• Anonym (Fattig mamma?)

    Vad är barnfattigdom?

    Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?


    Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.


    Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.


    Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?


    För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.


     


     

  • Svar på tråden Vad är barnfattigdom?
  • eco
    Anonym skrev 2011-06-07 17:10:47 följande:
    Men HUR ska vi göra det? Om vi höjer bidragen, kommer det bara att bli ännu fler som får barn för tidigt, säger upp sig från jobbet utan buffert, som skiter i att vara med i A-kassan etc.

    Att höja bidragen är ju inte lösningen, att få folk i arbete är lösningen. Och att få föräldrarna (och blivande föräldrar) att inse att deras val påverkar barnen.
    Jadu, snälla människa, jag har personligen inte klurat ut lösningen på det... Men jag såg på nyhetesmorgon att det finns en forskare vid ngt universitet i Sverige (minns inte vilket) som faktiskt har kommit fram till konkreta förslag och uträkningar på HUR vi ska kunna utrota barnfattigdomen och exakt vad det skulle kosta.
  • Anonym
    A von B skrev 2011-06-07 17:15:05 följande:
    Vem bryr sig om arv?? Tror du man tänker på det när man är 8?

    Här, kika på denna sammanställningen:

    www.utbildning.gu.se/digitalAssets/1286/12869...

    Där visar man att lycka beror av två saker, materiell standard och sociala relationer. Båda är viktiga om människor ska vara lyckliga. Nu är studien baserad på vuxna människor men man kan ju anta att detsamma troligtvis gäller för barn. Jag säger inte att man ska dra ner på umgängestiden med familjen för att kunna köpa senaste Ipoden men jag tror att man ska ha i bakhuvudet att barn även har sociala relationer i skolan där den materiella standarden spelar roll. Och det bidrar till hur lyckliga de är.
    Men herregud, en 8-åring kanske inte tänker på tandlossning heller, betyder det att de ska slippa borsta tänderna? Eller slippa göra läxan för att de inte inser att det kanske är bra att kunna 2+2?

     I stället för att ge barnen de där materiella tingen du pratar om som skulle vara så viktiga, kanske man ska ge barnen en grundtrygghet som gör att de inte behöver hävda sig i skolan med de senaste prylarna?
  • A von B
    Anonym skrev 2011-06-07 17:13:17 följande:
    Även om man räknar med bostadsbidraget är är det jäkligt tight att klara mat, hyra, försäkringar, A-kassa, fackavgift, tv-licens, telefon mm på ca 9000 kronor i månaden.

    Visst är det skillnad rent mentalt, men det är ju därför man kallar socialbidraget för en TILLFÄLLIG lösning. Det är inte meningen att folk ska leva på bidraget år efter år.
    Nej men framtidstron hos de båda grupperna skiljer sig nog ganska radikalt och det är antagligen därför den ena gruppen klagar mindre än den andra.
  • jagvetallt
    A von B skrev 2011-06-07 17:18:24 följande:
    Ja det är ju lätt att sitta och säga när man själv är höginkomstagare. Alltid enkelt att sparka neråt.
    det är inte att sparka neråt, tycker bara man ska ha lite perspektiv på allt, är själv uppvuxen i fattiga förhållanden, även kompisar som är det. Endel kompisar skulle jubla över att ha levt under de förhållanden som aftonbladet hävdar är barnfattigdom. Men konstigt nog så är vi alla högskoleutbildade med bra jobb idag, trots att man levde fattigt, märkligt märkligt..
  • Anonym
    A von B skrev 2011-06-07 17:20:11 följande:
    Nej men framtidstron hos de båda grupperna skiljer sig nog ganska radikalt och det är antagligen därför den ena gruppen klagar mindre än den andra.
    Ja, visst är det så. Men då handlar det egentligen inte om pengarna, eller hur?
  • A von B
    Anonym skrev 2011-06-07 17:20:02 följande:
    Men herregud, en 8-åring kanske inte tänker på tandlossning heller, betyder det att de ska slippa borsta tänderna? Eller slippa göra läxan för att de inte inser att det kanske är bra att kunna 2+2?

