Anonym

Äldre 15 Sep 09:54

206 svar

Jag ångrar mina barn

Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår.
Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.)

Tvååringen är så elak mot bebisen HELA TIDEN. Slåss, sparkas, kastar grejer, tar leksaker, nyps osvosv... Jag är såklart med så fort lillan är på golvet eller så men det är så otroligt påfrestande.

Lillan är egentligen ingen krävande bebis alls, men är förstås enormt närhetskrävande så hon bor i selen. Tack gode gud för selen!! Men jag är SÅ TRÖTT, visst är den ergonomisk men det är likförbaskat tungt när man bär minst 10 timmar per dag....

Och jag då? Jo, tinnitus, ätstörningar, förmodligen borderline. Jag orkar inte mer. Jag skriker, gapar, svär och tar för hårt i tvååringen. Jag har testat allt... Jag har ignoretat (dock inte sparkar, slag osv), avlett, blivit vansinnig, ställt in på rummet och förklarat att MAN FÅR INTE SLÅSS! Jag tar undan leksaker om ha kastar och bankar, slår han lillan går jag iväg med henne... Men inget hjälper.

Ja, vi har avlastning. Ja, storebror får enormt mycket uppmärksamhet och egentid med båda oss föräldrar. Ja, vi är ute och leker och försöker åka till öppna förskolan åtminstone en dag i veckan. Dock är ju alla "stora" barn på förskolan även om de har småsyskon, så det finns inte många att leka med.
Tanken är att börja på förskolan i januari.

Men vad gör man?! JAG BLIR KOMPLETT GALEN!! Det GÅR inte att sysselsätta, avleda osvosv för han är bara nöjd i nån minut. Sedan ska det kastas grejer eller på annat vis förstöra... Är det verkligen normalt för en tvååring att hålla på så här HELA tiden?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-16 06:49
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka! Jag skulle göra precis vad som helst för dom, och självklart ångrar jag dom INTE!
Jag har fått en tid hos en psykolog via BVC. Ang dagisplats tar jag det därifrån, efter vad psykologen säger.

Ska försöka ta mig i kragen och gå till läkare för medicinering.
Försöker prata med min man men jag når inte fram överhuvudtaget.... Han blir bara arg och provocerad när jag säger att jag är trött.

Anonym Trådstartaren

Äldre 27 Sep 08:29

#191

Ja det rör lite på sig iallafall! Idag ringde jag till barnomsorgsadministationen och sa helt enkelt som det var. Hon funderade länge, frågade lite försiktigt vad som hade hänt osv. Antar att hon tänkte om det hade hänt en olycka eller så.

Iallafall, hon skulle prata med den berörda rektorn och så skulle jag återkomma efter jag varit hos psykolgen imorgon. Jag sa läkartid men det finns dropin hos min VC, får rusa dit efter psykologtiden och prata med en doktor också. Antar att det behövs ivilket fall.

Jag återkommer...

Skruttelito

Äldre 27 Sep 13:16

#192

Anonym skrev 2011-09-27 08:29:31 följande:

Ja det rör lite på sig iallafall! Idag ringde jag till barnomsorgsadministationen och sa helt enkelt som det var. Hon funderade länge, frågade lite försiktigt vad som hade hänt osv. Antar att hon tänkte om det hade hänt en olycka eller så.

Iallafall, hon skulle prata med den berörda rektorn och så skulle jag återkomma efter jag varit hos psykolgen imorgon. Jag sa läkartid men det finns dropin hos min VC, får rusa dit efter psykologtiden och prata med en doktor också. Antar att det behövs ivilket fall.

Jag återkommer...

Skönt att det händer nåt. Jag håller tummarna för att det löser sig med barnomsorgen. Det är ett bra steg i rätt riktning. Lycka till!

MammaTillTindra

Äldre 27 Sep 15:57

#193

Anonym skrev 2011-09-27 08:29:31 följande:

Ja det rör lite på sig iallafall! Idag ringde jag till barnomsorgsadministationen och sa helt enkelt som det var. Hon funderade länge, frågade lite försiktigt vad som hade hänt osv. Antar att hon tänkte om det hade hänt en olycka eller så.

Iallafall, hon skulle prata med den berörda rektorn och så skulle jag återkomma efter jag varit hos psykolgen imorgon. Jag sa läkartid men det finns dropin hos min VC, får rusa dit efter psykologtiden och prata med en doktor också. Antar att det behövs ivilket fall.

Jag återkommer...

Jättebra att det händer lite nu

♥ Blev mamma till Tindra 2009-01-17 ♥

tanten28

Äldre 28 Sep 00:35

#194

Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår. Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.) ts egna ord.

helt klart stackars liten. klart man blir knäckt o uppgiven ibland. det blir jag oxå. jag är ständigt ensam med 7 av mina barn o visst känns det jobbigt ibland men jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna tänka tanken på att ångra något av dom. herre gud dom är det bästa jag har. klart man blir upprörd när en förälder säger sånt. usch. blir så ledsen för barnens skull. inte en enda natt har jag fått sova en hel natt på 16år. men det är värt det. inte en enda gång har någon backat upp en morgon för mig även om jag nsprungit uppe över ett dygn osv. tänk när alla mina barn hade vinterkräksjukan herre gud säger jag bara. o ingen backade upp mig då heller. aja hoppas ditt liv reder upp sig för din o barnens skull. lycka till.

carpe diem

Anonym (En annan mamma)

Äldre 28 Sep 01:45

#195

tanten28 skrev 2011-09-28 00:35:39 följande:

Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår. Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.) ts egna ord.

helt klart stackars liten. klart man blir knäckt o uppgiven ibland. det blir jag oxå. jag är ständigt ensam med 7 av mina barn o visst känns det jobbigt ibland men jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna tänka tanken på att ångra något av dom. herre gud dom är det bästa jag har. klart man blir upprörd när en förälder säger sånt. usch. blir så ledsen för barnens skull. inte en enda natt h ar jag fått sova en hel natt på 16år. men det är värt det. inte en enda gång har någon backat upp en morgon för mig även om jag nsprungit uppe över ett dygn osv. tänk när alla mina barn hade vinterkräksjukan herre gud säger jag bara. o ingen backade upp mig då heller. aja hoppas ditt liv reder upp sig för din o barnens skull. lycka till.

