• Anonym (Fattig mamma?)

    Vad är barnfattigdom?

    Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?


    Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.


    Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.


    Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?


    För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.


     


     

  • Svar på tråden Vad är barnfattigdom?
  • Sömnstörd
    Anonym skrev 2011-06-08 21:32:19 följande:
    Men nu svarade jag på ditt inlägg om de detaljer du just angett i diskussionen.
    Jag menar diskussionen i ett vidare perspektiv och inte enskilda fall.
    Anonym skrev 2011-06-08 21:34:29 följande:
    Nu svarade jag inte på TS, utan på Sömnstörd:s inlägg.

    Visst kan jag förstå att en liten kille inte kan prioritera lek/ mat, men att utge hans familj som fattig p.g.a. det är lite magstarkt.
    Jag har inte läst artikeln speciellt noga eller med eftertanke men det är ju inte ett barns upplevelser som ligger till grund för det utan helheten, sen väljer AB att ta upp detaljerna.
  • Anonym
    Sömnstörd skrev 2011-06-08 21:37:06 följande:
    Jag menar diskussionen i ett vidare perspektiv och inte enskilda fall.
    Anonym skrev 2011-06-08 21:34:29 följande:
    Nu svarade jag inte på TS, utan på Sömnstörd:s inlägg.

    Visst kan jag förstå att en liten kille inte kan prioritera lek/ mat, men att utge hans familj som fattig p.g.a. det är lite magstarkt.
    Jag har inte läst artikeln speciellt noga eller med eftertanke men det är ju inte ett barns upplevelser som ligger till grund för det utan helheten, sen väljer AB att ta upp detaljerna.
    Jag förstår det men då ska du kanske inte ta upp exempel på vad du inte anser diskussionen handlar om men som AB faktiskt tar upp i sina artiklar?

    Självklart tar AB upp det de vill i sina artiklar. Men om detta gör att diskussionen blir snedvriden, vem vinner på det? Minns artikelserien i AB förra sommaren som mestadels verkade handla om mammor som inte kunde köpa märkesjeans till sina barn. Inte fick folk större förståelse för (verkligt) fattiga familjer för det. 
  • Sömnstörd
    Anonym skrev 2011-06-08 21:47:59 följande:
    Jag förstår det men då ska du kanske inte ta upp exempel på vad du inte anser diskussionen handlar om men som AB faktiskt tar upp i sina artiklar?

    Självklart tar AB upp det de vill i sina artiklar. Men om detta gör att diskussionen blir snedvriden, vem vinner på det? Minns artikelserien i AB förra sommaren som mestadels verkade handla om mammor som inte kunde köpa märkesjeans till sina barn. Inte fick folk större förståelse för (verkligt) fattiga familjer för det. 
    Men nu skrev jag att de hade sina poänger osv...

    Jag ger upp för du vill inte förstå.
  • Anonym (Fattig mamma?)
    Queenie70 skrev 2011-06-08 20:53:55 följande:
    Fast det ÄR absolut inte barn i samma situation som era barn som aftonbladet beskriver.....alls...Att ni Aktivt VÄLJER att leva sparsamt är inte samma sak som att vara nödgad att göra detta, så du behöver nog inte "ta åt dig" om det är så att du tycker det är nåt skamligt att vara fattig.
    Åter igen, jag skäms inte, och kommer aldrig att göra, eftersom jag själv valt det liv jag lever. Det jag bli ledsen över är den skuld som läggs på de föräldrar som av en eller annan anledning inte köper nintendo eller semesterresor till sina barn, att det utmålas som något så onormalt och annorlunda, att det skuldbelägger alla oss som inte gör de valen + alla de som inte KAN göra de valen. Varför ska det vara så självklart att alla barn ska få studsmattor och märkeskläder, och varför är det så synd om dom som inte kan få det? Finns så mycket annat fint och roligt i livet, och så onödigt att inte välja att se det, och i stället ta upp hur positivt det kan vara med andra värden, allt man faktiskt kan ge utan att det kostar, och hur bra en uppväxt kan vara även utan statusprylar - lite positiva förebilder skulle vara roligt! Och kanske ge mer hopp åt de som kämpar på marginalen än snyfthistorier om barn som saknar statusprylar.
  • Anonym (Fattig mamma?)
    Queenie70 skrev 2011-06-08 21:24:57 följande:
    Fast TS är inte i den situationen där hon behöver låna till en egyptenresa så jag fattar inte varför hon känner sig "kränkt"

    Sen kan jag iof. tycka att det inte är helt jävla svårt att förstå att ett nintendo för en liten grabb känns viktigare än mjölk, och jag kan OCKSÅ förstå att en människa som aldrig ser ljuset i tunneln får hjärnsläpp och lånar till en solsemester.....Det är inte supersvårt att förstå känslan om man bara anstränger sig lite.
    Och vaför prioriterar man solsemester -jo därför att samhällets norm ställer kravet på att alla ska åka utomlands på semester. Inte den stackars mammans fel, utan alla andras, som tycker det är onormlat att inte kunna/välja/få göra det. Vad är det som är onormalt med att inte åka utomlands - vaför ska hon ensam behöva stå till svars för sina barn för att dom inte har råd att åka - var är vårt kollektiva ansvar att se till att inte skuldbelägga och fördömma de som lever annorlunda än oss själva, och istället se de positiva saker de faktiskt bidrar med. Skulle kunna ge den självkänsla som behövs för att faktiskt stå för sitt eget liv och sin egen situation istället för att låna till någon man inte har råd med.
  • Anonym
    Sömnstörd skrev 2011-06-08 21:49:53 följande:
    Men nu skrev jag att de hade sina poänger osv...

