Anonym (Fattig mamma?)

Äldre 7 Jun 11:22

276 svar

Vad är barnfattigdom?

Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?

Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.

Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.

Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?

För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.

A von B

Äldre 7 Jun 16:29

#71

Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-07 16:06:16 följande:

Varför dömer du vårt val av livsstil? Vi har inget behov av att ha en stor fastighet eller stora lån på banken, däremot lever vi på vår fastighet, och då krävs stora investeringar, som man givetvis får tillbaks om man säljer. Mycket jobb ger inkomster, som vi valt att återinvestera för att kunna fortsätta leva på företaget.

Det vi får tillbaks är en livsstil på landet, med djur och natur, vi kan välja våra arbetstider, vi kan vara tillsammans med våra barn stora delar av dagen, och vi får jobba med vårt största intresse.

Att den tillvaro vi valt till barnen skulle vara sämre än att ha möjlighet att åka på semester eller köpa mobiltelefoner håller jag inte med om. Det finns andra värden i livet än statusprylar och resor.

Uppsatsen om sommarlovet kan väl handla om hur man byggde världens finaste koja, hur man fångar ödlor eller tältar i skogen? Är de upplevelserna mindre värda än en semester i Italien? Förklara

Blir så ledsen när samhället skall klassa allt i godkänt och icke godkänt...

Jo att eran livsstil innebär en massa fördelar för er tvivlar jag inte på en sekund.

Ja när man är barn så är tälta i skogen inte på långa vägar lika mycket värt som att ha varit i Italien. När jag var liten hade jag en tjejkompis som berättade att hon brukade ljuga ihop historier om vad hon hittat på på loven för hon hade aldrig något att berätta. Vi var då ungefär 8 år. Barn påverkas otroligt mycket av andra barn och det spelar ytterst lite roll vad du predikar hemma om värden hit och dit, det enda du kanske lyckas med är att undertrycka känslorna hos dina barn så att de inte säger något om vad de känner innerst inne.

Mina föräldrar har alltid resonerat ungefär som dig, att tiden med barnen är viktigt och de har också därför satsat på ett eget företag för att kunna vara hemma MEN en väsentlig skillnad är att de även sett till att kunna klara sig såpass bra på sin livsstil så att det också funnits ekonomiskt utrymme för en semester varje år, tvspel och andra leksaker. Jag är inte uppvuxen med nya fancy saker hela tiden men jag hade dock en mobiltelefon när de andra hade en, om än en gammal skruttig. Och det betydde mycket. Jag fick prova att spela ett instrument när de andra i skolan började med det. Allt sånt spelar roll och bidrar till att höja ens egenvärde som barn. För vad ger det för signaler till barnen när man aldrig lägger en endaste krona på dem när de andra föräldrarna spenderar friskt? Jo som barn börjar man naivt att tänka att mina föräldrar tycker inte lika mycket om mig som Pelles föräldrar eftersom de lägger mycket mer pengar på honom än mina gör på mig. Och om föräldern inte kan pröjsa pga arbetslöshet eller liknande, ja då är det troligtvis enklare för barnet att förstå, men när man som barn kommer på att pengarna finns där men föräldern prioriterar andra saker (som sitt företag), då är det inte så kul längre att leta ödlor i skogen.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:35

#72

A von B skrev 2011-06-07 16:29:47 följande:

Jo att eran livsstil innebär en massa fördelar för er tvivlar jag inte på en sekund.

Ja när man är barn så är tälta i skogen inte på långa vägar lika mycket värt som att ha varit i Italien. När jag var liten hade jag en tjejkompis som berättade att hon brukade ljuga ihop historier om vad hon hittat på på loven för hon hade aldrig något att berätta. Vi var då ungefär 8 år. Barn påverkas otroligt mycket av andra barn och det spelar ytterst lite roll vad du predikar hemma om värden hit och dit, det enda du kanske lyckas med är att undertrycka känslorna hos dina barn så att de inte säger något om vad de känner innerst inne.

Mina föräldrar har alltid resonerat ungefär som dig, att tiden med barnen är viktigt och de har också därför satsat på ett eget företag för att kunna vara hemma MEN en väsentlig skillnad är att de även sett till att kunna klara sig såpass bra på sin livsstil så att det också funnits ekonomiskt utrymme för en semester varje år, tvspel och andra leksaker. Jag är inte uppvuxen med nya fancy saker hela tiden men jag hade dock en mobiltelefon när de andra hade en, om än en gammal skruttig. Och det betydde mycket. Jag fick prova att spela ett instrument när de andra i skolan började med det. Allt sånt spelar roll och bidrar till att höja ens egenvärde som barn. För vad ger det för signaler till barnen när man aldrig lägger en endaste krona på dem när de andra föräldrarna spenderar friskt? Jo som barn börjar man naivt att tänka att mina föräldrar tycker inte lika mycket om mig som Pelles föräldrar eftersom de lägger mycket mer pengar på honom än mina gör på mig. Och om föräldern inte kan pröjsa pga arbetslöshet eller liknande, ja då är det troligtvis enklare för barnet att förstå, men när man som barn kommer på att pengarna finns där men föräldern prioriterar andra saker (som sitt företag), då är det inte så kul längre att leta ödlor i skogen.

