kaji skrev 2011-06-03 20:51:43 följande:
känner ungefär som dig tror jag
det måste vara helt och hållet eller inte alls. skulle aldrig kunna underkasta mig en man som inte krävde det av mig på heltid...
skulle antagligen också känna mig ledsen och besviken om min man bara såg min underkastelse som en lek man kunde ägna sig åt i sovrummet. mina känslor är inte på lek utan något jag vill att min man tar på allvar. min underkastelse en en gåva jag ger honom i yttersta förtroende och kärlek som tur är förstår han att uppskatta det och förvalta det väl:)
Anonym (Ny här) skrev 2011-06-03 20:53:40 följande:
Precis. Det är ingen lek eller extra krydda.
Absolut och det var här jag känner att man missförstod när jag skrev "lekfullhet"
Jag förklarade det bättre sedan;
Men den rätta dynamiken måste ju vara där. Dominansen genom förhållandet ska vara (enligt mig) lekfull och passionerad. Inte lekfull på sätt att den är fnittrig och gullig, utan på så sätt att det är ett samspel, även jag som undergiven samspelar, vi känner av varandra och tar och ger av varandra, om än bara mentalt. Den delen snackar jag om.
Det var det jag kallade lekfullhet. Dynamiken i förhållandet. Inte allvaret i situationen där du står bakbunden upptryckt mot väggen.
Men ni kan ju givetvis ändå ha en annan åsikt haha...ville bara förtydliga mig själv. Jag ser heller inte dominans som lite extra kinky med smisk på lördagar, det är ej vad jag menar, tvärtom vill jag att det ska genomsyra förhållandet, men med en man som kontrollerar mitt umgänge, de websidor jag besöker och min ekonomi, skulle jag förlora min själ.
Jag förespråkar en balans helt enkelt. Där dominansen och undergivetheten spelar ett samspel och bildar harmoni.