• Anonym (Fattig mamma?)

    Vad är barnfattigdom?

    Har följt debatten några veckor nu om barnfattigdommen i sverige. Men förstår inte vilka barn man menar egentligen? Vet att det finns fattiga barn, men också att samhället, bland annat genom sådana här kampanjer, ställer upp så höga normer att även "normalfattiga" barn blir utmålade som "onormala"?


    Har aldrig sett vår familj som "fattig", och tyckt att vi klarat oss rätt bra i vardagaen trots små inkomster. Men nu när jag läst alla dessa artiklar så är det svårt att låta bli att fundera över vilket lidande jag utsätter mina barn för, och jag har fått en enorm ångest över de livsval vi gjort, inte för egen del, då jag trivs väldigt bra med vårt liv, men för det förakt samhället visar barn som inte har ekonomi att nå upp till idealen.


    Vi har två barn, 3 och 6 år, som aldrig varit på någon annan semester än besök hos släktingari sverige några dagar varje år. En gång har stora tjejen varit på djurpark med farmor och en gång har vi tagit med henne till en nöjespark. Handlar enbart begagnade kläder, och lagar all mat själv från grunden, mycket från egna odlingar och skog och mark som tas till vara, men nej, ingen oboy och inget godis - istället bakar vi något själva till lördagsmyset . Inga fritidsintressen, ingen pol eller studsmatta, inga TV-spel och inga specialinredningar till barnrummen. Men jag har aldrig sett oss som fattiga - vi har ju mat på bordet, en hundring över i månaden till dagislutflykter och tid att umgås med varandra, vänner och kompisar. Men visst har jag fått välja många gånger mellan medicin eller vinterkläder, och då har jag alltid valt medicinen, och löst vinterkläderna med begagnade fynd för några kronor.


    Är det verkligen barnfattigdom? Är inte rätten till utlandssmester, godis, mobiltelefoner och nya märkeskläder en norm som samhället satt upp? Blir inte barnen lika lyckliga utan detta?


    För mig är barnfattigdom när man inte har råd med bostad eller mat på bordet, resten är status. Och det är klart att jag gärna hade haft en bättre status i livet, men det är inget jag kan kräva att soc eller kommunen ska bidra med.


     


     

  • Svar på tråden Vad är barnfattigdom?
  • Anonym

    Såg denna slutkläm i AB:s senaste artikel i debatten:

    "För Viking är Playstation, Gröna Lund och fotbollsskor ungefär lika viktigt som mjölk, en aktiv fritid och hela kläder. Det är lätt att glömma när vi pratar om fattiga barn i Sverige 2011."

    Nu är Viking bara ett barn men med sådan inställning, som inte uppstår av sig själv, är det inte konstigt att fattigdomsbegreppet urvattnas.

  • Sömnstörd
    Argo skrev 2011-06-08 18:01:40 följande:
    Hur kan du så säkert veta att "inga klubbar går med på ..."? 

    AB behöver inte fler påpekanden än alla de som de redan fått.
    Läs vad jag skriver, ställ relevanta frågor sen...

    Hur kan du veta att AB fått påpekande direkt och att det räcker?

    Jag ger upp att försöka diskutera med dig eftersom du uppenbarligen inte är ute efter att diskutera, bara att sprida din syn på saken.
  • MadHatter
    Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-08 16:44:16 följande:
    Vad skulle vara torftigt med att leva annorlunda? Det är just den vinklingen jag tycker är så fel! Att man sätter så stort fokus på vad som är "fattigt" och "rikt" - som jag skrivit tidigare så kan ingen kallas fattig som är mätt, har hela och rena kläder och frihet kallas fattig! Vad man sedan väljer att göra med tid eller pengar är en annan fråga - men jag skulle vilja se mer acceptans för olika värden i livet än enbart materiella - vilket också skulle göra livet mycket lättare även för de som verkligen har det tufft ekonomiskt. Att dömma ut de som hamnar utanför ramen som görs i AB är bara att sätta ytterligare press på de som redan lider!
    Jag tror inte att jag skrivit att det skulle vara torftigt att leva annorlunda?

    I alla fall så tycker jag att det är två olika diskussioner som blandas ihop (kanske beroende på hur artikelserien i AB ser ut, har ju inte läst den).

    Den ena - som jag tror egentligen du är ute efter ts - är den om vad vi värderar i samhället. Är tid med barnen inte viktigare än roliga TV-spel eller Thailandsresor tex?

    Den andra är den om fattiga barn i Sverige - barn som växer upp i familjer där dessa val inte finns. Där man inte kan välja att hellre bo på landet och ha tid med barnen istället för att ha coola prylar. Utan man måste både jobba jättemycket och stressa över att ha råd med det nödvändigaste.

    Och det är möjligt att om vi hade andra värderingar i samhället att det skulle underlätta för fattiga barn. Men samtidigt finns det andra saker som blir status då. Det som nämns här i tråden med att jobba deltid, äga sin egen mark att odla på osv det är också "lyx" i så fall i lika hög grad som TV-spel för de barn som växer upp i (relativ) fattigdom. Förmodligen än mer onåbara än TV-spel och Grönalunds-besök. Tänk om AB istället hade vinklat artiklarna att de fattiga familjerna inte hade råd att äga egen mark eller jobba deltid för att umgås mer med barnen - hade inte det också uppfattas som "lyxproblem" av läsarna?
  • Queenie70
    Anonym (Fattig mamma?) skrev 2011-06-08 16:10:44 följande:

    Tack för en fantastisk diskussion - så många åsikter och tankar.


