Rökning och operation

Ja. En knäoperation är inte livshotande.

det finns massor hjälp av landstinget att få...sen att man  inte får det serverat på silverfat är en annan sak. VILL man opereras och sluta röka så får man väl se till att ta reda på var man kan få hjälp?? På alla sjukhus jag har varit på, apotek osv finns små visitkort till sluta röka linjen.,..

vuxna människor ska väl inte behöva förses med all info, lite får man väl anstränga sig själv.

Har du själv slutat röka?

Så du hävdar att vanan är en sjukdom? Märkligt.

Menar ni alltså flera stycken att rökning klassas som en sjukdom?

Det verkar så...helt otroligt!

Varför förutsätter du att rökare har provat att sluta? Många, alla rökare jag känner faktiskt, har försökt flera gånger. Att göra det där valet ni alla är så besatta av, att VÄLJA att sluta röka, är skitlätt. Alla kan göra det. Det är hur mkt man klarar av att stå emot när det allra värsta abstinensen slår i, då handlar det inte om ett val längre. För många är det extremt ångestframkallande, många känner fysisk smärta och mår otroligt dåligt. Det är sorgligt att se hur lite kunskap och empati vuxna människor har för varandra. Allt handlar om JAG JAG JAG JAG. JAG klarade minsann att sluta röka, så då är det inte svårt för någon. Vilken jävla fantasivärld. 

Miljontals människor lyckas sluta, ja. Samtidigt finns det miljontals människor som inte lyckas. Tror du att den där miljonen som slutat har lagt ner ciggen helt plötsligt och aldrig fått ett återfall? Tror du att alla som lyckas, lyckas på egen hand? Eller räknar du in alla de som lyckats sluta röka med professionell hjälp?

Förutsätter du att alla som inte lyckas egentligen inte vill vara rökfria?
Genom att läsa dina inlägg ser man tydligt att du tror att alla som slutat röka är viljestarka människor som bara har lyckats sluta på egen hand, medan alla som inte lyckas inte bryr sig och inte vill.

klart det finns, och om det var det du kunde utläsa av mitt inlägg så skrev jag tydligen illa. För jag ville få dig att förstå att världen inte är så underbart svart och vit som i din värld.

Det är ju det jag inte förutsätter? Jag förutsätter inte att alla har provat att sluta.

Själv har jag varit så att säga medberoende... Jag har vuxit upp med två rökare och varit passiv rökare i hela mitt liv. Totalt ofrivilligt. Jag har gjort allt från det att jag lärde mig att tala att försöka få dem att sluta. När de försökt så har jag stöttat fullt ut. Jag har försökt att inte visa min besvikelse när de gett upp efter någon dag. Jag har försökt att ignorera det väsande och pipande ljudet i mammas bröst ibland och den enorma hostan i min fars dito. För jag vet att de inte har viljan att sluta då de säger det själv. De har inte karaktären men de försöker ibland. Mest av allt så har de gett upp och som enda barnet så har jag alltid varit rädd att de ska bli sjuka av sin rökning och missa framtida barnbarn etc.
Deras rökning har gjort att jag luktat illa i skolan hur jag än har gjort. Jag har vid några tillfällen blivit "anklagad" av lärare i skolan för att vara rökare vilket jag aldrig varit, ta i trä. Rökningen har gjort att mitt barndomshem luktat illa, t o m att katten ibland  luktat illa. Men när jag påtalat det så har det liksom blivit ledsna miner, suckar och ryck på axlarna.

Det har varit gånger i min barndom då det dröjt innan jag varit i närheten av någon som blossat och då har jag upplevt huvudvärk och irritation. Sedan jag flyttade hemifrån så är detta såklart bättre.

Så för min del, som ofrivillig passiv rökare, så spelar det inte bara roll vad DU DU DU som rökare tycker, tänker och känner. Jag spelar också roll. Jag måste också få räknas. Och jag har haft ont jag också av sjukdom. Jag har haft ångest så till den grad att jag på fullaste allvar trott att jag fysiskt skulle sprängas eller ramla ihop och dö. Men jag sprängdes inte, jag lever, jag kunde ta mig igenom det och det var till absolut största del pga att jag hade vilja att kämpa för min egen skull och för min familjs. Livet ÄR hårt ibland. Det gör ont. Man måste bita ihop.

Jag tror helt klart att det är ett faktum att alla som lyckats sluta är viljestarka människor. För det är vilja det till största del handlar om. Har du inte viljan så är du körd. Totalt. Så är det med de flesta missbruk men med det absolut inte sagt att dessa viljestarka människor är mer värda eller hjältar men de har varit jävligt duktiga och kan gott vara stolta över sin stora bedrift.

Förlåt, vi hamnade väldigt OT här men jag kände att jag ville förklara mig lite. Jag medger härmed att jag fullkomligt hatar allt vad rökning heter men jag älskar mina föräldrar högt och jag vill inte förlora dem för tidigt.

Om vi ska prata missbruk/beroendevård, så kallas det inte "få" återfall. Återfall TAR man.