Roisin Dubh skrev 2011-09-01 11:06:25 följande:
Och det tycker jag är toppen!
Problemet är bara att du inte alltid gör det på ett konstruktivt sätt. Blogginläggen om rasförädling som tagit upp här är som sagt kontraproduktivt och leder inte till mer kunskap om DS och ett lättare val för blivande föräldrar med en diagnos i handen.
Om jag vore du skulle jag rikta in mig mer på att framhålla verkligheten och hur livet ter sig med ett DS-barn. Att ge en rättvis bild av vad det faktiskt handlar om och få människor att öppna upp sin attityd kring DS och allt vad det innebär. Att skjuta skarpt från höften med ilskna inlägg som både är missriktade, anklagande och framförallt överdrivet aggressiva får inte människor att ta till sig kunskap.
Jag säger inte att det nödvändigtvis ligger på ditt ansvar att framföra kunskap om DS till andra människor. Du har naturligtvis all rättighet att agera arg och missförstådd och vad som helst i din personliga blogg. Men om ditt syfte är att göra något konstruktivt för samhället så vinner du inte med den attityden.
Tack!
Jag är benägen att hålla med om att mina argument inte alltid förstås.. Jag är kanske lite otydlig i vissa saker.. går på hårt och det kan missuppfattas. Det ligger inte i min personlighet att linda in saker och ting i bomull. tycker jag någonting så säger jag det.. Några tar sen som om nazismen och gör det till någonting annat. Några förstår faktiskt vad jag är ute efter.
Nu påstår du igen om saker du inte har en aning om.. Jag framhåller
våran verklighet .. ärligt. Det är vårat liv som du läser om, som är just så som jag skriver om... Inte "Kalles familj som har det jobbigt" Vi är inga offer för DS.. Jag ger en bild av våran familj.. vad för annan slags verklighet ska jag framställa??
Vi har inga större problem.. Så är det bara. Hannas DS är inte i fokus hos oss. Hanna som person och pojkarna som personer är det. Vi har inte drabbats av DS.. Vi har berikats med Hanna. Vi alla berikar varandras liv.
Det kan klinga illa hos dom som inte riktigt har den bilden av ett liv med ett barn med DS. Jag är nog benägen att påstå att mycket av problemen skapar man själv med sin inställning och attityd. Anser man att det är katastrof..ja då är det en katastrof.