    Vill bara återigen poängtera att jag definitivt inte ser oss om fattiga. Och jag vill inte heller att andra ska se mina barn som fattiga - blir ledsen och arg när AB beskriver barn i samma situation som fattiga för att detsätter en stämpel på mina barn av utanförskap som jag inte vill att dom ska ha. Vem är det som bestämt att en utlandssemester är ett "finare" sommarminne än en tältutflykt i skogen? Det är bara våra vuxna värderingar, som vi tyvärr för vidare till våra barn...


    Och det är att verkligen trampa på dem som redan ligger - de som varken har pengar eller tid till sina barn, dom som vi verkligen borde bry oss om. Om vi alla kunde se lite längre, och inte sätta status i prylar och resor så skulle även dessa barn slippa mycket skam och lidande.


    Och om barnen ska få bestämma över familjens livsstil eller inte är en intressant diskussion, som kanske inte hör hit egentligen men bara en kort kommentar efter som så många verkar reta sig på vårt livsval:


    Visst drabbas barnen ekonomiskt av vårt val, samtidigt som det ger dem en enorm trygghet för framtiden, där vi har garanterade jobb till oss föräldrar + garanterade sommarjobb till barnen + en garanterad ekonomisk reserv om de väljer andra vägar i livet.


    Är det ett bättre val att välja att jobba heltid, ha barnen på dagis/fritids 7-17, och kunna resa och handla?


    Vem kan värdera vad som är rätt och fel? Vem har rätt att dömma?


    Fast det ÄR absolut inte barn i samma situation som era barn som aftonbladet beskriver.....alls...Att ni Aktivt VÄLJER att leva sparsamt är inte samma sak som att vara nödgad att göra detta, så du behöver nog inte "ta åt dig" om det är så att du tycker det är nåt skamligt att vara fattig.
  • Anonym
    Sömnstörd skrev 2011-06-08 17:41:48 följande:
    Fastän AB har sjukt dåligt förhållningssätt till den jornalistiska etiken finns det en poäng med det de gör.
    Att visa att det inte handlar om utlandssemestrar, bilar, droger eller annan lyxkonsumtion. 
    Fast det är ju just det AB gör i denna diskussion. Skriver snyfthistorier om att en mamma nödgas låna till en Egyptensensemenster, och att en liten kille tycker att ett nintendospel är lika viktigt som mjölk.
  • Queenie70
    Anonym skrev 2011-06-08 21:16:22 följande:
    Fast det är ju just det AB gör i denna diskussion. Skriver snyfthistorier om att en mamma nödgas låna till en Egyptensensemenster, och att en liten kille tycker att ett nintendospel är lika viktigt som mjölk.
    Fast TS är inte i den situationen där hon behöver låna till en egyptenresa så jag fattar inte varför hon känner sig "kränkt"

    Sen kan jag iof. tycka att det inte är helt jävla svårt att förstå att ett nintendo för en liten grabb känns viktigare än mjölk, och jag kan OCKSÅ förstå att en människa som aldrig ser ljuset i tunneln får hjärnsläpp och lånar till en solsemester.....Det är inte supersvårt att förstå känslan om man bara anstränger sig lite.
  • Sömnstörd
    Anonym skrev 2011-06-08 21:16:22 följande:
    Fast det är ju just det AB gör i denna diskussion. Skriver snyfthistorier om att en mamma nödgas låna till en Egyptensensemenster, och att en liten kille tycker att ett nintendospel är lika viktigt som mjölk.
    Hela diskussionen går inte ut på de detaljerna utan det är helheten att ställas utanför vad alla andra kan eller gör.
  • Anonym
    Sömnstörd skrev 2011-06-08 21:26:08 följande:
    Hela diskussionen går inte ut på de detaljerna utan det är helheten att ställas utanför vad alla andra kan eller gör.
    Men nu svarade jag på ditt inlägg om de detaljer du just angett i diskussionen.
  • Anonym
    Queenie70 skrev 2011-06-08 21:24:57 följande:
    Fast TS är inte i den situationen där hon behöver låna till en egyptenresa så jag fattar inte varför hon känner sig "kränkt"

    Sen kan jag iof. tycka att det inte är helt jävla svårt att förstå att ett nintendo för en liten grabb känns viktigare än mjölk, och jag kan OCKSÅ förstå att en människa som aldrig ser ljuset i tunneln får hjärnsläpp och lånar till en solsemester.....Det är inte supersvårt att förstå känslan om man bara anstränger sig lite.
    Nu svarade jag inte på TS, utan på Sömnstörd:s inlägg.

    Visst kan jag förstå att en liten kille inte kan prioritera lek/ mat, men att utge hans familj som fattig p.g.a. det är lite magstarkt.
  • Anonym

    Jag kan bara tala utifrån egen erfarenhet. Under min uppväxt, särskilt under tonåren hade vi det INTE alls bra rent ekonomiskt.

    Men vi hade alltid mat på borden, rena hela kläder, jag kunde oftast få råd till saker jag ville ha.

    Jag hade aldrig senaste prylarna, jag hade aldrig varit på "riktig" utlandssemester förrän det året jag fyllde 13 (och efter det har jag varit på liknande semester 2 ggr), inget coolt designat barnrum. Ingenting sådant.

    Men jag hade en jättebra uppväxt och insåg snabbt att jag faktiskt inte behövde allt det där för att vara lycklig. Jag behövde inte de senaste prylarna för att vara cool och "inne" och ha vänner, jag hade ju massa vänner ändå (och många av dom hade det bättre ekonomiskt, men det skiljde oss inte mer åt än det faktumet).

    Och jag blev ju så himla mycket mer glad och tacksam när jag själv sparat ihop min lilla veckopeng och kunnat köpa något jag verkligen ville ha.  

Svar på tråden Vad är barnfattigdom?