Anonym (Fattig mamma?)

Äldre 7 Jun 11:22

276 svar

Vad är barnfattigdom?

Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?

Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.

Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.

Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?

För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.

A von B

Äldre 7 Jun 16:53

#81

Anonym skrev 2011-06-07 16:40:13 följande:

Men vi försörjer ju de arbetslösa. De har i flera fall mer pengar än en student exempelvis. Studenten klarar sig på sina pengar, men de arbetslösa verkar aldrig klara sig på sina. Hur kommer det sig?

Kanske för att studenter ofta är väldigt unga och barnlösa, bor hemma och hörs inte så mycket i samhället för vissa har inte ens hunnit rösta första gången i sitt liv. Det är ingen dans på rosor att vara student om man samtidigt ska driva runt ett hushåll med ett par barn, bilar, huslån mm. Sådana omkostnader som arbetslösa ofta har.

jagvetallt

Äldre 7 Jun 16:54

#82

Synd det är aftonbladet som driver denna kampanj, går ej att ta seriöst.

Kommer alltid att finnas en viss fattigdom, många gånger beror den på föräldrarna till barnen. Men man kan väl vara lycklig och fattig. Så länge inte folk dör av svält så är det ju hyffsat bra, semesterresor är ingen rättighet för någon, det måste man jobba ihop, eller sms låna som vissa idioter gör.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:56

#83

A von B skrev 2011-06-07 16:53:24 följande:

Kanske för att studenter ofta är väldigt unga och barnlösa, bor hemma och hörs inte så mycket i samhället för vissa har inte ens hunnit rösta första gången i sitt liv. Det är ingen dans på rosor att vara student om man samtidigt ska driva runt ett hushåll med ett par barn, bilar, huslån mm. Sådana omkostnader som arbetslösa ofta har.

Men då får man prioritera. Jag anser inte att man kan säga att "vi inte försörjer arbetslösa" för att de inte kan leva på precis samma sätt som de gjorde när de jobbade? A-kassan med inkomstförsäkring täcker de kostnaderna, när de dagarna är slut så måste man mätta munnen efter matsäcken.

Sen finns det massor med studenter som bor hemifrån (de flesta skulle jag tro) och även många som har barn. Om de går till Soc så blir de utskrattade. De får vackert klara sig på sina pengar, som ofta är mindre än en socialbidragstagare har i månaden.

jagvetallt

Äldre 7 Jun 16:56

#84

A von B skrev 2011-06-07 16:29:47 följande:

Jo att eran livsstil innebär en massa fördelar för er tvivlar jag inte på en sekund.

Ja när man är barn så är tälta i skogen inte på långa vägar lika mycket värt som att ha varit i Italien. När jag var liten hade jag en tjejkompis som berättade att hon brukade ljuga ihop historier om vad hon hittat på på loven för hon hade aldrig något att berätta. Vi var då ungefär 8 år. Barn påverkas otroligt mycket av andra barn och det spelar ytterst lite roll vad du predikar hemma om värden hit och dit, det enda du kanske lyckas med är att undertrycka känslorna hos dina barn så att de inte säger något om vad de känner innerst inne.

Mina föräldrar har alltid resonerat ungefär som dig, att tiden med barnen är viktigt och de har också därför satsat på ett eget företag för att kunna vara hemma MEN en väsentlig skillnad är att de även sett till att kunna klara sig såpass bra på sin livsstil så att det också funnits ekonomiskt utrymme för en semester varje år, tvspel och andra leksaker. Jag är inte uppvuxen med nya fancy saker hela tiden men jag hade dock en mobiltelefon när de andra hade en, om än en gammal skruttig. Och det betydde mycket. Jag fick prova att spela ett instrument när de andra i skolan började med det. Allt sånt spelar roll och bidrar till att höja ens egenvärde som barn. För vad ger det för signaler till barnen när man aldrig lägger en endaste krona på dem när de andra föräldrarna spenderar friskt? Jo som barn börjar man naivt att tänka att mina föräldrar tycker inte lika mycket om mig som Pelles föräldrar eftersom de lägger mycket mer pengar på honom än mina gör på mig. Och om föräldern inte kan pröjsa pga arbetslöshet eller liknande, ja då är det troligtvis enklare för barnet att förstå, men när man som barn kommer på att pengarna finns där men föräldern prioriterar andra saker (som sitt företag), då är det inte så kul längre att leta ödlor i skogen.

Mycket trams där.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:56

#85

jagvetallt skrev 2011-06-07 16:54:54 följande:

Synd det är aftonbladet som driver denna kampanj, går ej att ta seriöst.

Kommer alltid att finnas en viss fattigdom, många gånger beror den på föräldrarna till barnen. Men man kan väl vara lycklig och fattig. Så länge inte folk dör av svält så är det ju hyffsat bra, semesterresor är ingen rättighet för någon, det måste man jobba ihop, eller sms låna som vissa idioter gör.

Jag hade inte tagit den på allvar, oavsett vem som driver den. Det är inte avsändaren som är felet, det är budskapet.

