Dominans och Undergivenhet...

 
ahhahaha jag är som den kaxiga myran... skulle alrdig bara ge mig, för mig är det liksom en stor bit av kakan, att bli till viss del nedbruten, jag behövde den för att resten skall fungera och falla på plats.

Jag provocerade en man i säkert fem år innan vi bägge blev singlar och började umgås på ett helt annat sätt OCH inte ens då bara gav jag mig, no way.... Jag till och med missade min första örfil märkte de inte och kände den inte heller.... Men dom andra var jag helt med på Vi skrattar ofta åt det idag, fast nu är vi bara vänner, de allra bästa. Men jag litade på honom och det gör jag ännu, skulle inte tveka att lägga mitt liv i hans händer om det behövdes.

Jag tror du har ganska rätt, i att vi är lika alltså.

Men hur gör man nu för att inte känna sig som ett fån när man ligger i en mans knä och får regelrätt smisk som en olydig och ouppfostrad flicka????

Helt ärligt hur fan gör man, detta buggar mig i mitt huvud faktiskt. tror det har med min höga smärttröskel att göra och att jag inte ser det som någon match alls....

Tänk om jag skulle börja fnittra

Jo, jag försöker förklara hur jag tänker och allt det, men vet inte riktigt hur långt jag kan gå.

Ja, vågar jag skrämma mig mer?

Han har rört runt massor med konstiga känslor, jag trodde va borta sen länge

ibland kan det vara lättare än man tror bara du som gör det svårt för mig

då ökar man smärtan med olika metoder, finns mera saker än bara pisk på stjärten

Förstår hur du menar faktiskt.  Däremot rapp med ridspö är nåt jag går igång på i smärta.
Men det där är ju så olika. Tänkte på att jag log när jag läste om örfilarna. Mmmmm
Eller smisk med björkris som jag efter order själv fått hämta från träd direkt....

Nä, nu ska jag se Bones och tänka på annat.

Fråga dig om du vill bli fri?

Är svaret ja.

Ju fler känslor du får ut, hur konstiga dom än är så är det av godo, för även om du motar bort dom igen, så finns dom ändå kvar. Du har ett liv, vill du leva det bojad eller fri att vara den du är.

För du vet, du är helt okej precis som den du är, hur konstiga saker de än är som går runt i ditt huvud, skam, önskningar, längtan, lusten, rädslan. allt det där är faktiskt helt jävla jätte normalt

Det är retsen jag vill åt.... Det är resten jag suktar efter.. smisk på rumpan känns mest löjligt, ungefär lika löjligt som att bli bunden gör faktiskt.

Va kan jag säga, jag är en svår person.... Antingen gillar man mig eller så avskyr man nog mig, jag ger inte folk några mellating känslor alls tror jag eller så är jag för dum för att uppfatta det

Vi och våra serier.. har några avsnitt kvar på cugar town innan sängen, sen är den serien slut..

Ridspö, jo tanken har slagit mig.... Fast jag lurar på om inte min grej är mer att ta smärtan men utan någon förlägning på mannen som ett spö, en stekspade eller vad som. Han har väl händer antar jag och dom kan han väl använda på många fler ställen än baken... Visst klär min bak i rött, det är inte det

Nä de är jädrigt svårt för mig detta här... Skulle önska att man hade madresserade väggar i sovrummet och kunde bli kastad lite hur som vid behov