    Jag ger upp för du vill inte förstå.
    Det är just poängen AB förlorar i och med sin artikelserie.

    Jag försöker förstå! 
  • bananflugekärlek

    Ofta handlar det om föräldrars prioriteringar. Undrar vad alla föräldrarna har för mobiltelefoner egentligen.

  • Queenie70
    Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-08 21:59:57 följande:
    Och vaför prioriterar man solsemester -jo därför att samhällets norm ställer kravet på att alla ska åka utomlands på semester. Inte den stackars mammans fel, utan alla andras, som tycker det är onormlat att inte kunna/välja/få göra det. Vad är det som är onormalt med att inte åka utomlands - vaför ska hon ensam behöva stå till svars för sina barn för att dom inte har råd att åka - var är vårt kollektiva ansvar att se till att inte skuldbelägga och fördömma de som lever annorlunda än oss själva, och istället se de positiva saker de faktiskt bidrar med. Skulle kunna ge den självkänsla som behövs för att faktiskt stå för sitt eget liv och sin egen situation istället för att låna till någon man inte har råd med.
    Ja samhällets normer ser ut som de gör, men det drabbas man inte av på samma sätt om man VÄLJER en viss livstil, som man när man önskar också kan välja bort, DET är den stora skillnaden. Den mentala hopplösheten en människa som inte väljer sin situation hamnar i är en helt annan sak. Du och din familj ÄR inte stigmatiserad pga. vad aftonbladet skriver för att ni köper begagnade kläder, och väljer bort nintendo till era barn...ni är resursstarka och lyckade i samhällets ögon ändå. Stigmat ligger inte direkt i att inte ha statusprylar utan i att vara "misslyckad" som människa då man inte har några ekonomiska valmöjligheter.

    Dessutom tycker jag det är att trivialisera dessa människors och barns upplevelse av sin livssituation att kalla det "snyfthistoria" när ett barn som önskar ett nintendon inte har möjlighet att få det, och sannolikt inte heller som era lyckligt lottade barn har tillgång till en egen gård, kaniner att gosa med etc.
  • Queenie70

    Och varför en människa nån gång under livet vill åka till egypten eller nåt annat land är väl kanske för att det är väldigt roligt och skönt, och att man kanske vill erbjuda sina barn upplevelsen av att möta en annan kultur, en annan miljö och att bli berikade på samma sätt som de flesta andra blir. Jag ser inget konstigt med en önskan om att nån gång få göra en resa med sin lilla familj. Det finns människor som inser att deras ekonomiska situation ALDRIG kommer att bli bättre,,,,och då kan jag faktiskt förstå att man ruttnar, och tar ett snabblån för att i alla fall få komma iväg nån gång, även om det kommer att komma surare efter....Det är nog inte så enkelt som att de åker till egypten för att det är "status"

  • Indianica
    Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-08 21:55:01 följande:
    Åter igen, jag skäms inte, och kommer aldrig att göra, eftersom jag själv valt det liv jag lever. Det jag bli ledsen över är den skuld som läggs på de föräldrar som av en eller annan anledning inte köper nintendo eller semesterresor till sina barn, att det utmålas som något så onormalt och annorlunda, att det skuldbelägger alla oss som inte gör de valen + alla de som inte KAN göra de valen. Varför ska det vara så självklart att alla barn ska få studsmattor och märkeskläder, och varför är det så synd om dom som inte kan få det? Finns så mycket annat fint och roligt i livet, och så onödigt att inte välja att se det, och i stället ta upp hur positivt det kan vara med andra värden, allt man faktiskt kan ge utan att det kostar, och hur bra en uppväxt kan vara även utan statusprylar - lite positiva förebilder skulle vara roligt! Och kanske ge mer hopp åt de som kämpar på marginalen än snyfthistorier om barn som saknar statusprylar.
    Jag håller med dig till 99%, men vill inflika en sak om studsmattan ochdet är nog den pryl vi köpt till våra barn (förutom cyklarna) som de sommartid använder mest, massor med andra saker har dock legat och skräpat. Vi har haft den i fem år och de hoppar på den dagligen, vilket ju är en fysisk aktivitet och i mina ögon ingen statuspryl.

    Säger inte att barn utan studsmatta har en sämre uppväxt, men vill man inte/kan man inte rsa bort kan saker som studsmatta och en plastpool på tomten vara bra alternativ tycker jag. Om man nu vill ha barnen utomhus, hemma på tomten.
Svar på tråden Vad är barnfattigdom?