God doesn´t make mistakes

Det är skillnad på att vilja skjuta av alla med ett funktionshinder och att vilja förhindra att fler föds. Förstår inte hur man kan vara emot att hindra fler fall av sjukdomar och funktionshinder. Jag har själv ett funktionshinder och om jag kunde hindra att mina barn fick samma problem som jag, så skulle jag göra det. Som funktionshindrad tycker jag att det är kränkande att människor kämpar mot att få bort funktionshindren. Jag har levt ett jobbigt liv på grund av mitt funktionshinder - varför skulle jag önska någon annan samma sak?

Jag missar din poäng totalt. Utveckla.

Man kan debattera rökning ur ett samhällsperspektiv där tillgängligheten för cigaretter och möjligheten att röka avgör hur pass utbrett fenomenet blir, utan att attackera enskilda rökare. Människor har ansvar för sina enskilda val, men i vårt samhälle har vi en sorts kollektiv överenskommelse om att vissa saker bör regleras av myndigheter och i lagtexter eftersom de annars riskerar att förvandlas till ett samhällsproblem. Frågan i det här fallet berör väl om detta fenomen bör vara en sådan sak. Diskussionen gällande fosterdiagnostiken handlar ur mitt perspektiv om just detta och hur pass tillgängligt och normaliserat det ska vara att använda sig av det. Det kan exempelvis handla om den slentrianmässiga frågan på MVC kring när (och inte ifall) man vill testa sitt foster för kromosomförändringar (vilket åtminstone jag fick). Det kan handla om att ha ögonen på historien och analysera huruvida de här teknikerna bäddar för andra tekniker, som ringar in andra avvikelser och slutligen ännu fler. Det är en problematiserande diskussion som jag anser vara livsviktig i ett samhälle där tekniken går framåt med stormsteg och jag ser det inte som förolämpande mot någon enskild individ att just problematisera det hela. 

Jag personligen är ingalunda motståndare till fosterdiagnostik. Jag verkar vara nödgad att göra detta klart av någon anledning. Jag är inte motståndare till vare sig förekomsten av det eller de enskilda individer som använder sig av det. Vad jag är motståndare till är den attityd som TS har bemötts av här och de ganska oskickliga vridningarna av hennes argument. Om man tycker att det är åt helvete fel att dra paralleller mellan fosterdiagnostiken som fenomen och rasideologier så har jag inga problem med det. Vad jag har problem med är när man ställer en människa till svars - i synnerligen hårda ordalag - för saker hon intygar att hon varken sagt eller tycker. Detta oavsett vad man än själv tolkar hennes budskap som.

Har du belägg för ditt påstående?? Eller tror du igen??

I din blogg så framstår du som arg och bitter i många texter.

Varför vill du ta ifrån mig rätten att välja annorlunda mot dig? Vi är två gammelmorsor med fem barn men jag vill inte ha din vardag om jag inte tvingas in i den. Kränker det dig? 

Dessutom finns det ju ingenting som säger att man inte kan välja bort normala barn också. Visar fostervattensprovet ingen avvikelse kan man ändå göra abort.

Det är möjligt att du har rätt ja, men det viktiga i mina ögon är resultatet, att barn väljs bort. Det är en sak om svårigheterna med att bemöta auktoriteter går ut över en enskild vuxen individ och när det som i detta fallet går ut över ett oskyldigt barn som tyvärr saknar rättigheter. Förlåt min utsvävning i OT, men nödvändsig för att förklara.Förstår din tanke, men när proven är tagna o. aborten gjord är det ju ett faktum att barnet "rensats ut".

Givetvis är jag arg ibland.. Men aldrig bitter. Samma med trött.. irriterad osv..
Mitt känsloliv är inte ett rakt streck.

Det du uppfattar som bitterhet är säkert ironi som du inte förstår. Jag brukar förtydliga dom inläggen på olika sätt..
Jag brukar köra rätt så friskt emellanåt med självironi.. samma där.. Dom flesta förstår poängen!!

Min vardag kan du hoppa över. dina val kränker mig inte ett dugg..

Vad du väljer är din sak...

Jag tyckte det gjordes en stor sak i början av tråden att det är kränkande för dig/er/din dotter att man inte vill leva i den situationen utan hellre väljer bort den via fosterdiagnostik?

Nej, jag syftar inte på dina "ironiska" inlägg. Jag tycker att du ger en överhurtig, glättig bild av hur underbart det är att vara mamma till din dotter och att du onyanserat biter dem som inte tycker som du. Men det är nog jag som är obildad, bara. 

Och det tycker jag är toppen!

Problemet är bara att du inte alltid gör det på ett konstruktivt sätt. Blogginläggen om rasförädling som tagit upp här är som sagt kontraproduktivt och leder inte till mer kunskap om DS och ett lättare val för blivande föräldrar med en diagnos i handen.

Om jag vore du skulle jag rikta in mig mer på att framhålla verkligheten och hur livet ter sig med ett DS-barn. Att ge en rättvis bild av vad det faktiskt handlar om och få människor att öppna upp sin attityd kring DS och allt vad det innebär. Att skjuta skarpt från höften med ilskna inlägg som både är missriktade, anklagande och framförallt överdrivet aggressiva får inte människor att ta till sig kunskap.

Jag säger inte att det nödvändigtvis ligger på ditt ansvar att framföra kunskap om DS till andra människor. Du har naturligtvis all rättighet att agera arg och missförstådd och vad som helst i din personliga blogg. Men om ditt syfte är att göra något konstruktivt för samhället så vinner du inte med den attityden.