God doesn´t make mistakes

En vanlig abort blir inte ..efter tex fostervattensprov.. Då kallas det en selektiv abort.
Man vill ha barn men efter testet så vill man inte ha just det barnet. Man har hittat någonting som ligger till grund för ett sådant beslut.

En vanlig abort, hur skälet än må vara, utan test, så har man bestämt att man inte vill ha just det barnet.
Selektiv.. visst.. men inte i det här sammanhanget som handlar om fosterdiagnostik.

Väsentlig skillnad i mitt tycke.

Citerar dig/ Ser du verkligen din dotter och andra med DS som en annan sorts människor?

Har de ett syndrom eller är de sitt syndrom?/ Slut Citat.

Givetvis inte...

Att kvalitetskolla foster det är att ifrågasätta en grupps existens. Som dom med Downs syndrom.
Det är inte lika värde.. hur ni än vrider och vänder på det.

Attityderna till dom funktionshindrade har ju blivit bättre under dom senaste 50 åren.. Men det är fortfarande en lång väg att vandra innan dom får ett lika värde hos gemene man.. Om dom någonsin kommer att få det. Det kommer alltid att finnas ett motstånd.. Men kanske inte i lika hög grad som nu..

Är det mångfald eller enfald vi vill ha???

I första hand tror jag att de flesta vill ha friska barn utan större funktionshinder.

Att man inte ser en mångfald av funktionshinder som något eftersträvansvärt ser jag inte som något konstigt. För min del skulle gärna alla barn få födas fullt friska och normalstörda! (fast det är en utopi)

Till syvende och sist tycker jag att en diskussion om detta måste handla om i fall foster har ett människovärde värt att värna. Antingen säger vi att de har det och då ska inte aborträtten vara fri. Eller så har de inte det och då får man abortera upp till abortgränsen av vilka skäl som helst och då ska man även, om man vill, kunna få tillgänglig fakta om fostrets hälsotillstånd och väga med det i beräkningen.

De aborter där man däremot faktiskt kan säga att foster med funktionshinder värderas lägre är de som sker mellan v18+0 och 21+6. Dvs aborter som beviljas av Socialstyrelsen. Där ses faktiskt ett foster med funktionshinder som mindre värt att värna än ett friskt foster. Ett foster med "defekter" får du i princip alltid abortera medan det krävs mycket starka skäl (ex vis sociala) för att få abortera ett friskt foster.

Återkommer.. ska bara skicka ungar till skolan..

Redan?

Du kunde inte ha sagt det bättre! Det är fruktansvärt magstarkt av dig TS att kräva att en kvinna ska föda ett barn som man inte har någon som helst aning om hur grav deras DS är. Punkt slut. Du verkar ju haft tur med din dotter, du skriver att det är dina andra barn som tar energi, inte hon. Tänk då ett steg längre, om hon hade varit så gravt handikappad man någonsin kan vara men ändå leva??? VAD ÄR DET FÖR LIV? Det är den här ovetskapen som bla medverkade i vårt val av abort. Hade vi behållt, hade vi VALT ett liv som för oss skulle vara mer påfrestande än med ett barn utan DS. Visst, det barnet kan stöta på andra svårigheter i livet men de är vi bättre rustade för.

Hur kan du ens få för dig att trampa så fruktansvärt på oss för att vi valt abort, det är ju hemskt att få det att låta som att det är ett lätt valatt göra och att vi är helt käsnlokalla och "elitister". Det är ju för f-n inte det det handlar om!

Respektera det, blir riktigt arg på dig för att du inte respekterar vårt val. Lägg ner din progaganda. Jag respekterar ditt val, respektera då mitt. Det finns inget rätt eller fel, det är upp till var och en vad som känns bäst.

Varför finner du det helt legitimt att klanka ner på oss som faktiskt valde abort?
Det är ju faktiskt vi människor som tillsammans bildar "samhället". Du får det att låta som att samhället är någon högre makt som man lätt kan skälla på. Vi är ju samhället!!

 

Jag håller med dig TS. Knepigt att många inte kan se skillnaden mellan att göra abort för att man inte kan eller vill ha barn just då, och att göra abort för att man inte vill ha just det barnet.

Det förvånar mig att Sverige som har en stor ambition och bra lagstiftning för att de med funktonsnedsättning ska leva ett bra liv samtidigt tillåter gravida att "kvaliltetssäkra" innehållet i magen. Om fostret inte är som den gravida vill så får hon ta bort det. Jag förstår de som vill förbereda sig, och som vill ta reda på det mesta om barnet innan det kommer ut. Men detta kan man då erbjuda efter vecka18- 20 så att abort inte är aktuellt.

Tack!! Äntligen någon som faktiskt förstår skillnaden!!

Kan bara hålla med dig i resten..

Alla aborter är "vanliga" aborter, såvida man inte menar de ovanligt sena som sker efter tillstånd av socialstyrelsen.

Visst kan abort vara selektiv och grunda sig på en diagnos fostret fått. T.ex. DS, ryggmärgsbråck, muskeldysmorfi, missbildningar (större som mindre). På vilket sätt skiljer sig just DS från alla andra diagnoser som påverkar livet med ett barn? För du kan väl inte förneka till att livet med ett funktionshinder skiljer sig från mängden?Jag får inte ihop dessa två inlägg. I det första kallar du "dom med Downs syndrom" för grupp. Och i samma inlägg skrev du om mångfald. Som om människor med DS skulle vara något slags eftersträvansvärd unikt folkslag som var utrotninghotat snarare än människor med ett syndrom.

I det andra svarar du givetvis på min fråga om hur du ser på detta syndrom. Man har syndromet, man är det inte. Precis som man kan ha ryggmärgsbråck eller andra missbildningar och sjukdomar som påverkar livet mer eller mindre. Funktionshinder påverkar livet. Därmed inte sagt att livet inte kan ha kvalitet och levas relativt normalt trots funktionshindret. Men det är ett funktionshinder och det finns människor som, om de kan, vill undvika att få barn med funktionshinder. De vill ha barn men de vill inte ha funktionshinder i familjen. Därmed väljer de abort. Det är inte ett beslut som tas för att utrota ett specifikt folkslag eller ens en grupp.

Föräldrarna har varken rashygien eller samhällsekonomi i åtanke när de tar sitt beslut. Det är ett personligt beslut över ett konstaterat faktum som påverkar deras och det väntade barnets framtid. Fostret har en diagnos som onekligen gör livet och framtiden annorlunda än vad man tänkt sig. Det är inte själva barnet de vänder sig mot utan det syndrom som barnet bär på. Ska de inte ha rättigheten att ta ställning till denna annorlunda prognos?