• mammatill5

    God doesn´t make mistakes

    Måste få dela med mig av denna underbara sång. God doesn´t make mistakes. Den får mig att grina varje gång. Det är ju just så det är.. Just så! Ingen, som inte är sk normal, är ett misstag.. INGEN.

    Var så god..

    http://puffeltufflan.wordpress.com/2011/08/31/god-doesn%C2%B4t-make-mistakes/


    Kan ju passa på att säga hej från Hanna.. Skrev mycket om henne här tidigare.
    Hanna har hunnit bli 10 och går i fjärde klass.. Hanna har Downs Syndrom.



    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-31 11:51

    Därför är detta så fruktansvärt och kränkande mot dom människor med Downs syndrom som finns ute i vårat samhälle. puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/17/rasfor.../

    Att inte samhället räknar in dom här barnen som utan man har möjligheten att selektera bort barn med tester.. fast dom vill ha barn. ( Det här handlar inte om sk vanlig abort)

    puffeltufflan.wordpress.com/2011/07/17/rasforadling-alla-nazitiden-brott-mot-dom-manskliga-rattigheterna/

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-02 16:50
    Jag har varit en fördomsfull människa.

    puffeltufflan.wordpress.com/2011/09/02/utveck.../
  • Svar på tråden God doesn´t make mistakes
  • mammatill5
    mamma till tre busungar skrev 2011-09-01 06:36:30 följande:
    Redan?
    Jo, det ingår givetvis frulle och så innan dörren slår igen..
  • Lavish
    mammatill5 skrev 2011-08-31 23:06:01 följande:
    Så är det ju.... Dom är ju inte alltid glada och gosiga.. sura som ättika emellanåt.. arga.. stingsliga.. Just som villken unge som helst.. Men dom är välvilligt inställda till livet och möten. Dom har inte fördomar som spärrar. .. Dom har lätt till skratt.. Många gånger hindrar spärrar den sk normala barnet.. ungdomen.. vuxna.. att dom inte vågar skratta och vara glada med hela sig som många DS personer..

    OM du ler mot Hanna så får du garanterat respons på det.. Positiv sådan. Dom andra är lite trögare på det..
    Näe det kan jag inte hålla med om. Säkert är din Hanna sån om du säger det men det är för att hon är Hanna och inte för att hon har DS i så fall.

    Ler jag mot min syrra grymtar hon irriterat över att jag fjantar mig, skrattar gör hon mer sällan än mig som är normal och hon avskyr alla små barn eftersom hon har erfarenheten att små barn skriker gällt, hon är känslig för höga ljud. (Fördomar.) Sen har hon mycket roligt och fint att erbjuda också, men man måste verkligen anstränga sig till det yttersta om man ska hitta argument för att hon är välvilligare än en normal person. Hon brukar slå dom som irriterar henne...
  • Lavish
    mamma till tre busungar skrev 2011-09-01 06:30:21 följande:
    Att man inte ser en mångfald av funktionshinder som något eftersträvansvärt ser jag inte som något konstigt. För min del skulle gärna alla barn få födas fullt friska och normalstörda! (fast det är en utopi)

    Till syvende och sist tycker jag att en diskussion om detta måste handla om i fall foster har ett människovärde värt att värna. Antingen säger vi att de har det och då ska inte aborträtten vara fri. Eller så har de inte det och då får man abortera upp till abortgränsen av vilka skäl som helst och då ska man även, om man vill, kunna få tillgänglig fakta om fostrets hälsotillstånd och väga med det i beräkningen.

    De aborter där man däremot faktiskt kan säga att foster med funktionshinder värderas lägre är de som sker mellan v18+0 och 21+6. Dvs aborter som beviljas av Socialstyrelsen. Där ses faktiskt ett foster med funktionshinder som mindre värt att värna än ett friskt foster. Ett foster med "defekter" får du i princip alltid abortera medan det krävs mycket starka skäl (ex vis sociala) för att få abortera ett friskt foster.
    Ja precis, det här håller jag med om. När man godkänner aborter på foster med DS senare än man skulle godkänna en abort på ett normalt foster, bara pga att fostret har DS, då handlar det om diskriminering och att man tillskriver de med DS ett lägre människovärde och det tycker jag är fel på det vis som TS menar att alla selektiva aborter av DS skulle vara fel. (Det håller jag däremot inte med om)
  • Aoife
    Bamhi skrev 2011-09-01 07:04:01 följande:
    Jag håller med dig TS. Knepigt att många inte kan se skillnaden mellan att göra abort för att man inte kan eller vill ha barn just då, och att göra abort för att man inte vill ha just det barnet.

