• Anonym (Fattig mamma?)

    Vad är barnfattigdom?

    Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?


    Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.


    Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.


    Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?


    För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.


     


     

  • Svar på tråden Vad är barnfattigdom?
  • MadHatter

    Nu har jag bara läst första halvan av inläggen här och inte heller följt den debatt som refereras till.

    Jag tycker att "drottningen" skriver mycket klokt, inte minst detta med att det inte behöver ligga en (negativ) värderng i ordet fattig. Att konstatera att en person är fattig är inte det samma som att säga att den personen skulle vara sämre på något sätt.

    Jag skulle inte definiera dig som fattig TS eftersom ni lever på det sätt ni gör genom ett aktivt val. Som du säger äger ni mark/företag (eller annat) till ett värde av tio miljoner då kan man knappast definieras som fattig enligt mig.

    Däremot väljer ni att prioritera era pengar och er tid på annat sätt än normen vilket innebär att era barn just nu har sämre materiell standard gällande vissa saker (förmodligen inte vad gäller boende?) än genomsnittet. Det innebär dock inte att ni är fattiga bara att ni har andra prioriteringar än genomsnittet. Hur folk ser på er pga av att ni gör de prioriteringarna och hur era barn påverkas av det är svårt att säga. Skulle gissa att det är ungefär lika många som skulle beundra er för ert livsval som de som kanske inte förstår det.

    Vill ni leva på ett annat sätt kan ni vad jag förstår bara sälja av ert företag och sedan leva ungefär på samma sätt som svenssons. Men ni väljer aktivt en annan livsstil. Det är inte att vara fattig enligt mig.

  • MadHatter
    jagvetallt skrev 2011-06-07 18:33:13 följande:
    det är då ca 150000 kr i årsinkomst för en vuxen. kan vara bra att veta. vilket innebär att du har efter skatt ca 10300 kr att leva på.
    Per familj eller gånger två om det gäller en barnfamilj?
  • Anonym

    Jag vet några som lever fattigt,min granne är en av dem.Hon är en fantastisk granne men är ibland utan mat.Hon lever på normen sen många år tillbaka och är sjuk,och hon räknar varje brödskiva och dricker aldrig möjlk.
    Hon är utan mat i flera dagar,det enda hon har hemma alltid är kaffe.
    Hon har inget lyx,bara busskort för att kunna ta sig till vänner ibland.
    Jag brukar bjuda henne på mat och vin,och hon bjuder på annat som jag inte hinner göra ofta.

    Sen vet jag några som lever på gränsen.
    Jag växte upp "fattig2 själv.Det var jobbigt.Mamma gick utan mat i flera dagar alltid innan pengarna kom,men hon trodde inte vi märkte det.Vi var aldrig på liseberg,semester eller märkeskläder.Bara begagnat..hon lagade alltid mat o bröd själv..och räknade kronorna...pizza åt vi max varannat år.

    Jag minns det som hemskt..avek alltid från mina vänner.Jag började sno kläder som 12 år,och svartjobba när jag var 13 år,

    Jag har jobbat alla år,är 25 nu,och har stor buffert,är rädd att bli fattig för jag minns hur det var.

  • Anonym
    MadHatter skrev 2011-06-07 21:43:59 följande:
    Per familj eller gånger två om det gäller en barnfamilj?
    ca 11000 kr  efter skatt för en vuxen och ett barn räknas som gränsen för fattigdom.
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-06-07 21:45:46 följande:
    Jag vet några som lever fattigt,min granne är en av dem.Hon är en fantastisk granne men är ibland utan mat.Hon lever på normen sen många år tillbaka och är sjuk,och hon räknar varje brödskiva och dricker aldrig möjlk.
    Hon är utan mat i flera dagar,det enda hon har hemma alltid är kaffe.
    Hon har inget lyx,bara busskort för att kunna ta sig till vänner ibland.
    Jag brukar bjuda henne på mat och vin,och hon bjuder på annat som jag inte hinner göra ofta.

    Sen vet jag några som lever på gränsen.
    Jag växte upp "fattig2 själv.Det var jobbigt.Mamma gick utan mat i flera dagar alltid innan pengarna kom,men hon trodde inte vi märkte det.Vi var aldrig på liseberg,semester eller märkeskläder.Bara begagnat..hon lagade alltid mat o bröd själv..och räknade kronorna...pizza åt vi max varannat år.

