Anonym (Fattig mamma?)

Äldre 7 Jun 11:22

276 svar

Vad är barnfattigdom?

Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?

Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.

Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.

Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?

För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.

Anonym (Fattig mamma?) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 15:29

#61

Queenie70 skrev 2011-06-07 15:07:38 följande:

Fast ett sådant VAL som du fick vara med att ta är heller inte att jämföra med de av oss som faktiskt aldrig hade valfriheten. Vi valde inte bort att köpa nya kläder eller att gå på tivoli, utan var nödda att leva så pga. omständigheter, då ställs det i liten annan dager, än om det är en frivillighet. Det finns ingen skam i att frivilligt välja en viss livsstil, men däremot finns det tyvärr en stor skam i att faktiskt vara fattig, gå i hemsydda kläder för att man inte har något val.

Nej, jag vet att inte alla har ett val, och just därför tycker jag det är så viktigt att vi som har ett val verkligen kan stå för det, för att visa att det finns alternativa sätt att prioritera, och att barn kan vara lyckliga utan att få allt andra får. Och på det sättet så hjälper man ju även andra att visa att det inte behöver vara skamligt att inte ha råd, det finns de som väljer frivilligt att ge sina barn andra värden i livet.

Jag reagerar stark på att man tycker att mina barn är fattiga när det enda jag gjort är att jag prioriterat annorlunda än "normen". Det innebär inget annat lidande för barnen än den skam andra människor utsätter dom för, när dom anser att dom är fattiga för att dom inte får samma saker som andra.

Jag tycker istället att man kan kalla oss rika, rika på kärlek, tid, upplevelser och innehåll i livet. Men det är ju tyvärr inte så mycket värt i dagens samhälle - men det finns ingen annan som kan ändra på det än vi själva, och jag har i alla fall börjat.

A von B

Äldre 7 Jun 15:36

#62

Jag tycker det är hemskt när man inte kan ge sina barn en "normal" standard. Om det beror på att mamman kanske är ensamstående eller arbetslös eller bägge delar kan man ju förstå men det är fortfarande synd om barnen som inte får satsa på sina fritidsintressen. Som aldrig kan berätta i skolan att de varit utomlands eller ens på semester inomlands när den där årliga berätta-vad-som-hände-på-sommarlovet-uppsatsen ska skrivas. Som kanske inte har råd att åka med på skolresan. Som inte kan ta körkort när de andra gör det. Jag tycker man ska stötta de föräldrar som har det svårt ekonomiskt med bättre arbetsmarknadsstöd, högre barnbidrag och likande åtgärder.

Sen när jag läser om dig TS, så blir jag bara beklämd. Det låter som att du och din man aktivt väljer bort att åka på semester med era barn för att ni ska investera i mer skog istället. Uppenbarligen är det viktigt för er att ha ett stort och högt värderat företag trots att det medför att ni måste jobba heltid + extra deltid. Varför då kan man ju undra? Är det månne för att det känns skönt att veta att man är god för tio miljoner när man pratar med andra lite mindre välbeställda människor? Men du är helt oförstående till att dina barn kanske kommer vilja känna samma sak, att det faktiskt känns lite skönt att veta att man varit i Italien på sommarlovet när kompisarna pratar om Norgesemestern.

Sen förstår jag att man hellre lagar mat från grunden än köper färdigt för att spara pengar eller köper storpack istället för småpack. Men då kan man gott lägga åtminstone lite av pengarna man sparar in på nöjen till sina barn och inte bara på sitt eget. TV-spel och studsmatta är faktiskt rätt kul när man är liten.

Calles matte

Äldre 7 Jun 16:03

#63

A von B skrev 2011-06-07 15:36:45 följande:

Jag tycker det är hemskt när man inte kan ge sina barn en "normal" standard. Om det beror på att mamman kanske är ensamstående eller arbetslös eller bägge delar kan man ju förstå men det är fortfarande synd om barnen som inte får satsa på sina fritidsintressen. Som aldrig kan berätta i skolan att de varit utomlands eller ens på semester inomlands när den där årliga berätta-vad-som-hände-på-sommarlovet-uppsatsen ska skrivas. Som kanske inte har råd att åka med på skolresan. Som inte kan ta körkort när de andra gör det. Jag tycker man ska stötta de föräldrar som har det svårt ekonomiskt med bättre arbetsmarknadsstöd, högre barnbidrag och likande åtgärder.

Men vad är "normal" standard då? Skall samhället sponsra alla som inte själva har råd med årliga Mallorca-resor och senaste mobiltelefonen? Och hur hanterar man då dem som prioriterar att lägga pengarna på annat (dyra fritidsintressen, speciella levnadssätt osv)? Är det inte bättre att vi ALLA försöker att tagga ner lite och inser att livet inte går ut på att konsumera?