    Det förvånar mig att Sverige som har en stor ambition och bra lagstiftning för att de med funktonsnedsättning ska leva ett bra liv samtidigt tillåter gravida att "kvaliltetssäkra" innehållet i magen. Om fostret inte är som den gravida vill så får hon ta bort det. Jag förstår de som vill förbereda sig, och som vill ta reda på det mesta om barnet innan det kommer ut. Men detta kan man då erbjuda efter vecka18- 20 så att abort inte är aktuellt.
    Jag tycker att man bör göra skillnad mellan foster och födda individer.
    Att erbjuda någon ett fostervattenprov eller ett KUB test betyder ju inte att individer födda med t.ex DS inte ska ha rätt till bra levnadsvillkor.
    Den som skrattar sist tänker långsamt.
  • ragatan

    Den här frågan diskutera ofta, och DS får vara symbolen för barn med funktionsnedsättningar. Dels för att DS är en av den få diagnoser man faktiskt kan se med dagens tester, dels för att i allmänhetens ögon är intellektuell funktionsnedsättning synonymt med DS.
    I Dan mark är man så framgångsrik med sorteringen av personer med DS att de använder termen "utrotad" när de talar om hur få perspner det är som föds med DS. Inga andra diagnoser "botas" med "utrotning". Dessutom gör man inte kopplingen att det är personer med DS som "utrotas" inte diagnosen som botas och därmed "utrotas".

    Valet om abort är personligt och ska så förbli. Men frågan är om inte allmänhetens attityd till personer med funktionsnedsättningar i förlängningen förändras till det sämre, i vetskap om att vissa diagnoser kan sorteras bort och därmed inte belasta det allmänna ekonomiskt/socialt. När samhällets resurser hårdnar klimatet och toleransen minskar för det avvikande. Ska man se det krasst, så kostar våra barn mycket mer än "vanliga" barn. och när fler ska dela på samma kaka, ifrågasätter man den svages rätt att smaka alls.

    Den diskussionen saknar jag. Den som handlar om hur möjligheten att välja bort och sortera de barn som föds förändrar allas vårt sätt att förhålla oss till personer med funktionsnedsättningar.
    Våra barn betraktas ur ett ekonomiskt perspektiv snarare än ett medmänskligt.
    Man hänvisar till rätten om ett värdigt liv när man talar om att låta barn sorteras automatiskt innan födsel, men vad händer med vårt sätt att se på personer som pga sjukdom eller trauman senare i livet drabbas av funktionsnedsättningar som är svårare än tex DS? Är deras liv lika ovärdigt som det ofödda DS-barnets, och vad ska samhället i så fall göra åt det?  Ska man inom sjukvården göra en intelligent uppskattning om varje persons prognos och utifrån den bedöma om det är värt att göra en insats (om det finns en god chans för tilllfrisknande) eller helt enkelt strunta i det (om odddsen till tillfrisknande är låga och chansen för permanenta funktionsnedsättningar stor) och låta dom dö?

    Och vem ska avgöra om livet är värdigt? Jag som förälder? Samhället? Jag själv? Ett etiskt råd? Vetenskapen?
    Vem vill ni ska ha rätten att avgöra om du ska leva eller inte?
    För inte så länge sedan betraktades personer med intellektuella och/eller fysiska funktionsnedsättningar inte ens som människor. Det blir naturligtvis enklare att distansera sej om man inte betraktar personer med funktionsnedsättningar som människor, men det förändrar också synen på de personer som lever med funktionsnedsättningar, medfödda eller förvärvade.

