God doesn´t make mistakes

Du får gärna förklara vad du menar..

Skulle du ta ett piller så att barnet inte får adhd eller autism?

Jag tog mina barn som dom var.. oavsett vad..

Nu kan vi ju sitta här och räkna upp en arsenal av piller som skulle kunna ges till .. det och det.. om det fanns.

 Är din sjukdom ärftlig? Hur tänker du i så fall kring din egen graviditet?

Ja, det vore intressant, för det är ju det den här etiska och moraliska diskussionen handlar om - vilken sorts fosterdiagnostik är rimlig att tillåta och vilka åtgärder ska få följa på screeningen?

Jag står för det jag tycker bara. Är det så fel?? Kom med någonting som jag köper.. så kan jag visst ändra mig.
Jag kan inte tillintetgöra eller linda in mina åsikter i bomull för att någon.. kanske du.. inte ska bli sårad.. Livet är tufft.

Mina ungar har en morsa som törs stå för vad hon tycker.. Öppet. Det mår dom inte dåligt av..

Mitt mål är att mina barn INTE ska önska att dom vore normala.. Mitt mål är att dom ska ACCEPTERA hur dom är och vara stolta över det.. Dom ska förstå att dom är värda lika mycket som alla andra.

Så NEJ...  jag hoppas verkligen inte dom ska önska det!!

Och fanns inga tester, så skulle det födas fler barn med mycket svåra handikapp och i vissa fall livslångt lidande. Du tycks inte förstå, att dessa tester inte primärt görs för att "få bort barn med DS", utan för att det finns ANDRA (mindre vanliga) kromosomavvikelser som är mycket värre! (Sedan har många barn med DS även andra handikapp, men det är en annan sak.)

Jag känner en tjej som väntar barn och har muskeldystrofi i släkten - hennes storebror dog i den svåraste formen, endast 28 år gammal! Det fanns test även för henne, eftersom denna sorgliga sjukdom tyvärr är ärftlig. Hon avböjde dock. Hon vill inte ställas inför det valet och hon har växt upp med en svårt funktionshindrad bror, så för henne är det inga problem. MEN inte sitter hon och är arg för att testen erbjuds! Hon förstår ju varför!   

Det är väl där nånstans kärnan för denna fråga ligger. Allteftersom tekniken blir mer effektiv ökar ju våra möjligheter att diagnosticera allt möjligt. Var drar vi gränsen? Astma kan säkert vara förjävligt att leva med och jobbigt för föräldrarna som får ett barn med denna sjukdom. Ska vi ge möjlighet att välja bort detta också? Frågan är som sagt var nånstans vi drar gränsen för vad som går att leva med och vad som inte går att leva med.

Har tagit upp det många gånger här i tråden...

Du tänker helt rätt, bara du inte skuldbelägger dina barn om de nu skulle tänka eller känna annorlunda än vad du önskar.

För vad du indirekt gör, är att du försöker bestämma "åt" dem. Att du försöker avgöra vad som är "rätt" eller "fel" att känna. Och det är egentligen lika fördomsfullt som att tycka illa om DS-barn...

Men alla vill sina barns bästa, alla föräldrar vill att deras barn ska trivas som de är, så självklart förstår jag dig så långt. Som flera andra har skrivit - det är vinklingen i den här tråden och din koppling till fosterdiagnostik, jag inte riktigt köper.