Vad är barnfattigdom?

Enligt samhällets normer är det nog barnfattigdom, barn som lever till föräldrar på existensminimum räknas till fattigdom. Men jag håller med dig, kan man sätta mat på bordet och ge sina barn kläder och kärlek så har man kommit långt. Allt annat ser jag också som lyx. Jag har varit både på botten och toppen ekonomiskt och ser det som en fördel att ha varit på botten. Man lär sig pengars värde och att använda dom väl.

Dom föräldrar som inte kan betala för barnens utflykter (här vill jag poängtera att det enligt svensk lag inte skall behövas av föräldrar att skicka med tex matsäck vid utflykter; Nog dyker det upp sådana lappar ändå.) eller kanske inte kunna tillgodose ett intresse som kan stimulera barnet. Då kan det bli ett problem.

Håller helt och hållet med dig!

Nej jag tycker att det finns inga fattiga barn i Sverige, och media överdriver massor. Viktigast att barnen har tak över huvudet och mat på bordet, kläder (spelar ingen roll om dessa är begagnade) och det har de. I skolan får barnen gratis mat, gratis skrivmaterial osv.
I mina ögon lever TS bra, helt ok. Man måste inte resa utomlands för att tillhöra gruppen! Jag är 30 år och har endast varit i 3 nordiska länder, aldrig i andra länder och har rest i Sverige, känner mig inte fattig, har aldrig gjort det. Det finns andra nöjen att göra där pengar inte krävs med barnen, barnen har kul i en vattenpöl också. Viktigast för barnet är att ha föräldrar som älskar och bryr sig. Mina barn äter gröt till frukost, eftersom det är nyttigt, är vi fattiga också?

Jag har oxå följt den bloggen, men ruttnade när jag läste om en som köpte resa till egypten för det var dom värda... och dottern som tog körkort på mammans bekostnad och mådde dåligt över det. Men körkort skulle hon ha! Förstår inte heller vad som räknas som fattigt om det är ett måste att ha körkort och åka utomlands!

Viktigaste är väl att man har mat i magen, tak över skallen och kläder på kroppen? Allt annat utöver det är ju en bonus..
Tycker oxå att tid är en exklusiv vara som borde värderas högre!!!

Nej - tycker också att debatten är så fruktansvärt snedvriden.
Tycker att de ska ta upp vräkning av barnfamiljer... det om något drabbar barnen!

Ja jag tycker dina barn får uppleva fattighet om man måste välja mellan medicin och adekvata vinterkläder. När vi pratar om fattigdom i Sverige så är ju detta relativit, och du kan inte jämföra med svältande barn i afrika som dör för att de inte har tillgång till näring och sjukvård. Det handlar om att i dagens sverige inte kunna leva ett hyfsat likvärdigt liv som jämnåriga kamrater, att komma tillbaks till skolan och ska skriva uppsats om vad man gjort på sommarlovet, men inte ha nåt att skriva om etc. Det kan vara väldigt jobbigt för ett barn. Är själv uppvuxen i ett fattigt hem, där Oboy eller saft var nåt vi köpte hem nån gång om året, och där många av kläderna syddes hemma. Det har Givit mig ett perspektiv jag idag inte skulle vilja vara utan, men jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag led många gånger och skämdes inför mina skolkompisar.Jag skulle trots de vinster jag idag kan uppleva av att ha haft det på det viset ändå inte vilja att mitt barn fick uppleva samma sak. Jag inbillar mig också att det idag är betydligt tuffare än på "min tid"

Just den attityden som får mig att känna mig mindre värd som förälder - man gör olika val och drabbas av olika händelser i livet - och vi kan kanske inte ge våra barn det som "normen" kräver - och jag förstår att våra barn inte alltid är "lika" som andra - men barn emellan brukar det inte vara några problem, om inte barnen fått höra från sina föräldrar hur viktigt det är med status, kläder och prylar. Hoppas du inte för dina värderingar vidare till dina barn, utan lär dem vad som är viktigt i livet och att inte behandla andra som du blev behandlad som barn.

Att skämmas för sina kläder, det gör man bara om någon påpekar att de inte duger, och det barn som påpekar det, har lärt sig vad som är ok och inte någonstans, och det är väl där problemet ligger? Inte hos de föräldrar som inte har råd att köpa senaste mode till sina barn?

Att skämmas för att man inte har senaste leksakerna gör man bara om någon påpekar att man är mindre värd för det, och det gör inte barn, om de inte lärt sig att status och prylar är viktigt, och vem har lärt dem det? Går så lätt att se hur barns värderingar "ärvs", och hur de drabbar andra osslydiga barn, och hur samhällets klyftor bara växer på det sättet...