Vad är barnfattigdom?

Jag anser att vi är fattiga, även om vi har tak över huvudet, rena kläder och mat på bordet. Jag har inte råd att köpa nya kläder, eller ha bil. Om jag ska köpa ett nytt klädesplagg så kan jag inte unna mig någonting annat samma månad. Jag har inte råd att gå till tandläkaren. Det är fattigdom för mig i Sverige.

Men jag tänker att du bör skilja på de olika betydelserna av fattig. Ni är fattiga, relativt sätt, om man med "fattig" menar ekonomiskt fattig, vilket så klart inte är detsamma som att era barn lever ett i övrigt fattigt liv. Livet kan så klart ända vara rikt på upplevelser, kärlek mm. Jag tänker att dina barn är små fortfarande och ännu inte känner av ngt utanförskap pga av detta. De får allt de behöver, kärlek tid, utevistelse och upplevelser. Men det kommer en tid då kompisarnas betydelse blir större, då viljan att passa in också blir större, utgifterna ökar i takt med att barnen växer och krav på utrustning till fritidsaktiviteter och annat ökar. Tänk några år framåt i tiden... Kommmer era barn att kunna pyssla med idrott? Kommer ni att kunna köpa instrument om de vill spela musik? Kommer de att kunna få en cykel? Kläder som är tillräckligt fina för att de ska "smälta in". Man kan dra långa harranger om att lära sina barn att deras värde inte sitter i prylarna. Det gör det så klart inte!! Och det bör man prata med alla barn om. Men det är hårt och svårt att som barn gå i första ledet i en sådan kamp. Barnet väljer inte den striden själv. De hamnar mitt i skottlinjen pga hur deras föräldrar har det. Jag vet inget om din situation ts, och jag är inte ute efter att skuldbelägga. Jag är säker på att du vill dina barns bästa och att du gör så gott du kan. Poängen med debatten om barnfattigdom är ju inte att peka ut "föräldrar som inte räcker till" utan att lyfta fram att det finns barn som hamnar utanför i "välfärdens Sverige" och att vi tillsammans som samhälle borde kunna ändra på det.

jag anser mig inte ha råd med bil heller, jag har över 500000 i årsinkomst. kostar ju minst 5000 i månaden att ha bil bättre använda benen eller buss i nödfall. men ibland saknar jag bil. men fruktansvärd penningaslukare det där.

Ja, det är fattigt i Sverige. Men enbart för att sverige har så hög standard. Om vi hade lägre standard generellt så hade du kanske inte alls varit fattig med samma förutsättningar, då kanske du varit lyckligt lottad.

Jag tycker det blir fel att jämföra sig med andra. Är du fattig för att du inte kan köpa kläder varje månad, för att andra människor kan det? Riktigt fattig i min mening är man när man inte har råd att äta sig mätt varje dag (med råd menar jag att man verkligen inte har pengarna, inte för att man gjort något annat med matpengarna)

Mm men en student får bostadsbidrag också om den har eget boende. Sen är ju en stor skilland den rent mentala, att när man är student så vet man att det är under en begränsad period men om man går på soc så kanske man är mer uppgiven och olycklig över att inte kunna unna sig något.

Men HUR ska vi göra det? Om vi höjer bidragen, kommer det bara att bli ännu fler som får barn för tidigt, säger upp sig från jobbet utan buffert, som skiter i att vara med i A-kassan etc.

Att höja bidragen är ju inte lösningen, att få folk i arbete är lösningen. Och att få föräldrarna (och blivande föräldrar) att inse att deras val påverkar barnen.

Jag förstår att det kan vara jobbigt för barn att inte ha "det alla andra har", dvs fattigdom är något relativt som måste sättas i förhållande till det samhälle man lever i.

 

Däremot i ett större perspektiv så är det ju faktiskt så att vi ALLA skulle behöva leva på en konsumtionsnivå motsvarande den TS beskriver för att den här planeten skulle ha någon chans att överleva över huvud taget. Vår rikedom bygger på att en liten del av jordens befolkning slukar en mycket stor del av resurserna och för detta krävs också att vi varaktigt utarmar naturresurser.

 

Dvs i ett hållbarhetsperspwektiv skulle det bästa sättet att minska den relativa barnfattigdomen vara att minska rikedomen hos alla andra så att klyftan minskar. Men hur 17 det skulle genomföras...det ligger inom ramen för det omöjliga tror jag tyvärr.

Även om man räknar med bostadsbidraget är är det jäkligt tight att klara mat, hyra, försäkringar, A-kassa, fackavgift, tv-licens, telefon mm på ca 9000 kronor i månaden.

Visst är det skillnad rent mentalt, men det är ju därför man kallar socialbidraget för en TILLFÄLLIG lösning. Det är inte meningen att folk ska leva på bidraget år efter år.

Vem bryr sig om arv?? Tror du man tänker på det när man är 8?

Här, kika på denna sammanställningen:

http://www.utbildning.gu.se/digitalAssets/1286/1286906_22.pdf

Där visar man att lycka beror av två saker, materiell standard och sociala relationer. Båda är viktiga om människor ska vara lyckliga. Nu är studien baserad på vuxna människor men man kan ju anta att detsamma troligtvis gäller för barn. Jag säger inte att man ska dra ner på umgängestiden med familjen för att kunna köpa senaste Ipoden men jag tror att man ska ha i bakhuvudet att barn även har sociala relationer i skolan där den materiella standarden spelar roll. Och det bidrar till hur lyckliga de är.

Ja det är ju lätt att sitta och säga när man själv är höginkomstagare. Alltid enkelt att sparka neråt.