     I stället för att ge barnen de där materiella tingen du pratar om som skulle vara så viktiga, kanske man ska ge barnen en grundtrygghet som gör att de inte behöver hävda sig i skolan med de senaste prylarna?
    Läste du länken?

    Hos vuxna människor så bidrar materiell standard till att vi blir lyckligare. Givetvis applicerar folk detta på sina barn och köper grejer till dem för att barnen ska bli lyckliga. Eftersom föräldrarna själva blir lyckliga av grejer. Detta är inte något man kan ändra på eller få bort ur samhället. Människor blir också lyckliga av sociala relationer. Därför vill många människor tillbringa tid med sina barn så att barnen ska bli lyckliga. Det är inte heller något vi kan få bort ur samhället. Bäst är om man kan ge sina barn båda delar, då har de bäst förutsättningar för att bli lyckliga. Nu kan inte alla det och då gör man så gott man kan, men TS kan faktiskt åtminstone ge sina barn lite materiell standard såsom studsmatta och ett djurparksbesök då och då eftersom de har miljoner i investeringar.

    Sen förstod jag inte din jämförelse mellan tandborstning och arv. Ett arv är inte något jag förknippar med lycka såsom exempelvis friska tänder men så tycker jag ju också om mina föräldrar och önskar inte livet ur dem.
  • A von B
    Anonym skrev 2011-06-07 17:24:13 följande:
    Ja, visst är det så. Men då handlar det egentligen inte om pengarna, eller hur?
    Jo delvis naturligtvis. Studenten vet att den kommer vara fattig i tre år. Socfallet vet inget men misstänker att den kommer vara fattig i typ hela sitt liv... Då handlar det ju om pengar.
  • Anonym (Anonyma)

    Jag anser inte att vi är fattiga men vi får vända på kronorna. Detta väljer jag att göra till barnens fördel. Sonen behövde nya sandaler och drogs till ett par dyrare märkessandaler. Han berättade att tre pojkar hade likadana i skolan och att dom sa att dom var snabba. Han ville verkligen ha dem. Då hade jag inte hjärta att välja ett par billigare åt honom helt enkelt utan väljer istället att inte köpa några sommarkläder eller skor åt mig denna månaden. Jag tycker också att det är viktigt att barnen får komma iväg på något trevligt som djurparksbesök eller tivoli så dom har något fint sommarminne. Så dom inte behöver sitta tysta när skolan börjar och det ska berättas om sommarlovet. Även om man har ont om pengar tror jag det är viktigt att försöka inte spara in på barnen allt för mycket. Det är bättre att offra sånt som rör en själv som vuxen. Det är otroligt lätt för barn att känna sig utanför bland kompisar framförallt när de börjat skolan. För mig är det väldigt vikitigt att mina barn inte behöver skämmas över vår situation!

  • A von B
    Anonym (Anonyma) skrev 2011-06-07 17:36:39 följande:
    Jag anser inte att vi är fattiga men vi får vända på kronorna. Detta väljer jag att göra till barnens fördel. Sonen behövde nya sandaler och drogs till ett par dyrare märkessandaler. Han berättade att tre pojkar hade likadana i skolan och att dom sa att dom var snabba. Han ville verkligen ha dem. Då hade jag inte hjärta att välja ett par billigare åt honom helt enkelt utan väljer istället att inte köpa några sommarkläder eller skor åt mig denna månaden. Jag tycker också att det är viktigt att barnen får komma iväg på något trevligt som djurparksbesök eller tivoli så dom har något fint sommarminne. Så dom inte behöver sitta tysta när skolan börjar och det ska berättas om sommarlovet. Även om man har ont om pengar tror jag det är viktigt att försöka inte spara in på barnen allt för mycket. Det är bättre att offra sånt som rör en själv som vuxen. Det är otroligt lätt för barn att känna sig utanför bland kompisar framförallt när de börjat skolan. För mig är det väldigt vikitigt att mina barn inte behöver skämmas över vår situation!
  • Anonym

    Jag är inte alls säker på att höjda bidrag skulle ge mer till barnen. Kanske efter att föräldrarna roffat åt sig efter sina behov, men det vet jag inte det heller.

Svar på tråden Vad är barnfattigdom?