Men det beror ju helt på vad man är för barn. Vi åkte aldrig utomlands när jag var barn och det var inget jag saknade. Vi hade hästar och kaniner. Lekte i skogen och hade jättekul. Andra barn brukade älska att komma hem till oss.

Sen handlar det väl om värderingar också? Även om barnet kanske tycker att det vore roligare att ha tv på rummet, märkeskläder i garderoben och utlandsresor varje år, så kanske man som förälder inte vill förmdela att det är DET livet går ut på. Alla föräldrar uppfostrar väl sina barn efter de värderingar de själva har. Om man gillar att vara ute i naturen och umgås med familjen är det ju det man lägger pengarna på. Varför är det fel?

A von B

Äldre 7 Jun 16:37

#73

Calles matte skrev 2011-06-07 16:03:42 följande:

Men vad är "normal" standard då? Skall samhället sponsra alla som inte själva har råd med årliga Mallorca-resor och senaste mobiltelefonen? Och hur hanterar man då dem som prioriterar att lägga pengarna på annat (dyra fritidsintressen, speciella levnadssätt osv)? Är det inte bättre att vi ALLA försöker att tagga ner lite och inser att livet inte går ut på att konsumera?

Jag tycker absolut inte att vi skall ge föräldrar högre bidrag för att de skall kunna betala sina barns körkort. Bättre i så fall att samhället ser till att det finns fler arbetsmöjligheter för ungdomar så att de kan tjäna ihop pengar till sina egna körkort. Skolaktiviteter skall enligt lag vara gratis så dem skall alla få följa med på. Vart varje enskild familj väljer att spendera sin tid under sommar/vinterlov kan man ju knappast styra och vad är det som säger att ökade bidrag används till roligare lov för barnen och inte till mer alkohol till föräldrarna?

Givetvis går det inte att styra över att föräldrar ska prioritera sina barn. Men man kan göra livet lättare för många fattiga föräldrar tex genom att höja barnbidragen och bostadsbidragen. Erbjuda nattdagis i alla kommuner så den ensamstående mamman inte måste tacka nej till nattjobbet. Och framförallt se till att folk får jobb eller kan klara sig ändå. Idag har vi en politik som går ut på att vi ska ha en viss procent arbetslöshet för att hålla inflationsmålen och så länge vi har arbetslösa så kommer vi ha fattiga. Vill vi sen inte försörja de arbetslösa så kommer vi få ännu mer fattigdom.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:40

#74

A von B skrev 2011-06-07 16:37:31 följande:

Givetvis går det inte att styra över att föräldrar ska prioritera sina barn. Men man kan göra livet lättare för många fattiga föräldrar tex genom att höja barnbidragen och bostadsbidragen. Erbjuda nattdagis i alla kommuner så den ensamstående mamman inte måste tacka nej till nattjobbet. Och framförallt se till att folk får jobb eller kan klara sig ändå. Idag har vi en politik som går ut på att vi ska ha en viss procent arbetslöshet för att hålla inflationsmålen och så länge vi har arbetslösa så kommer vi ha fattiga. Vill vi sen inte försörja de arbetslösa så kommer vi få ännu mer fattigdom.

Men vi försörjer ju de arbetslösa. De har i flera fall mer pengar än en student exempelvis. Studenten klarar sig på sina pengar, men de arbetslösa verkar aldrig klara sig på sina. Hur kommer det sig?

Anonym

Äldre 7 Jun 16:40

#75

Anonym skrev 2011-06-07 16:27:30 följande:

Men vems fel är det att barnen är fattiga? Är det samhällets fel, föräldrarnas fel?
Om man lever under normen men inte söker bidrag, är det då samhället som ska lastas för det?
Om man väljer att studera trots att man egentligen inte har råd, är det samhällets fel?

Om man skaffar barn utan att ha ekonomi för det och sen får vända på slantarna, är det samhällets fel?
Om man dragit på sig stora lån och krediter som man måste betala av, är det samhällets fel?

Bloggen går enbart ut på att lobba för att politikerna ska höja bidragen. Den säger ingeting om den enskilda personens ansvar i situationen.

