Dominans och Undergivenhet...

Håller med Kan även njuta av att se mig i spegeln efter
och njuta av märkena på mig...

Kontakten är upprättad igen, får hoppas jag inte fegar ur igen

tack jag kunde inte beskriva det bättre själv. Men så är det, en man måste vara fysiskt starkare än mig och han måste kunna bevisa det, annars kommer jag aldrig anse honom vara starkare än mig alls och jag kommer aldrig vika mig heller....

Jag gör också motstånd, jag kommer alltid göra det, för jag behövder det.

Dock har jag mött män som jag lätt hade följt som en jävla hundvalp om det så vore, det har inte haft något sexuellt med sig egentligen när jag tänker efter, det är bara något de utstrålar som gör mig sån, skit svårt att förklara.

Tror det är lite den mannen jag väntar på, han som kan hantera mig, som förstår att jag behöver det, men som också vet att om han skulle bruka det på något sätt utaför de ramar vi själva sätter är en död man efteråt. Jag skulle aldrig backa på den biten, om en man kliver utanför de regler vi satt upp eller vad fan man skall kalla det, på allvar försöker dominera mig bland folk, trycka till mig eller på nått annat sätt visa sig över mig, så kommer jag krossa honom. Jättesvårt att förklara, men jag skulle fullkomligt gå i taket om mannen uppförde sig fel mot mig på något sätt utanför ramen, vet inte hur jag skall förklara bättre.

hahhaha jag låter helt störd och till viss del är jag helt störd också. Den man som jag levde ut detta med, han vet att jag menar det. Han vet att jag skulle gjort mitt bästa för att ta livet av honom på alla sätt jag kunde om han tog det utanför det sexuella, han tvivlar inte och det gör inte heller mannen som jag mailar en del med.

Det enda som hindrar mig från att se mannen jag skriver med är min egen ålders nojja, jag har svårt för äldre män, så jävla enkelt är det!

Jo men det skulle ju ta udden av det man tänder på, att det utnyttjas på fel sätt. Att jag respekterar min chef så högt och är så undergiven honom beror ju på att han är en respektingivande person. Skulle han börja behandla mig sämre eller vara respektlös så skulle jag ju inte heller respektera honom tillbaka. Jag är som sagt inte undergiven vem som helst utan det kräver sin man för att jag ska underkasta mig så totalt som jag känner i det här fallet! Fast jag skulle nog inte ta livet av honom om han gick över gränsen, haha.

Hur stor åldersskillnad är det då? Mellan oss är det 7 år så det är ju inte så mycket.

Jo men det skulle ju ta udden av det man tänder på, att det utnyttjas på fel sätt. Att jag respekterar min chef så högt och är så undergiven honom beror ju på att han är en respektingivande person. Skulle han börja behandla mig sämre eller vara respektlös så skulle jag ju inte heller respektera honom tillbaka. Jag är som sagt inte undergiven vem som helst utan det kräver sin man för att jag ska underkasta mig så totalt som jag känner i det här fallet! Fast jag skulle nog inte ta livet av honom om han gick över gränsen, haha.

Hur stor åldersskillnad är det då? Mellan oss är det 7 år så det är ju inte så mycket.

Ja, man kan ju inte vara ug någon man inte har respekt för. 

Precis. Men det är även två mynt på sidan många gånger. Återigen kan jag bara referera till mitt liv och mannen jag var med, men hade han inte respekterat mig så hade jag aldrig varit honom undergiven heller. Det bara föll naturligt mellan oss två, det var inte ens något vi pratade om.

han sa själv efter första gången att han aldrig varit med någon kvinna som är så naturligt undergiven, jag bara följde och jag var helt nöjd med det, det var inte ens något jag tänkte på då, utan något vi pratade om senare.

Två sidor av myntet eller samma sak, för hade han inte respekterat dig hade du inte varit honom undergiven och han hade inte kunnat dominera om du inte hade varit honom undergiven.

Som jag ser det så kan ju inte bara en av två respektera, både måste ju respektera varandra.

Jag skulle iallafall aldrig kunna respektera någon som inte respekterade mig. Av ren självbevarelsedrift. Kvittar i vilken situation jag är, sexuell eller icke-sexuell. 

Nej, jag har, med dom jag träffat efter exet, inte heller uttalat något om det hela innan. Det har fallit sig naturligt, dom har läst mig. Och jag har kännt mig helt trygg med att dom läst mmig. Har dock ännu inte hittat någon fullt så dominant som jag skulle vilja, men jag söker inte heller så aktivt nu. Han jag träffar nu är dock den mest dominante hittills. 

Finns ju också dom jag haft sex med som jag absolut aldrig skulle gå med på skulle få dominerat mig. 

Och sen finns ju alltid dom som tror att dom kan och vill bevisa eller få en chans att bli upplärda. Men det är inget för mig.

 

det är så sant..

jag skrattar varje gång någon verkligen misstar dominans för att vara aktiv i sängen.... Men helt ärligt jag kan ha bra sex utan dom/ug det är inget problem för mig, det är inget jag måste ha jämt. Men jag tror jag skulle tröttna i det långa loppet på att inte få leva ut, jag skulle nog aldrig ha en relation med någon som inte kan dom mig iaf ibland även om det inte måste vara jämt.

Jag kan inte lära någon att bli dom, det måste finnas i dom, även om man kan utveckla det ihop genom att vara öppna med saker och ting, vad man är nyfiken på osv, men lära, nej det går inte...