A von B

Äldre 7 Jun 16:59

#86

Anonym skrev 2011-06-07 16:52:19 följande:

Man väljer inte sina föräldrar, så enkelt är det. Om man ska resonera som du så ska barnet bestämma över sig själv i allt, om inte föräldrarnas val faller dem på läppen. Ska barnet som inte vill åka till Italien tvinga familjen att stanna hemma?

Nej barnen ska inte bestämma över allt. Var får du det ifrån? Och visst är det så att man inte väljer sina föräldrar men om nu föräldrarna väljer bort att köpa saker till sina barn för att istället investera pengarna i sprit, tobak eller skog. Är det då så konstigt om barnen växer upp och är besvikna på sina föräldrar? Och har ett sänkt egenvärde och tycker att det är konstigt att föräldrarna inte prioriterat dem mer rent materiellt? För visst är tid angenämt och föräldrar som går på soc har all tid i världen till sina barn men gör det automatiskt barnen lyckliga? Knappast.

Anonym

Äldre 7 Jun 17:00

#87

A von B skrev 2011-06-07 16:53:24 följande:

Kanske för att studenter ofta är väldigt unga och barnlösa, bor hemma och hörs inte så mycket i samhället för vissa har inte ens hunnit rösta första gången i sitt liv. Det är ingen dans på rosor att vara student om man samtidigt ska driva runt ett hushåll med ett par barn, bilar, huslån mm. Sådana omkostnader som arbetslösa ofta har.

En person med socialbidrag har ca 3500 kronor kvar efter att hyra, försäkringar, A-kassa och fackavgift är betalade.
En student får 8728 kr/ månad (inklusive barntilägget) och ska då betala ALLT själv.

Andå är det den som går på socialbidrag som klagar, är inte det märkligt?

M Y L F

Äldre 7 Jun 17:00

#88

jagvetallt skrev 2011-06-07 16:56:26 följande:

Mycket trams där.

Håller helt med..

Anonym

Äldre 7 Jun 17:02

#89

Anonym (förstår inte) skrev 2011-06-07 14:24:18 följande:

Jag har också följt debatten och läst bloggen och dess kommentarer och insåg till min stora förvåning att VI ÄR FATTIGA, i alla fall om man bara tillar på siffror och diagram......

Min familj består av mig, min sambo, våra två gemensamma barn på 1 och 3 år, mitt sen tidigare på 10 år som bor hos oss och min sambos dotter som är 18 som bor hos sin mamma och bara kommer och hälsar på ibland.

Både jag och sambon har löneutmätning hos KFM och lever alltså på existensminimum, men vi har ju pengar.....det finns till och med pengar kvar på kontot när barnbidragen trillar in....

Det finns alltid pengar att skicka med till skolutflykter, matsäck, glass etc och på sommarlovet åker vi på "semester" inte utomlands med till djurparker, nöjesfält, hyr en stuga och liknande...

Mina barn har hela och rena kläder, nya kläder, som jag köpt i en klädaffär, och skor, 10-åringen har 4 par sommarskor att växla mellan...och dom har riktiga vinterkängor, köpta på intersport...

var iväg här om dagen och handlade kläder med 10-åringen för ca 1000;- bäribland en jättefin examensklänning, hon har alltid fått köpa nya fina examenskläder, och iår betalade vi även sambons dotters studentklänning...

Vi hyr ett fint hus och alla har egna rum, vi har en bil...barnen har cyklar, och vi har en stor familjepool.

Vi äter bra mat, kött köper vi från slakteriet och fisk från fiskbilen

Så vad är det som gör att våra pengar räcker fast vi lever på existensminimun, men inte andras???? Den här månaden har jag till och med lånat ut 1000;- till en kompis....

KFM´s existensminimum är högre än socialas existensminimum.

Anonym

Äldre 7 Jun 17:03

#90

A von B skrev 2011-06-07 16:59:27 följande:

Nej barnen ska inte bestämma över allt. Var får du det ifrån? Och visst är det så att man inte väljer sina föräldrar men om nu föräldrarna väljer bort att köpa saker till sina barn för att istället investera pengarna i sprit, tobak eller skog. Är det då så konstigt om barnen växer upp och är besvikna på sina föräldrar? Och har ett sänkt egenvärde och tycker att det är konstigt att föräldrarna inte prioriterat dem mer rent materiellt? För visst är tid angenämt och föräldrar som går på soc har all tid i världen till sina barn men gör det automatiskt barnen lyckliga? Knappast.

Du ser ingen skillnad på att investera i skog, eller sprit och cigaretter? Det gör jag nämligen. Skogen är en inkomstkälla för familjen, samt att den förmodligen kommer att ärvas av barnen en vacker dag.

Du verkar tycka att barn blir lyckligare om de får mer materiella ting, det gör inte jag. Jag tror barn som får lära sig att finna glädje i de små sakerna i livet och har mer tid med sina föräldrar, blir lyckligare i långa loppet. Livet är längre än skoltiden, och livet är mer än att kunna säga att man åkte på utlandssemester på sommarlovet.

Vad är barnfattigdom?

INNEHÅLL