    Jag minns det som hemskt..avek alltid från mina vänner.Jag började sno kläder som 12 år,och svartjobba när jag var 13 år,

    Jag har jobbat alla år,är 25 nu,och har stor buffert,är rädd att bli fattig för jag minns hur det var.
    Vad var orsaken ni hade det tufft när du var liten? Arbetade din mamma deltid? arbetslös? sjuk?
  • Stinky
    Queenie70 skrev 2011-06-07 20:05:45 följande:
    Jättebra att du försöker få dina barn att fundera över konsumtionssamhälelt TS, men samtidigt så måste jag tillägga att det är en aningens felaktigt att tro att andra betraktar er som fattiga. Eran situation där ni VALT att leva som ni gör på grund av en viss livsåskådning, samtidigt som ni har valmöjligheter, realiserbart kapital, är markägare med eget hem etc, kan aldrig ens på kartan jämföras med den stigmatisering som sker om man VERKLIGEN är fattig, inte sitter med nåt arv att vänta, eller har nån familjegård att tillgå. Erat val att klä er i seconhand är möjligtvis lite excentriskt, och barnens klasskamrater, era grannar kommer garanterat inte att betrakta er som "fattiga"

    Utifrån er valda situation kan man heller inte ha insikten nog att döma den kanske sjukpensionerade ensamstående mamman som aldrig ser nåt ljus i tunneln, som nog aldrig kommer att kunna spara ihop till en thailandsresa till sig och ungarna, när hon kanske nån gång faller för "konsumtionstrycket" och i alla fall kan göra valet att köpa ickebegagnade kläder till barnen och förser dem med en mobiltelefon. Den stigmatisering som denna mamma  och hennes barn skulle kunna bli föremål för om hon handlar alla deras kläder på myrorna, går nog faktiskt inte att jämföra med er situation. Ni har ett privilegie att KUNNA välja livsstil. Alla har inte det....var ödmjuk inför det.

    Såg ett program om "överklassen" på TV, häromdagen där man kunnat konstatera att yttre atribut så som märkeskläder etc. inte alls var viktiga för den klassen, utan att de ofta gick klädda i värsta trasorna som de tagit över från både far och farfar. De BEHÖVDE inte bekymra sig om att folk skulle "tycka nåt" då deras plats i samhället redan var så etablerat.
    Den farligaste av våra fördomar är tron att vi inte har några. Alltså: en sminkad gris är fortfarande en gris!
  • jagvetallt
    MadHatter skrev 2011-06-07 21:43:59 följande:
    Per familj eller gånger två om det gäller en barnfamilj?
    är det två så ska det ju vara gånger 2..
  • Jesper f
    Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-07 11:22:22 följande:

    Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?


    Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.


    Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.


    Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?


    För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.


     


     


    Nej TS, ni är sannerligen inte fattiga, tvärtom, är ni rika. Oavsett hur mycket pengar någon har, kan man ALDRIG köpa kärlek, gemenskap, närhet och sunda värderingar för pengar. Jag har följt fattigbloggen på Aftonbladet, och det är närmast SKRÄMMANDE resultat. Fattigdom utgår inte längre från vilka behov någon har, utan ifrån att när det inte går att spendera som alla andra, DÅ är man fattig. Hur har samhället kunna fått så otroligt sneda värderingar? Tänk om istället alla barnfamiljer tänkte som ni TS, DET är att fylla barndommen med rikedom, trygghet inför framtiden. Jag höjer min hatt för din familj, ni borde snarare vara föredömmen än utmålade som det sämre alternativet. Och tiden kommer visa er så rätt, så rätt!!
  • MadHatter
    jagvetallt skrev 2011-06-07 22:06:30 följande:
    är det två så ska det ju vara gånger 2..

    Ok så om ett barn har två föräldrar som har 10 000kr var efter skatt (alltså ca 20 000 för familjen) lever i barnfattigdom men ett barn som bara har en förälder som får ut 11000kr efter skatt gör inte det?


     


     

  • Jelenas

    För  mig var fattigdom när jag hade 500 kr kvar till mat och övrigt varje månad efter att jag betalt mina räkningar. Då hade jag 6500 kr i hyra, 500 kr i el, fackavgift och kontantkort.
    Hade inget bostadsbidrag, inget arbete heller för den delen.


     

Svar på tråden Vad är barnfattigdom?