Anonym (Fattig mamma?)

Äldre 7 Jun 11:22

276 svar

Vad är barnfattigdom?

Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?

Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.

Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.

Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?

För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.

M Y L F

Äldre 7 Jun 14:30

#51

Anonym (förstår inte) skrev 2011-06-07 14:24:18 följande:

Jag har också följt debatten och läst bloggen och dess kommentarer och insåg till min stora förvåning att VI ÄR FATTIGA, i alla fall om man bara tillar på siffror och diagram......

Min familj består av mig, min sambo, våra två gemensamma barn på 1 och 3 år, mitt sen tidigare på 10 år som bor hos oss och min sambos dotter som är 18 som bor hos sin mamma och bara kommer och hälsar på ibland.

Både jag och sambon har löneutmätning hos KFM och lever alltså på existensminimum, men vi har ju pengar.....det finns till och med pengar kvar på kontot när barnbidragen trillar in....

Det finns alltid pengar att skicka med till skolutflykter, matsäck, glass etc och på sommarlovet åker vi på "semester" inte utomlands med till djurparker, nöjesfält, hyr en stuga och liknande...

Mina barn har hela och rena kläder, nya kläder, som jag köpt i en klädaffär, och skor, 10-åringen har 4 par sommarskor att växla mellan...och dom har riktiga vinterkängor, köpta på intersport...

var iväg här om dagen och handlade kläder med 10-åringen för ca 1000;- bäribland en jättefin examensklänning, hon har alltid fått köpa nya fina examenskläder, och iår betalade vi även sambons dotters studentklänning...

Vi hyr ett fint hus och alla har egna rum, vi har en bil...barnen har cyklar, och vi har en stor familjepool.

Vi äter bra mat, kött köper vi från slakteriet och fisk från fiskbilen

Så vad är det som gör att våra pengar räcker fast vi lever på existensminimun, men inte andras???? Den här månaden har jag till och med lånat ut 1000;- till en kompis....

Fast KFM normen är högre än existensminimum á la soc.

Queenie70

Äldre 7 Jun 14:30

#52

Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-07 14:26:16 följande:

Det blir säkert tuffare med åren, men också lättare att förklara hur saker och ting hänger ihop. Vad gör vi med våra pengar och vaför, och fråga vad barnen vill att vi ska göra.

Vi har ju, åtminstone för tillfället, en möjlighet att välja att leva som vi gör, eller sälja allt, och leva ett annat liv. Än så länge har vi vuxna tagit beslutet att leva det liv vi vill, men eftersom det påverkar barnen så mycket kommer dom givetvis att få vara med och bestämma mer och mer när dom blir äldre. Förhoppningen är att dom ska tycka om det liv vi lever, och förstå vaför man måste offra vissa saker för andra. Men om dom inte skulle vilja det, så är det naturligtvis vår skyldighet att försöka stödja dom så gott vi kan i andra val, vilket innebär att vi kommer att få försöka öka våra inkomster på något sätt, och samtidigt dra ner på tiden tillsammans.

Är också väldigt medveten om hur mycket kompisar påverkar, och har därför en strategi att jämt och ständigt ha en massa barn i huset, så att de tidigt ska få många bra kompisar, och hitta sin "plats i gänget". Att bli bekräftad och omtyckt för den de är innan det här med prylar och status blir för viktigt.

Det låter som en demokratisk tanke att barnen med stigande ålder ska få vara med och bestämma vilken livsstil som familjen ska ha.

Calles matte

Äldre 7 Jun 14:38

#53

Queenie70 skrev 2011-06-07 14:25:49 följande:

Fast tror du att jag som konstaterar rent krasst ATT det idag faktiskt är så att statusprylar och ekonomi värderas väldigt högt, då rent personligen tycker att det är viktigare med en Ipad än kärlek? Det handlar inte om att ge upp ideal utan om att konstatera hur det faktiskt ser ut i våra ungdomars omgivning. Man kan pränta in i DEM att de inte är prylar som betyder nåt, och att de inte ska döma andra efter vilka kläder eller mobiltelefoner de har, men det kommer inte att ändra det fakum, att de kommer att få möta situationer som de kan komma att uppleva som jobbiga framöver pga. ert livsval. Sen kan jag iof. inte förstå att man helt frivilligt väljer att leva ett liv där man måste välja mellan medicin och vinterkläder, det låter väldigt radikalt i mina öron måste jag säga.