Jag tycker absolut inte att vi skall ge föräldrar högre bidrag för att de skall kunna betala sina barns körkort. Bättre i så fall att samhället ser till att det finns fler arbetsmöjligheter för ungdomar så att de kan tjäna ihop pengar till sina egna körkort. Skolaktiviteter skall enligt lag vara gratis så dem skall alla få följa med på. Vart varje enskild familj väljer att spendera sin tid under sommar/vinterlov kan man ju knappast styra och vad är det som säger att ökade bidrag används till roligare lov för barnen och inte till mer alkohol till föräldrarna?

Anonym (Fattig mamma?) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 16:06

#64

A von B skrev 2011-06-07 15:36:45 följande:

Jag tycker det är hemskt när man inte kan ge sina barn en "normal" standard. Om det beror på att mamman kanske är ensamstående eller arbetslös eller bägge delar kan man ju förstå men det är fortfarande synd om barnen som inte får satsa på sina fritidsintressen. Som aldrig kan berätta i skolan att de varit utomlands eller ens på semester inomlands när den där årliga berätta-vad-som-hände-på-sommarlovet-uppsatsen ska skrivas. Som kanske inte har råd att åka med på skolresan. Som inte kan ta körkort när de andra gör det. Jag tycker man ska stötta de föräldrar som har det svårt ekonomiskt med bättre arbetsmarknadsstöd, högre barnbidrag och likande åtgärder.

Sen när jag läser om dig TS, så blir jag bara beklämd. Det låter som att du och din man aktivt väljer bort att åka på semester med era barn för att ni ska investera i mer skog istället. Uppenbarligen är det viktigt för er att ha ett stort och högt värderat företag trots att det medför att ni måste jobba heltid + extra deltid. Varför då kan man ju undra? Är det månne för att det känns skönt att veta att man är god för tio miljoner när man pratar med andra lite mindre välbeställda människor? Men du är helt oförstående till att dina barn kanske kommer vilja känna samma sak, att det faktiskt känns lite skönt att veta att man varit i Italien på sommarlovet när kompisarna pratar om Norgesemestern.

Sen förstår jag att man hellre lagar mat från grunden än köper färdigt för att spara pengar eller köper storpack istället för småpack. Men då kan man gott lägga åtminstone lite av pengarna man sparar in på nöjen till sina barn och inte bara på sitt eget. TV-spel och studsmatta är faktiskt rätt kul när man är liten.

Varför dömer du vårt val av livsstil? Vi har inget behov av att ha en stor fastighet eller stora lån på banken, däremot lever vi på vår fastighet, och då krävs stora investeringar, som man givetvis får tillbaks om man säljer. Mycket jobb ger inkomster, som vi valt att återinvestera för att kunna fortsätta leva på företaget.

Det vi får tillbaks är en livsstil på landet, med djur och natur, vi kan välja våra arbetstider, vi kan vara tillsammans med våra barn stora delar av dagen, och vi får jobba med vårt största intresse.

Att den tillvaro vi valt till barnen skulle vara sämre än att ha möjlighet att åka på semester eller köpa mobiltelefoner håller jag inte med om. Det finns andra värden i livet än statusprylar och resor.

Uppsatsen om sommarlovet kan väl handla om hur man byggde världens finaste koja, hur man fångar ödlor eller tältar i skogen? Är de upplevelserna mindre värda än en semester i Italien? Förklara

Blir så ledsen när samhället skall klassa allt i godkänt och icke godkänt...

Mattias69

Äldre 7 Jun 16:08

#65

40 mil öster om Gotland ligger Lettland. Där finns det äkta barnfattigdom!

Anonym

Äldre 7 Jun 16:16

#66

Jag måste få göra ett inlägg i debatten.

Jag växte upp som barn till en fattig mamma. Hon gick periodvis på socialbidrag, jobbade tre jobb när hon hade jobb. Vi var tre syskon. Ingen av oss fick våra körkort betalade, vi gick inte på våra studenter eller fick en grundplåt till en lägenhet när vi flyttade hemifrån. När vi var 15 fick vi barnbidraget och det skulle täcka ALLA våra kostnader (busskort, kläder, fika, bio etc).

Idag har jag själv betalat mitt körkort genom att spara pengar från mitt studiemedel. Jag har idag själv jobbat ihop till kontantinsatsen på min lägenhet (lade 100.000 kontant). Jag har idag själv bekostat mina studier (med studielån som jag betalar av varje månad). Jag har själv jobbat mig till en ok lön (jag får ut ca 24.000 efter skatt)

Jag har barn och jag skulle aldrig vilja att mina barn fick allt serverat när de flyttar hemifrån. Jag vill att de ska ha det grunläggande när de växer upp men kommer att välja att jobba deltid och ge barnen mer tid i stället för prylar. Jag har exempelvis inget sparande till barnen, utan jag och min man sparar till familjen. Vi är en familj med hög inkomst tillsamman (min man brukar få ut 50.000 efter skatt) men trots det så köper jag begagnat till barnen, letar extrapriser, köper på nätet där det är billigare, köper vinterkläder på sommaren och sommarkläder på vintern (då det är REA). Detta sitter i sedan jag var barn. Pengar är värdefulla och ska räcka så långt som möjligt.

