Roisin Dubh skrev 2011-09-02 00:59:38 följande:
Hur vet du det? Eller gissar du bara? (För att använda dina egna ord)
Ironiskt nog kommer strax efteråt en annan individ och berättar om sin situation och tankarna kring sitt val. Det har inte mycket att göra med att ett barn "inte duger".
zelia skrev 2011-09-01 23:59:36 följande:
Trots att jag har ett funktionshindrat barn är jag för fri och selektiv abort. Min son har autism. Det är ett tungt och svårt handikapp, men samtidigt så kan man leva ett mycket bra liv trots autismen. Det beror på hur förstående omgivning man har och hur mycket stöd man får. Men att leva med ett funktionshindrat barn kostar en hel del och det är verkligen så att alla familjer faktiskt inte pallar. Alla människor fixar inte att leva med den stress och det merarbete som det innebär med ett barn med funktionshinder. Människor som väljer att abortera DS foster kanske bara är realistiska? De vet att de kanske inte kommer att kunna ge barnet ett bra liv av olika skäl. När vi väntade vår tredje son gjorde jag all tänkbar fosterdiagnostik. Vi är en familj som lever under stor stress och vår autistiska son behöver enormt mycket träning för att utvecklas bra. Hade vi fått ett till handikappat barn hade situationen blivit ohållbar. Det skulle ha blivit mycket svårt för oss att ge båda barnen rätt stöd. Samtidigt så tycker jag ju att vår autistiska son är helt fantastisk och skulle aldrig någonsin velat ha varit utan honom. Det är inte lätt, men jag tycker i alla fall att abort är ett bättre alternativ än ett litet barn som får komma till en familj som inte har möjlighet att ge det ett bra liv.
T
ack för din berättelse, jag tror fler sådana behövs här.Jag lider med dom föräldrar som måste ha dom här tankarna. Det är inte lätt alla gånger att orka och då måste man ta svåra beslut att selektera för att möjligheten till det finns.
VI kvinnor har fått möjlighet till att göra svåra och hjärtknipande val iom fosterdiagnostiken. Vissa tester och selektiva aborter till följd är nödvändiga. Valen vi gör kan vara ganska traumatiska och kan lämna svåra spår av ångest och skuldkänslor inom oss.
Många tror tyvärr att man har garderat sig när man har gjort tex ett positivt FVP.i den bemärkelsen att fostret är friskt. Det finns en uppsjö av jobbiga funktionshinder kvar att vara "rädda" för.. Men dom går inte att bevisa med fosterdiagnostik. Ett exempel är ju dom neuropsykiatriska funktionshinden som kan var oerhört förlamande och handikappande för barnet. dom kan kräva enorma resurser av föräldern och samhället. Enligt undersökningar så finns ett par i varje klass med ett Neuropsykiatriskt funktionshinder och mörkertalet är stort. dom som inte har fångats upp löper stor risk att hamna i svårigheter i unga år exempelvis missbruk, kriminalitet.. dom kan få stora svårigheter med relationer i överlag..Psykiskt instabilitet.. m m .
Det finns andra psykiska funktionshinder en svår sjukdom är ju tex schitzofreni som kan debutera i 15 års åldern. Det finns ca 30 0000 i Sverige med den diagnosen.
Det finns förlossningsskador av varierande slag och svårighet.. Det finns odefinierade utvecklingsstörningar.. där man inte tillhör någon "grupp" utan den är i princip specifik för personen. Där det inte riktigt finns några mallar för hur man ska gå till väga för att habilitera.
Dom här kan man inte gardera sig emot.. Inte kvalitetssäkra fostret.
DS är förhållandevis ett enkelt funktionshinder. Det går att få otroligt mycket hjälp. Stor kunskap finns och bra livskvalite.
Man trodde sig gå säker när man tog bort ett DS foster. Självbedrägeri anser jag. Men man har fått den möjligheten, tyvärr att göra tester.. Tester som bla ger en värdesänkning åt redan existerande människor. Snacket om lika värde för alla människor är bara bull shit!
Vad kommer i framtiden i form av möjligheter att kvalitetssäkra foster? Utvecklingen går framåt och kanske står vi snart där vart vi inte vill egentligen vara. Ett folk som återgår till ett rasbiologiskt tänkande.
Selektiv avel av våra barn.
Det finns det och det... och lite till