Jag har inte läst bloggen och jag tycker att det är rätt ointressant vems fel det är.
Men även om det är föräldrarna som felar så måste samhället gå in och täcka upp för föräldrars brister, precis som dom (förhoppningsvis) gör i andra sammanhang.
När det gäller ett barn är alltid föräldrarna i första hand dom som är ansvariga, men om dom fallerar, så är faller ansvaret på samhället.
Inget barn ska fara illa pga sina föräldrars brister (om det handlar om det).
Det nätverket måste vi ha i vårt samhälle om vi ska kunna kalla oss ett välfärdssamhälle, det är ett minimum tycker jag.

minismurfen

Äldre 7 Jun 16:41

#76

Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-07 11:22:22 följande:

Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?

Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.

Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.

Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?

För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.

sååå bra skrivet!!! kan inget annat än att hålla med...

Anonym

Äldre 7 Jun 16:42

#77

Anonym skrev 2011-06-07 16:28:38 följande:

Det man använder är något som kallas relativ fattigdom, vilket är om du lever på mindre än 60 procent av medelinkomsten i ett land. Det innebär att om folk får bättre löner, så blir du fattigare, även om du inte fått större utgifter.

Aha, tack för informationen.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:49

#78

Anonym skrev 2011-06-07 16:40:49 följande:

Jag har inte läst bloggen och jag tycker att det är rätt ointressant vems fel det är.
Men även om det är föräldrarna som felar så måste samhället gå in och täcka upp för föräldrars brister, precis som dom (förhoppningsvis) gör i andra sammanhang.
När det gäller ett barn är alltid föräldrarna i första hand dom som är ansvariga, men om dom fallerar, så är faller ansvaret på samhället.
Inget barn ska fara illa pga sina föräldrars brister (om det handlar om det).
Det nätverket måste vi ha i vårt samhälle om vi ska kunna kalla oss ett välfärdssamhälle, det är ett minimum tycker jag.

Men hur ska du göra det rent praktiskt? Om föräldrarna inte kan prioritera rätt med de pengar de har idag så blir det väl inte bättre för att de får mer pengar? Eller menar du att man ska ge dem så pass mycket pengar att det blir lite kvar till barnen efter föräldrarna har betalat skulder, cigg, bilen etc?

Om man ska göra något för barnen så är det väl att öronmärka pengar till ex kläder, aktiviteter mm så att de verkligen kommer barnet till del?

A von B

Äldre 7 Jun 16:49

#79

Anonym skrev 2011-06-07 16:35:44 följande:

Men det beror ju helt på vad man är för barn. Vi åkte aldrig utomlands när jag var barn och det var inget jag saknade. Vi hade hästar och kaniner. Lekte i skogen och hade jättekul. Andra barn brukade älska att komma hem till oss.

Sen handlar det väl om värderingar också? Även om barnet kanske tycker att det vore roligare att ha tv på rummet, märkeskläder i garderoben och utlandsresor varje år, så kanske man som förälder inte vill förmdela att det är DET livet går ut på. Alla föräldrar uppfostrar väl sina barn efter de värderingar de själva har. Om man gillar att vara ute i naturen och umgås med familjen är det ju det man lägger pengarna på. Varför är det fel?

Ja det beror säkert på vad man är för slags barn. Men om man inte är det där toleranta barnet som avgudar föräldrarnas värderingar då? Förtjänar man då ingen hänsyn eller förståelse? Och kanske ett slags möte på halva vägen?

Alla barn tycker inte det är det roligaste som finns att leka i skogen och klappa kaniner när resten av klassen snackar om det senaste datorspelet. Sen att kompisarna såklart tycker det är roligt att hälsa på djuren är väl inte så konstigt, det är ju nykommet för dem och då kan ju barnet känna sig stolt över att det har sina kaniner. Men om det är värt att offra alla andra materiella värden i uppväxten att ha de där kaninerna vet jag inte om jag håller med om.

Anonym

Äldre 7 Jun 16:52

#80

A von B skrev 2011-06-07 16:49:18 följande:

Ja det beror säkert på vad man är för slags barn. Men om man inte är det där toleranta barnet som avgudar föräldrarnas värderingar då? Förtjänar man då ingen hänsyn eller förståelse? Och kanske ett slags möte på halva vägen?

Alla barn tycker inte det är det roligaste som finns att leka i skogen och klappa kaniner när resten av klassen snackar om det senaste datorspelet. Sen att kompisarna såklart tycker det är roligt att hälsa på djuren är väl inte så konstigt, det är ju nykommet för dem och då kan ju barnet känna sig stolt över att det har sina kaniner. Men om det är värt att offra alla andra materiella värden i uppväxten att ha de där kaninerna vet jag inte om jag håller med om.

Man väljer inte sina föräldrar, så enkelt är det. Om man ska resonera som du så ska barnet bestämma över sig själv i allt, om inte föräldrarnas val faller dem på läppen. Ska barnet som inte vill åka till Italien tvinga familjen att stanna hemma?

Vad är barnfattigdom?

INNEHÅLL