    Jag är för fri abort. Jag anser att varje individ har rätt att bestämma över sin egen kropp utan inblandning eller påverkan från samhället.
    Jag är emot rutinmässiga aborter av ex DS med slentrianmässiga slogans om "värdigt liv" och "jobbigt för föräldrarna".
    En abort, av vilkan orsak det än är; ska aldrig vara rutinmässig.  Det är smärtsamt att välja bort ett liv, oavsett vilket liv, och det är så det måste vara. För liv borde vara heligt, inte graderat efter "nytta" eller "värdighet".  

    Diskussionen om sorteringen av människor handlar om så mycket mer än enbart DS, men den når sällan längre än till just DS.
    Vilket alla förlorar på.

  • Mad as snow
    ragatan skrev 2011-09-01 08:03:39 följande:
    Den här frågan diskutera ofta, och DS får vara symbolen för barn med funktionsnedsättningar. Dels för att DS är en av den få diagnoser man faktiskt kan se med dagens tester, dels för att i allmänhetens ögon är intellektuell funktionsnedsättning synonymt med DS.
    I Dan mark är man så framgångsrik med sorteringen av personer med DS att de använder termen "utrotad" när de talar om hur få perspner det är som föds med DS. Inga andra diagnoser "botas" med "utrotning". Dessutom gör man inte kopplingen att det är personer med DS som "utrotas" inte diagnosen som botas och därmed "utrotas".

    Valet om abort är personligt och ska så förbli. Men frågan är om inte allmänhetens attityd till personer med funktionsnedsättningar i förlängningen förändras till det sämre, i vetskap om att vissa diagnoser kan sorteras bort och därmed inte belasta det allmänna ekonomiskt/socialt. När samhällets resurser hårdnar klimatet och toleransen minskar för det avvikande. Ska man se det krasst, så kostar våra barn mycket mer än "vanliga" barn. och när fler ska dela på samma kaka, ifrågasätter man den svages rätt att smaka alls.

    Den diskussionen saknar jag. Den som handlar om hur möjligheten att välja bort och sortera de barn som föds förändrar allas vårt sätt att förhålla oss till personer med funktionsnedsättningar.
    Våra barn betraktas ur ett ekonomiskt perspektiv snarare än ett medmänskligt.
    Man hänvisar till rätten om ett värdigt liv när man talar om att låta barn sorteras automatiskt innan födsel, men vad händer med vårt sätt att se på personer som pga sjukdom eller trauman senare i livet drabbas av funktionsnedsättningar som är svårare än tex DS? Är deras liv lika ovärdigt som det ofödda DS-barnets, och vad ska samhället i så fall göra åt det?  Ska man inom sjukvården göra en intelligent uppskattning om varje persons prognos och utifrån den bedöma om det är värt att göra en insats (om det finns en god chans för tilllfrisknande) eller helt enkelt strunta i det (om odddsen till tillfrisknande är låga och chansen för permanenta funktionsnedsättningar stor) och låta dom dö?

    Och vem ska avgöra om livet är värdigt? Jag som förälder? Samhället? Jag själv? Ett etiskt råd? Vetenskapen?
    Vem vill ni ska ha rätten att avgöra om du ska leva eller inte?
    För inte så länge sedan betraktades personer med intellektuella och/eller fysiska funktionsnedsättningar inte ens som människor. Det blir naturligtvis enklare att distansera sej om man inte betraktar personer med funktionsnedsättningar som människor, men det förändrar också synen på de personer som lever med funktionsnedsättningar, medfödda eller förvärvade.

    Jag är för fri abort. Jag anser att varje individ har rätt att bestämma över sin egen kropp utan inblandning eller påverkan från samhället.
    Jag är emot rutinmässiga aborter av ex DS med slentrianmässiga slogans om "värdigt liv" och "jobbigt för föräldrarna".
    En abort, av vilkan orsak det än är; ska aldrig vara rutinmässig.  Det är smärtsamt att välja bort ett liv, oavsett vilket liv, och det är så det måste vara. För liv borde vara heligt, inte graderat efter "nytta" eller "värdighet".  

