God doesn´t make mistakes

Jag börjar också undra om så inte är fallet.

Jag blir lite störd av att TS inte ens bemöter mitt svar, när jag nu bemödade mig om att skriva ett. Känner mig nästan lite kränkt, till och med.

Nej, men allvarligt. Det spelar ingen roll om några personer med DS känner sig kränkta av KUB-testets existens. Var och en måste ta ansvar för sina egna känslor. Lagar ska inte ta sådana personliga hänsyn.

Människor kan känna sig kränkta av lite vad som helst, beroende på läggning. Man får komma över det.

Kränkningar är någonting värre än att bli sårad eller stött. Att misshandla funktionshindrade vore en verklig kränkning.

Jag undrar också.

Jag tror att de två första alternativen är fel och gissar på att tredje är vad hon vill få fram.

Som svar på nr 3 skulle jag vilja vända lite på resonemanget. Istället för att understödja den eventuella känslan av att bli kränkt, är det inte bättre att satsa på att ge individen en stabil grundtrygghet i sig själv, sin person och tron på sig själv som individ för att kunna stå emot känslan?

För andras val av diagnostik eller abort har som sagt egentligen ingenting med redan födda individer att göra och därför blir det väldigt snett om man gör den kopplingen. Personer med DS eller andra funktionshinder är redan i grunden medvetna om att de är annorlunda och kanske inte alltid har samma förutsättningar som alla andra. Någonstans har jag svårt att tro att just KUB skulle vara ett av de största hindren i deras vardag för att bli respekterade som de människor de är. Det finns så många mer relevanta saker att rikta fokus till för att förbättra deras värde i samhället.

Överlag skulle jag vilja minska ner (sortera bort?) antalet offerkoftor i samhället.

Ett bra inlägg plus det du skrev lite högre upp
"Vill man ändra folks värderingar tycker jag alltså det är en bättre väg att gå att sprida bättre information och kunskap om DS och andra funktionshinder än att ge sig på fosterdiagnostiken"
Något som svenska downs föreningen jobbar mycket med.
Då är det inte bara rosenröd information men att visa hur familjer lever i sin vardag med personer med DS.
Finns två böcker som ges ut av DS föreningen och som finns som PDF på deras hemsidan (är mest för föräldrar som fått barn med DS)
Kan vara intressant att läsa för andra som inte har personer med DS i familjen men ändå får en inblick hur det kan vara.   

http://www.svenskadownforeningen.se/stod-oss/kop-av-oss/valkommen-alskade-barn
http://www.svenskadownforeningen.se/stod-oss/kop-av-oss/det-blev-ett-barn

    

  

Det där är ju toppen!

Jösses!

En riktigt vettig sak fick du med i alla fall i ditt inlägg, mammatill5.

Men folk (inte alla, men väldigt många) som diskuterar här har sin åsikt fix och färdig, det spelar ingen roll vad man säger, de lyssnar oavsett inte då de har rätt, även om det är fel så HAR de rätt i sina ögon. Även gamla fördomar är "sanning" för dem.

Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att de allra flesta personer med DS faktiskt lever bra liv, att de njuter av att få leva, att de faktiskt väldigt ofta klarar väldigt mycket helt själva. "bevisa det!" vrålas det genast. "Visa mig EN person som..."  osv

Det spelar ingen roll hur många gånger man säger att personer med utv st faktiskt också är personer med känslor och tankar, de ska sorteras bort, genast, de är inget värda, de kostar bara en massa skattepengar, sådana som de själva aldrig dragit in en krona av -eller har de? Vad säger att de inte arbetar/kommer förvärvsarbeta, senare i livet? 

Hur får man dessa att förstå att det faktiskt finns en annan verklighet än den som de lever i? Att det finns inte bara två sidor av det hela utan många!?? Är det ens lönt att försöka förklara för dem som inte vill förstå? 

Men å andra sidan; är det jag som har fel? Är det jag som har rosafärgade glasögon? Varför fattar jag inte att personer med DS inte klarar sig själv, inte ens kan torka sig själv??

det vore väldigt intressant att få träffa några av er här IRL, få se er i ögonen när ni säger alla dessa saker.  Är ni lika aggressiva då? Lika säkra på era sanningar?