Vad är barnfattigdom?

Det är ju en sak om man inte gillar att resa och tycker det är ondöigt, men har råd, ifall man får ett infall, eller barnen själva ber om det.

Våra barn tjatar t ex om att resa utomlands, för eras kompisar berättar om Thailand osv. Ändå så är det väl inte riktigt alla familjer som reser utomlands varje år? Resandet utomlands har ökat semestertid i Sverige, men i vår släkt har vi då baa ett enda par som åker utomlands årligen och då är ingen jättefattig. Men vi har t ex inte råd att åka utomlands i år, Givetvis är det då påfrestande att få höra om klasskamrater som ska till jordens alla möjliga hörn, men vi har lagt mpnga hundratusen på att köpa ett hus i våras, så vi har ju prioriterat och nästa år är en resa troligtvis möjlig. Men har man jättelåg lön och är ensamstående kan ju den där resan vara otroligt långt borta. Man kanske måste spara 200 kr i månaden i 10 år för att familjen ska kunna komma sig iväg. Klart det måste vara drygt om ungarna t ex plötsligt blir superintresserade av pyramiderna och vill se dem IRL.

Att resa handlar ju inte bara om status, det handlar också om nyfikenhet på omvärlden, och att det kan vara lättare att koppla av vid en pool långt hemifrån lägenheten mm. Det är ju egentligen fantastiskt att vi i praktiken kan resa, för 200 år sedan var det kutym att resa till närmaste by, mer än så såg man ine av världen. Och rent krasst tycker jag alla borde få möjligheten att åtminstone ett par gånger i livet resa utomlands med sina barn.

Vad jag vill poängtera är alltså att det är nog inte så lätt att få folk att sluta resa av statusskäl, för det handlar inte bara om status. Och jag tror att vi ibland lurar oss själva och tror att "alla andra barnfamiljer reser som fan årligen", men hur många gör det egentligen? Många reser utomlands när de precis fått sin bebis, men åker verkligen majorieteten av alla trebarnsföräldrar av statusskäl utomlands årligen. Jag betvivlar detta. Det är däremot en hel del yngre  par utan barn som reser mycket samt folk med utflugna barn.

Nu vill jag egentligen inte diskutera enskilda fall, men jag läste på ett annat forum att försörsjningsstöd för par ser ut som följer:

Socialtjänsten betalar kostnader för vatten, el och hemförsäkring.Dessutom för ett par i samboförhållande 6.120 kr/månad för övriga utgifter.
För varje barn betalas det ut mellan 2.700 och 3.030/månad, detta beroende av ålder.

För en familj på fyra personer blir det som jag förstår det alltså runt 12 000 kr + barnbidrag som betalas ut verje månad utöver hyran mm. Alltså ca 14 000 kr per månad till mat och annat. Socialtjänsten har väl riktlinjer för vad fritidsaktiviteter mm får kosta, men som jag tidigare skrivit kan man ju flytta pengar mellan olika poster hur man vill. Även om 14 000 kr per månad inte är en jättesumma för en familj gällande mat  och kläder etc. är det heller ingen svältgräns man ligger på. Det som blir svårt är ju om man lever på den smman i längden för då omöjliggörs stora och dyra inköp, som t ex möbler eller bil.

Men särskilt om vissa aktiviteter kan tas på avbetalning har jag svårt att se hur 14 000 kr per månad inte kan räcka till fotboll.

Men fördelen med socialbidrag är också att folk kan ansöka om extrapengar. Jag har bara en vän som lever och länge levt med socialbidrag och jag tror inte det gått en sommar utan att hon och sonen som nu är 12 år, fått extrapengar för att t ex åka till Göteborg och gå på Liseberg (bor i norrland). Jag förstår inte riktigt, men det verkar vara så himla olika hur socialtjänstemännen resonerar gällande semester etc, när vissa barn som kanske bor granne med Liseberg inte kan få extrapengar av socialtjänsten för att ta dit barnen en dag, eller ansöker inte föräldrar om extrapengar?. I år betalar socialtjänsten t.ex. en lägervecka i Göteborg skärgård till min väninna och det säger sig självt att när man får den typen av semesterpengar måste det också bli lättare att t.ex. betala fritidsintressen resten av året.

Sedan kan man iofs fundera på om det är läge att kliva in i en "storklubb" på ungdomssidan som 11-åring. Det kan vara lite sent. Alternativ finns dock i form av mindre (och billigare?) småklubbar där det kanske inte är samma typ av satsning. Men de funderingarna är kuriosa i sammanhanget.

Får grabben bara sina socpengar för fritid själv så borde det fungera rent ekonomiskt.

Jag trodde att barnfattigbloggen på Aftonbladet skulle handla om de småbarn som går runt på gatorna och spårvagnarna  i Göteborg hela dagarna och spelar dragspel och tigger pengar istället för att vara i skolan. Men barnfattigdom enligt Aftonbladet t ex handlar tydligen om att man som 19-åring bara får 10 000 kr av mamma till sitt studentfirande eller att mamman måste välja mellan att köpa en moped för 10 000 till sonen eller betala räkningar,

Fattar inte hur det kan räknas till fattigdom att man inte tveklöst kan köpa födelsedagspresenter för 10 000 kr. Vem kan det liksom om man inte är RIK?

Kraven är lite för höga när det gäller statusprylar när folk tror att alla har råd.

TS, du är klok.

Barnbidrag får man inte utöver riksnormen. Riksnormen inkluderar alla inkomster som bostadsbidrag,barnbidrag,underhållstöd.