• Anonym

    Jag ångrar mina barn

    Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår.
    Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.)

    Tvååringen är så elak mot bebisen HELA TIDEN. Slåss, sparkas, kastar grejer, tar leksaker, nyps osvosv... Jag är såklart med så fort lillan är på golvet eller så men det är så otroligt påfrestande. 

    Lillan är egentligen ingen krävande bebis alls, men är förstås enormt närhetskrävande så hon bor i selen. Tack gode gud för selen!! Men jag är SÅ TRÖTT, visst är den ergonomisk men det är likförbaskat tungt när man bär minst 10 timmar per dag....

    Och jag då? Jo, tinnitus, ätstörningar, förmodligen borderline. Jag orkar inte mer. Jag skriker, gapar, svär och tar för hårt i tvååringen. Jag har testat allt... Jag har ignoretat (dock inte sparkar, slag osv), avlett, blivit vansinnig, ställt in på rummet och förklarat att MAN FÅR INTE SLÅSS! Jag tar undan leksaker om ha  kastar och bankar, slår han lillan går jag iväg med henne... Men inget hjälper.

    Ja, vi har avlastning. Ja, storebror får enormt mycket uppmärksamhet och egentid med båda oss föräldrar. Ja, vi är ute och leker och försöker åka till öppna förskolan åtminstone en dag i veckan. Dock är ju alla "stora" barn på förskolan även om de har småsyskon, så det finns inte många att leka med.
     Tanken är att börja på förskolan i januari.

    Men vad gör man?! JAG BLIR KOMPLETT GALEN!! Det GÅR inte att sysselsätta, avleda osvosv för han är bara nöjd i nån minut. Sedan ska det kastas grejer eller på annat vis förstöra... Är det verkligen normalt för en tvååring att hålla på så här HELA tiden?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-16 06:49
    Jag älskar mina barn till månen och tillbaka! Jag skulle göra precis vad som helst för dom, och självklart ångrar jag dom INTE!
    Jag har fått en tid hos en psykolog via BVC. Ang dagisplats tar jag det därifrån, efter vad psykologen säger.

    Ska försöka ta mig i kragen och gå till läkare för medicinering.
    Försöker prata med min man men jag når inte fram överhuvudtaget.... Han blir bara arg och provocerad när jag säger att jag är trött.

  • Svar på tråden Jag ångrar mina barn
  • Anonym (bamse)
    Jakkolina skrev 2011-09-15 11:12:38 följande:
    Detr är nog bara att kämpa på precis som miljoners och miljoners föräldrar har gjort i alla tider.

    Du vet ju att ingenting är likadant nästa är vid denna tiden...allt blir lättare med tiden!
    Fast det hjälper liksom inte att säga att allt blir bättre med tiden och kämpa på. Om man verkligen verkligen är på botten går det inte att bara "kämpa på" för man är liksom på minus från början. Det finns ingen ork, INGEN. 

    Ta hjälp på något sätt! Dagis? Din man? När vi hade det som jobbigast var vi föräldrarlediga för var sitt barn bara för att kunna avlasta varandra med det jobbiga... 
    Vet exakt hur du känner. Stor kram till dig.  
  • Border

    tanten 28:

    Vad skönt att du klarar allt så himla bra med dina 8 barn alldeles själv. Det är inte alls Ts fel att barnen sover hos henne. Min son sov själv från att han var 3 veckor gammal, men i perioder har han ändå sovit hos oss.

    Du har väldigt starka åsikter och en rätt så inskränkt syn på andras föräldraskap. Alla är inte likadana du vet.    

  • Anonym (Stackars barn)
    Anonym skrev 2011-09-15 16:59:34 följande:
    Skrik inte för mycket och ta inte för hårt i barnen även om det är svårt att kontrollera sig. Du kommer ångra dig och barnen får "fel" uppväxt och blir ännumer otrygga och jobbiga då..
  • Erica26

    Stoppa in ungen på förskola!!!

  • demeter01
    hallonfot skrev 2011-09-15 17:21:21 följande:
    tanten 28:

    Vad skönt att du klarar allt så himla bra med dina 8 barn alldeles själv. Det är inte alls Ts fel att barnen sover hos henne. Min son sov själv från att han var 3 veckor gammal, men i perioder har han ändå sovit hos oss.

    Du har väldigt starka åsikter och en rätt så inskränkt syn på andras föräldraskap. Alla är inte likadana du vet.    
  • Anonym (Bordeline mamma)
    HoneyCandySugar skrev 2011-09-15 15:13:12 följande:
    Om TS är så sjuk att hon ÅNGRAR sina barn, så ska hon inte ha hand om dem!!!

    Är du en bra förebild, som tycker att TS har rätt i att skrika och bete sig illa emot sitt barn?

    Tycker du att DU är en bra förebild, som tycker att TS är en bra mamma, trots att hon ÅNGRAR sina barn?

    Vad säger det om barns värde? Är föräldrarna MER värda än sina barn nu helt plötsligt?
    TS ångrar väl inte sina barn när hon mår bra!! Om hon nu har Bordeline som hon misstänker så finns det hjälp att få, så hon börjar må bra igen. Läs på lite hur det funkar med olika psykiska problem så ska du se att det kan finnas en anledning till varför TS känner som hon gör!!
    Har inget med värde att göra och jag tycker också att TS är en bra mamma. Dels för att hon insett att situationen dom lever i inte funkar,samt att hon behöver hjälp.
  • linas fina

    Jag mådde jättedåligt den första tiden med mitt barn för att jag led så av min tinnitus som förvärrades efter förlossningen. Så jag kan förstå att du mår dåligt som dessutom har andra problem också.
    Jag har lärt mig att livet kan vara jäkligt tufft. Men även den värsta perioden går över. Det blir lättare även om man får kämpa.
    Kärleken till barnen gör att man brukar orka, det är åtminstone värt att kämpa för.
    Jag tycker du ska ta emot den hjälp du kan få. Prata med någon, få avlastning tex. Tänk på att barnen inte kommer vara så här trotsiga jämt.
    Skickar en kram! 

  • Anonym

    hoppas verkligen du hittar nån som kan hjälpa dig

  • Yugen

    Nu har jag inte läst hela tråden, bara din första TS.  Du skriver att du skriker, gapar och sedan att du ignorerat etc.
    När du skriver detta, då finner jag det inte särskilt konstigt att barnen gör detsamma. Barn tar efter sina föräldrar,
    hur föräldrar kommunicerar så tar barn efter. Kan vara det som har hänt här, det är givetvis svårt att bryta dåliga
    vanor.  

Svar på tråden Jag ångrar mina barn