    Diskussionen om sorteringen av människor handlar om så mycket mer än enbart DS, men den når sällan längre än till just DS.
    Vilket alla förlorar på.
    Tack för ett intressant och tänkvärt inlägg. Jag satt och filade på ett själv men du uttrycker precis det jag tänker.
    Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för att slippa höra dem.
  • mammatill5
    Roisin Dubh skrev 2011-09-01 07:47:58 följande:
    Alla aborter är "vanliga" aborter, såvida man inte menar de ovanligt sena som sker efter tillstånd av socialstyrelsen.

    Visst kan abort vara selektiv och grunda sig på en diagnos fostret fått. T.ex. DS, ryggmärgsbråck, muskeldysmorfi, missbildningar (större som mindre). På vilket sätt skiljer sig just DS från alla andra diagnoser som påverkar livet med ett barn? För du kan väl inte förneka till att livet med ett funktionshinder skiljer sig från mängden?
    mammatill5 skrev 2011-09-01 06:21:22 följande:
    Att kvalitetskolla foster det är att ifrågasätta en grupps existens. Som dom med Downs syndrom.
    Det är inte lika värde.. hur ni än vrider och vänder på det.
    Jag får inte ihop dessa två inlägg. I det första kallar du "dom med Downs syndrom" för grupp. Och i samma inlägg skrev du om mångfald. Som om människor med DS skulle vara något slags eftersträvansvärd unikt folkslag som var utrotninghotat snarare än människor med ett syndrom.

    I det andra svarar du givetvis på min fråga om hur du ser på detta syndrom. Man har syndromet, man är det inte. Precis som man kan ha ryggmärgsbråck eller andra missbildningar och sjukdomar som påverkar livet mer eller mindre. Funktionshinder påverkar livet. Därmed inte sagt att livet inte kan ha kvalitet och levas relativt normalt trots funktionshindret. Men det är ett funktionshinder och det finns människor som, om de kan, vill undvika att få barn med funktionshinder. De vill ha barn men de vill inte ha funktionshinder i familjen. Därmed väljer de abort. Det är inte ett beslut som tas för att utrota ett specifikt folkslag eller ens en grupp.

    Föräldrarna har varken rashygien eller samhällsekonomi i åtanke när de tar sitt beslut. Det är ett personligt beslut över ett konstaterat faktum som påverkar deras och det väntade barnets framtid. Fostret har en diagnos som onekligen gör livet och framtiden annorlunda än vad man tänkt sig. Det är inte själva barnet de vänder sig mot utan det syndrom som barnet bär på. Ska de inte ha rättigheten att ta ställning till denna annorlunda prognos?
    Haka inte upp dig på ord.. När det blir sent så missar man ("") emellanåt när det ev skulle behövas. eller skriver det som känns enklast för er att förstå.. Jag tycker jag nog har gjort klart i tråden hur jag ser på det. Men i alla fall så är DS den strösta gruppen av funktionshindrade människor i vårat samhälle.

    Citerar dig/"Föräldrarna har varken rashygien eller samhällsekonomi i åtanke när de tar sitt beslut." / Slut citat.

    Intressant.. Hur vet du det??? Eller gissar du bara?

    Sen fokuserar jag faktiskt mera på det som kommer innan, snäppet före föräldrarna.. Just den här kvalitetssäkrigen av foster, att den finns, som faktiskt är ett ifrågasättande ev en grupp människor som redan existerar.. Det är inte lika värde.. Alla ska värderas lika oavsett vad.. Står det så fint.

    Ja enligt vissa så skulle den här gruppen av funktionshindrade gärna utrotas..Så ja, dom är nog en utrotningshotad "art"  =) eller ska jag säga en grupp av funktionshindrade människor med diagnosen Downs Syndrom..
  • HälläBällä
    ragatan skrev 2011-09-01 08:03:39 följande:
    Den här frågan diskutera ofta, och DS får vara symbolen för barn med funktionsnedsättningar. Dels för att DS är en av den få diagnoser man faktiskt kan se med dagens tester, dels för att i allmänhetens ögon är intellektuell funktionsnedsättning synonymt med DS.
    I Dan mark är man så framgångsrik med sorteringen av personer med DS att de använder termen "utrotad" när de talar om hur få perspner det är som föds med DS. Inga andra diagnoser "botas" med "utrotning". Dessutom gör man inte kopplingen att det är personer med DS som "utrotas" inte diagnosen som botas och därmed "utrotas".

