smisk.. 
jo jag såg lite framför mig hur mannen kommer fram o lite fnissandes säger - kom nu lilla gumman skall du få lite smisk.. 
Absolut inte.
Ja, det är ju inte alla dom som passar alla ug. Är ju kemin även där som spelar in, inte bara graden av hur dom/ug man är. Vi är ju ändå människor med känslor
Pratade med en pojke om det häromdagen. Han ville dominera mig och jag försökte förklara att det fanns ingen som helst attraktion till honom så det skulle aldrig komma på fråga. Han envisades och trodde verkligen att det bara handlade om att han skulle ge mig lite smisk när jag varit olydig.
Och det upplever jag att många män (jag pratar väldigt sällan sex med andra kvinnor och aldrig dom) tror, att dom tänker att det handlar om att "straffa", att liksom köra porrfilmsstuket. Och det är ju långt ifrån sanningen. Dom missar helt den mentala biten. Och ska man öht kunna lita på någon (som jag måste göra för att tillåta Herrn gå så långt som han får) så måste man ju på något sätt gilla personen också. Det handlar ju väldigt mycket om tillit och tilliten kommer för mig, eller väljer jag att ge, när jag vet att Herrn är en helt ok man.
Inte till kreti och pleti. Vi måste ju ändå dela en del värderingar, känna respekt för varandra och ha ett samspel som fungerar till iallafall 99% utanför sängen. Till 100% i sängen.