Ja, statusprylar och konsumtion räknas otroligt högt i vårt samhälle idag. Dess viktigare att göra revolt emot detta och visa våra barn att det är andra saker som är viktiga i livet! Den konsumtionshets som råder idag är inte hållbar och inte blir någon lycklig av den heller. Inse att det kommer att bli jobbigt att gå emot strömmen men stå vid era barns sida i kampen istället för att ge efter. Det är ju det som kommer att få dem att bli starka. Att bara ge efter och köpa pryl efter pryl till dem allteftersom den senaste modeflugan uppdateras kommer bara leda till olyckliga unga vuxna som sätter sig i skuldfällan för att kunna köpa saker de ABSOLUT MÅSTE ha. Såvida man inte tänker förse sina barn med ett obegränsat sparkonto och en investerare som ser till att pengarna aldrig sinar lagom tills att de skall försörja sig själva förstås, men hur många har möjlighet till det?

Anonym (Fattig mamma?) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 14:46

#54

Queenie70 skrev 2011-06-07 14:30:41 följande:

Det låter som en demokratisk tanke att barnen med stigande ålder ska få vara med och bestämma vilken livsstil som familjen ska ha.

Tycker det är en självklarhet att ha med barnen i viktiga beslut och att dom ska ha en möjlighet att påverka, och det blir nog ännu viktigare när man har bestämt sig för så livsavgörande val som vi har gjort med vår livsstil.

Fick själv den möjligheten som barn, och att själv fått vara med och ta beslutet gjorde det mycket lättare att stå upp för sina egna värderingar och prioriteringar när kompisarna retades för att man inte hade de snygagste kläderna eller varit på den värsta semestern.

Anonym (Fattig mamma?) Trådstartaren

Äldre 7 Jun 14:47

#55

Calles matte skrev 2011-06-07 14:38:21 följande:

Ja, statusprylar och konsumtion räknas otroligt högt i vårt samhälle idag. Dess viktigare att göra revolt emot detta och visa våra barn att det är andra saker som är viktiga i livet! Den konsumtionshets som råder idag är inte hållbar och inte blir någon lycklig av den heller. Inse att det kommer att bli jobbigt att gå emot strömmen men stå vid era barns sida i kampen istället för att ge efter. Det är ju det som kommer att få dem att bli starka. Att bara ge efter och köpa pryl efter pryl till dem allteftersom den senaste modeflugan uppdateras kommer bara leda till olyckliga unga vuxna som sätter sig i skuldfällan för att kunna köpa saker de ABSOLUT MÅSTE ha. Såvida man inte tänker förse sina barn med ett obegränsat sparkonto och en investerare som ser till att pengarna aldrig sinar lagom tills att de skall försörja sig själva förstås, men hur många har möjlighet till det?

Tack för att du sätter ord på mina tankar och för att det finns fler som försöker stå upp för mänskligheten!

Anonym (förstår inte)

Äldre 7 Jun 14:49

#56

puss skrev 2011-06-07 14:26:53 följande:

men vad spar ni in på?

Vi spar inte in på nått tycker jag. men visst, vi ju inget extra som prenumerationer och annat, mer än att dottern prenumererar på girl-it

Sen glömde jag utgiften för 10-åringens fotbolls-spelande.

det vi har att betala varje månad är hyra, el, försäkring, dagis, tv, telefon, internet, fackavg, girl-it....sen är det inget mer, vi har inga avbetalningar, lån eller krediter, det har ju gått till KFM.

Men jag är väldigt ekonomisk när jag handlar, kollar alltid kilopris och när jag handlar är det efter listan, jag gör matsedel varje månad och köper endast det vi behöver, men är det nått som det är extrapris på så köper jag mer, och jag utnyttjar rabatter och kuponger till max.....sen lägger jag pengar i matplånboken som ska täcka mjölk, frukt och annat som inte kan köpas i förväg,

blir det mat över blir det matlådor eller en restdag, jag kastar ALDRIG mat.

Jag tror det handlar om prioriteringar och att tänka innan man handlar, och kunna hantera pengar.

Anonym (förstår inte)

Äldre 7 Jun 14:50

#57

M Y L F skrev 2011-06-07 14:30:02 följande:

Fast KFM normen är högre än existensminimum á la soc.