    Valet om abort är personligt och ska så förbli. Men frågan är om inte allmänhetens attityd till personer med funktionsnedsättningar i förlängningen förändras till det sämre, i vetskap om att vissa diagnoser kan sorteras bort och därmed inte belasta det allmänna ekonomiskt/socialt. När samhällets resurser hårdnar klimatet och toleransen minskar för det avvikande. Ska man se det krasst, så kostar våra barn mycket mer än "vanliga" barn. och när fler ska dela på samma kaka, ifrågasätter man den svages rätt att smaka alls.

    Den diskussionen saknar jag. Den som handlar om hur möjligheten att välja bort och sortera de barn som föds förändrar allas vårt sätt att förhålla oss till personer med funktionsnedsättningar.
    Våra barn betraktas ur ett ekonomiskt perspektiv snarare än ett medmänskligt.
    Man hänvisar till rätten om ett värdigt liv när man talar om att låta barn sorteras automatiskt innan födsel, men
    och vad ska samhället i så fall göra åt det?  Ska man inom sjukvården göra en intelligent uppskattning om varje persons prognos och utifrån den bedöma om det är värt att göra en insats (om det finns en god chans för tilllfrisknande) eller helt enkelt strunta i det (om odddsen till tillfrisknande är låga och chansen för permanenta funktionsnedsättningar stor) och låta dom dö?

    Och vem ska avgöra om livet är värdigt? Jag som förälder? Samhället? Jag själv? Ett etiskt råd? Vetenskapen?
    Vem vill ni ska ha rätten att avgöra om du ska leva eller inte?
    För inte så länge sedan betraktades personer med intellektuella och/eller fysiska funktionsnedsättningar inte ens som människor. Det blir naturligtvis enklare att distansera sej om man inte betraktar personer med funktionsnedsättningar som människor, men det förändrar också synen på de personer som lever med funktionsnedsättningar, medfödda eller förvärvade.

    Jag är för fri abort. Jag anser att varje individ har rätt att bestämma över sin egen kropp utan inblandning eller påverkan från samhället.
    Jag är emot rutinmässiga aborter av ex DS med slentrianmässiga slogans om "värdigt liv" och "jobbigt för föräldrarna".
    En abort, av vilkan orsak det än är; ska aldrig vara rutinmässig.  Det är smärtsamt att välja bort ett liv, oavsett vilket liv, och det är så det måste vara. För liv borde vara heligt, inte graderat efter "nytta" eller "värdighet".  

    Diskussionen om sorteringen av människor handlar om så mycket mer än enbart DS, men den når sällan längre än till just DS.
    Vilket alla förlorar på.
    Varför kan vi inte skilja på ofödda foster och redan födda människor. Vi är flera som försökt få fram att en abort av ett foster med DS, INTE handlar om att se ner på levande personer med DS. Det påverkar inte deras människovärde överhuvudtaget.

    Vilka "rutinmässiga" aborter? Aborter av foster med DS är inte på något sätt "rutinmässiga" och är säkerligen ett lika svårt beslut för föräldrarna att ta, som vilken annan abort som helst.
  • puss
    mammatill5 skrev 2011-09-01 06:21:22 följande:
    Att kvalitetskolla foster det är att ifrågasätta en grupps existens. Som dom med Downs syndrom.
    Det är inte lika värde.. hur ni än vrider och vänder på det.
    det är DIN åsikt.
    eller menar du att alla andra människor  tycker så? vem är det du talar för?
    Ät min sidfot
  • mammatill5
    puss skrev 2011-09-01 08:20:51 följande:
    det är DIN åsikt.
    eller menar du att alla andra människor  tycker så? vem är det du talar för?
    Det är ett faktum som talar för sig själv.
Svar på tråden God doesn´t make mistakes