God doesn´t make mistakes

Läste senaste inlägget på TS blogg, där hon vill separera levande personer med DS  från abort och fosterdiagnostik i frågeställningen. Det är exakt vad vi försöker göra, vad jag förstår. Problemet är att hon menar att lagen kopplar levande personer till de som inte ännu är födda,  ts förmår inte göra en distinktion däremellan. Ett foster med Ds är en person med DS. I detta fall överlappar diskussionen om abort i allmänhet den om DS, men det

Hon menar att det inte har med kvinnans rätt till sin egen kropp, det är inte en fråga för abortdiskussionen utan helt separat en fråga för  människor med DS. 

Lagen ger oss rätt att ta reda på fakta om våra foster, men efterom vi har trubbiga diagnosverktyg så kan endast ett fåtal förändringar och infektioner fastställas. Vilken är då önskvärd riktning att gå; arbeta fram fler screeningsmöjligheter eller överge hela förfarandet?

Jag funderar också på hur möjligheten till KUBB-test och abort i övrigt presenteras för personer med Downs, i den mån man presenterar och personen inte hittar information själv. (Beror givetvis på ålder och om man har en utvecklingsstörning eller inte)

Kan någon med personlig erfarenhet berätta om det?     

     

Som jag förstått det räcker det med att vi erkänner att det kan finnas någon med DS som är medveten om detta med tester och hur det förhåller sig och känner sig kränkt över detta.

Allt annat är irrelevant för hennes frågeställning.

Erkänns detta så är allt frid och fröjd och ingenting man eventuellt kan tänkas tycka om saken ur ett annat perspektiv godtas. Rätten att känna sig kränkt är det enda som gäller och räknas.

Jag tror inte på Gud. Mutationer däremot, vet jag finns.

Ja, det finns säkerligen personer med DS som tycker det är jobbigt med tanken på fosterdiagnostik kring sin diagnos och vetskapen att folk gör abort.

Jag tror på både Gud och mutationer. JAg tror Gud älskar de som fått DS men jag tror inte dessa mutationer är sända av Gud.Sjukdom och handikainkapp tror jag inte kommer från Gud och jag tror Gud lider med sjuka och handikappade som har det svårt.

Och om jag fick möjligheten att välja ett barn med DS eller ett frisk barn (på förhand) skulle jag naturligtivs välja ett friskt barn. Det skulle alla. Och det är en generalisering jag vågar göra. 
Det handlar inte om någon gud, det handlar om en tråkig mutation av gener som uppstår vid vissa graviditeter.

Sedan borde det vara så att människor med DS har samma människovärde som alla andra människor. 
Åtminstone i ett humanistiskt samhälle som vi ju lever i.
 Behövs ingen gud för att ge dem "värde", det kommer med födseln. 

Så gud har inte skapat allt? Inkonsekvens! Första steget till frihet är att se att där finns saker som säger emot din tro.