Jag har också läst bloggen och jag tycker den är snedvriden. Det finns fattiga barn, för att föräldrarna har skulder sedan tidigare, väljer att lägga pengarna på "fel" saker etc. Och med fattig menar jag barn som inte har mat på bordet. Att man inte kan åka på utlandssemester, ha märkeskläder eller får pengar till körkortet är INTE fattigdom.

Man kan inte föda barn som 17-åring, utan SGI, och sedan klaga på att man inte kan leva på bidraget. Bloggen fråntar människor sitt ansvar, och det tycker jag är beklämmande.

Calles matte

Äldre 7 Jun 16:18

#67

Mattias69 skrev 2011-06-07 16:08:46 följande:

40 mil öster om Gotland ligger Lettland. Där finns det äkta barnfattigdom!

Perspektiv på det hela är absolut viktigt. Men jag tror att för den här debatten är det viktigare att hålla sig inom landets gränser. Bara för att det finns många länder där barn har det otroligt svårt kan vi inte blunda för att det finns barn som av olika anledningar har det svårt även i Sverige, där det rimligtvis inte borde behöva finnas den sortens problem.

Det blir så mycket fokus på vad som är barnfattigdom och inte så att man missar lite det som är poängen. I ett land som Sverige skall inget barn behöva gå hungrigt eller frysa eller inte få den medicin de behöver, oavsett vilka omständigheter som råder. Det är det som man måste fokusera på! Att många istället snöar in sig på att det finns barn som aldrig varit utomlands eller som inte har mobiltelefon, eller att barn i andra länder minsann har det mycket sämre gör bara att fokus tas ifrån det som borde vara kärnfrågan - hur säkerställer vi att alla barn i Sverige får sina basbehov fyllda, oavsett vilken familj de lever i?

Anonym

Äldre 7 Jun 16:19

#68

Som jag förstått det när jag lyssnat på debatten och det var även vad dom har sagt i nyheterna.
Så står begreppet barnfattigdom för dom barn som har föräldrar som lever under existensnormen vi har i Sverige.
Alltså om man har föräldrar som vore berättigade till socialbidrag, då är man en del av barnfattigdomen.
Här i Sverige.

Det handlar inte om att jämföra med andra nationaliteters barn, utan om att visa på dom ökade skillnaderna mellan klyftorna i Sverige och att det drabbar även barnen.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:27

#69

Anonym skrev 2011-06-07 16:19:17 följande:

Som jag förstått det när jag lyssnat på debatten och det var även vad dom har sagt i nyheterna.
Så står begreppet barnfattigdom för dom barn som har föräldrar som lever under existensnormen vi har i Sverige.
Alltså om man har föräldrar som vore berättigade till socialbidrag, då är man en del av barnfattigdomen.
Här i Sverige.

Det handlar inte om att jämföra med andra nationaliteters barn, utan om att visa på dom ökade skillnaderna mellan klyftorna i Sverige och att det drabbar även barnen.

Men vems fel är det att barnen är fattiga? Är det samhällets fel, föräldrarnas fel?
Om man lever under normen men inte söker bidrag, är det då samhället som ska lastas för det?
Om man väljer att studera trots att man egentligen inte har råd, är det samhällets fel?

Om man skaffar barn utan att ha ekonomi för det och sen får vända på slantarna, är det samhällets fel?
Om man dragit på sig stora lån och krediter som man måste betala av, är det samhällets fel?

Bloggen går enbart ut på att lobba för att politikerna ska höja bidragen. Den säger ingeting om den enskilda personens ansvar i situationen.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:28

#70

Anonym skrev 2011-06-07 16:19:17 följande:

Som jag förstått det när jag lyssnat på debatten och det var även vad dom har sagt i nyheterna.
Så står begreppet barnfattigdom för dom barn som har föräldrar som lever under existensnormen vi har i Sverige.
Alltså om man har föräldrar som vore berättigade till socialbidrag, då är man en del av barnfattigdomen.
Här i Sverige.

Det handlar inte om att jämföra med andra nationaliteters barn, utan om att visa på dom ökade skillnaderna mellan klyftorna i Sverige och att det drabbar även barnen.

Det man använder är något som kallas relativ fattigdom, vilket är om du lever på mindre än 60 procent av medelinkomsten i ett land. Det innebär att om folk får bättre löner, så blir du fattigare, även om du inte fått större utgifter.

Vad är barnfattigdom?

INNEHÅLL