Ja, det vet jag att den är, men jag vet inte hur mycket högre.

Queenie70

Äldre 7 Jun 15:04

#58

Calles matte skrev 2011-06-07 14:38:21 följande:

Ja, statusprylar och konsumtion räknas otroligt högt i vårt samhälle idag. Dess viktigare att göra revolt emot detta och visa våra barn att det är andra saker som är viktiga i livet! Den konsumtionshets som råder idag är inte hållbar och inte blir någon lycklig av den heller. Inse att det kommer att bli jobbigt att gå emot strömmen men stå vid era barns sida i kampen istället för att ge efter. Det är ju det som kommer att få dem att bli starka. Att bara ge efter och köpa pryl efter pryl till dem allteftersom den senaste modeflugan uppdateras kommer bara leda till olyckliga unga vuxna som sätter sig i skuldfällan för att kunna köpa saker de ABSOLUT MÅSTE ha. Såvida man inte tänker förse sina barn med ett obegränsat sparkonto och en investerare som ser till att pengarna aldrig sinar lagom tills att de skall försörja sig själva förstås, men hur många har möjlighet till det?

Jag tror iof. att det finns en medelväg. Jag kommer aldrig att köpa dyra mäkeskläder åt mitt barn bara för att man "ska" ha det, jag kommer aldrig att acceptera att han gör narr av människor som har det sämre ställt. Han kommer att få lära sig värdet av pengar och värdet av annat. Men inte heller vill jag att han ska gå till skolan i hemsydda kläder eller att jag ska behöva välja mellan att köpa en vinterjacka eller hostmedicin.

Queenie70

Äldre 7 Jun 15:07

#59

Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-07 14:46:46 följande:

Tycker det är en självklarhet att ha med barnen i viktiga beslut och att dom ska ha en möjlighet att påverka, och det blir nog ännu viktigare när man har bestämt sig för så livsavgörande val som vi har gjort med vår livsstil.

Fick själv den möjligheten som barn, och att själv fått vara med och ta beslutet gjorde det mycket lättare att stå upp för sina egna värderingar och prioriteringar när kompisarna retades för att man inte hade de snygagste kläderna eller varit på den värsta semestern.

Fast ett sådant VAL som du fick vara med att ta är heller inte att jämföra med de av oss som faktiskt aldrig hade valfriheten. Vi valde inte bort att köpa nya kläder eller att gå på tivoli, utan var nödda att leva så pga. omständigheter, då ställs det i liten annan dager, än om det är en frivillighet. Det finns ingen skam i att frivilligt välja en viss livsstil, men däremot finns det tyvärr en stor skam i att faktiskt vara fattig, gå i hemsydda kläder för att man inte har något val.

Calles matte

Äldre 7 Jun 15:19

#60

Queenie70 skrev 2011-06-07 15:04:24 följande:

Jag tror iof. att det finns en medelväg. Jag kommer aldrig att köpa dyra mäkeskläder åt mitt barn bara för att man "ska" ha det, jag kommer aldrig att acceptera att han gör narr av människor som har det sämre ställt. Han kommer att få lära sig värdet av pengar och värdet av annat. Men inte heller vill jag att han ska gå till skolan i hemsydda kläder eller att jag ska behöva välja mellan att köpa en vinterjacka eller hostmedicin.

Självklart finns det en medelväg, och hur den medelvägen skall se ut är upp till var och en. Jag känner bara att den där medelvägen för många verkar hamna allt för nära att ge efter för konsumtionshetsen. Allt för många ensamstående mammor verkar tro att deras barn kommer att bli förstörda om de inte får åka till Thailand på semester varje år samt ha egna iphones och bärbara datorer, helst redan från 13-års åldern. Men det är klart att de är lättare när man själv kan välja att prioritera bort saker än när man är tvingad att välja bort saker.

Tycker mig ofta se att det är de föräldrar som kanske inte har så bra ekonomi som satsar mest på att förse sina barn med fina kläder, de senaste prylarna och semesterresor utomlands. Om det så är att de skall låna pengar så skall barnen minsann ha än det ena och än det andra. Kanske är det ett sätt att försöka dölja hur det egentligen står till, att hävda sig helt enkelt, något som vi som egentligen skulle kunna förse våra barn med allt och lite till, om vi bara ville, inte känner behov av?

Vad är barnfattigdom?

INNEHÅLL