God doesn´t make mistakes

Jag tror min dotter är ganska stolt över mamman sin =) (på sitt sätt =))

Min blogg är ingenting som skadar henne.Tvärtom... Därmed så har jag talat istället för Hanna =)

Men det förstår du väl själv att det inte går att testa för allt. Man har inte resurser, eller ens kan göra det.

Det finns egentligen mycket jag skulle vilja säga i den här frågan men jag har inte möjlighet att skriva ner allt detta just nu... Vill dock säga att det blev en rätt tråkig ton från flera håll i den här tråden som egentligen bara var tänkt för att förmedla en sångs budskap. Debatt är bra men man kanske bör tänka både en och två gånger innan man går på så hårt, särskilt när tråden ligger där den gör.

Hur vet du vad hon kommer anse när hon blir vuxen?

Jag förstår inte hur du kan ha ett barn med funktionshinder, nej två, och ändå vara så förbannat naiv. Är det för att du själv inte har några? Du kanske inte förstår att det kan vara ett rent helvete?

Varför värderar du foster/bebisar med allvarliga sjukdomar/funktionsnedsättningar lägre än de med DS? Du tycker ju att det är OK att abortera dessa?

Är det det den andemeningen du skriver om i TS: "Ingen, som inte är sk normal, är ett misstag"

Jag kan leva med att min usla livskvalitet är en följd av en olycklig bugg i systemet. Jag har inget behov av att se mig som "hel" eller "perfekt". Jag är defekt och det är en slump, en mutation. Det är ok.

TS skriver i ett av de första inläggen att hon välkomnar diskussioner kring ämnet?

Det klart att det är en värderingsfråga. Men varför finns då fosterdiagnostik öht? Det ligger ju alltid en värdering i det, t ex att kunna välja bort pojkar om man har svår muskeldsystrofi i släkten, så att man slipper få en son vars kropp sakta förtvinar tills han dör, oftast redan före 30 års ålder. (Mkt värre handikapp än för de flesta som "bara" har DS).

Trots detta, kan killar med denna sjukdom få ganska bra liv! Vem ska avgöra vad som är ett "värdigt liv"? Vilka tester ska erbjudas och inte?

Staten tycker (helt rätt, enligt mig) att det är upp till de blivande föräldrarna att avgöra. Inte att samhället ska avgöra vilka barn som är "värda" att få födas och inte. 

Jag tyckte det framgick i min beskrivning, även om det kanske var luddigt på något sätt, bort med all skit, handikapp som handikapp om det innebär att man bara är en ekonomisk belastning utan möjlighet till att kunna bidra produktivt i samhället, och diskussionen som sådan handlar ju om fosterdiagnostik och möjlighet att kunna låta bli att sätta sånt till världen...

Naturligtvis finns det misstag. När det inte är som det ska, när saker inte fungerar som de ska, så är det ett misstag.