Är det månne för att du är ensam med sju barn som du inte hinner läsa mer än själva trådstarten? Dina inlägg är så långt ifrån resten av diskussionen att det blir lite dumt...

MammaTillTindra

Äldre 28 Sep 08:51

#196

tanten28 skrev 2011-09-28 00:35:39 följande:

helt klart stackars liten. klart man blir knäckt o uppgiven ibland. det blir jag oxå. jag är ständigt ensam med 7 av mina barn o visst känns det jobbigt ibland men jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna tänka tanken på att ångra något av dom. herre gud dom är det bästa jag har. klart man blir upprörd när en förälder säger sånt. usch. blir så ledsen för barnens skull. inte en enda natt har jag fått sova en hel natt på 16år. men det är värt det. inte en enda gång har någon backat upp en morgon för mig även om jag nsprungit uppe över ett dygn osv. tänk när alla mina barn hade vinterkräksjukan herre gud säger jag bara. o ingen backade upp mig då heller. aja hoppas ditt liv reder upp sig för din o barnens skull. lycka till.

Denna tråden handlar inte om dig. Och har man skaffat 7 barn, så får man ta allt jobb utan att gnälla!

♥ Blev mamma till Tindra 2009-01-17 ♥

Anonym

Äldre 29 Sep 14:14

#197

Hur går det ts?

tanten28

Äldre 2 Oct 05:28

#198

MammaTillTindra skrev 2011-09-28 08:51:11 följande:

Denna tråden handlar inte om dig. Och har man skaffat 7 barn, så får man ta allt jobb utan att gnälla!

precis o jag gnäller då absolut inte, för mina barn är det bästa o vackraste som finns. skulle aldrig kunna tänka någon annan tanke. puss på mina älsklingar. tviii för er som kan tycka synd om såna som ångrar o tycker det är okej o ångra sina barn. usch

carpe diem

cpOFFER

Äldre 2 Oct 05:42

#199

tanten du fattar ju fortfarande inte fastön folk säger åt dig att läsa mer av tråden än trådstarten!!!!

Anonym Trådstartaren

Äldre 3 Oct 19:53

#200

Ja vi har nu fått en förskoleplats! Han börjar om en månad Känns pirrigt men bra! Ska ta tillvara den sista tiden på heltid med honom nu, min älskade fina prins!

Var hos MVC-psykologen, hon skickade remiss till öppenpsyk. Sa att det brukade gå ganska fort eftersom de prioriterar småbarnsföräldrar. Får nog hem en kallesle i veckan. Skall då även träffa en psykiater angående medicinering.

Just nu är jag och barnen halvsjuka vilket är superjobbigt. Barnen är sådär gnälliga och hängiga, för friska för att ligga i soffan och se på film hela dagen men för sjuka för att hitta på något att göra... Ja ni vet ju hur det kan vara. Det är skitjobbigt rent ut sagt.

Anonym

Äldre 3 Oct 22:26

#201

Blir så glad när jag läser hela denna tråd. Du är en stark person,och att söka hjälp är inte lätt för alla,så jag tycker du borde vara stolt över dig själv. keep on going girl !

Skruttelito

Äldre 3 Oct 22:34

#202

Grattis till förskoleplatsen! Skönt att det ordnade sig med den biten. Hoppas också att du snabbt får tid till öppenpsyk.

Du gör det bra! Kämpa på!

Anonym

Äldre 3 Oct 22:46

#203

Anonym skrev 2011-10-03 19:53:28 följande:

Ja vi har nu fått en förskoleplats! Han börjar om en månad

Känns pirrigt men bra! Ska ta tillvara den sista tiden på heltid med honom nu, min älskade fina prins!

Var hos MVC-psykologen, hon skickade remiss till öppenpsyk. Sa att det brukade gå ganska fort eftersom de prioriterar småbarnsföräldrar. Får nog hem en kallesle i veckan. Skall då även träffa en psykiater angående medicinering.

Just nu är jag och barnen halvsjuka vilket är superjobbigt. Barnen är sådär gnälliga och hängiga, för friska för att ligga i soffan och se på film hela dagen men för sjuka för att hitta på något att göra... Ja ni vet ju hur det kan vara. Det är skitjobbigt rent ut sagt.

vad skönt att ni fått plast på förskolan. det kommer bli jättebra. Lycka till med allt

MammaTillTindra

Äldre 4 Oct 01:21

#204

Ts: Jättebra att saker och ting börjar lösa sig! Du ska snart se att det kommer kännas mycket bättre

Anonym

Äldre 18 Oct 20:19

#205

Anonym skrev 2011-09-15 09:54:29 följande:

Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår.
Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.)

Tvååringen är så elak mot bebisen HELA TIDEN. Slåss, sparkas, kastar grejer, tar leksaker, nyps osvosv... Jag är såklart med så fort lillan är på golvet eller så men det är så otroligt påfrestande.

Lillan är egentligen ingen krävande bebis alls, men är förstås enormt närhetskrävande så hon bor i selen. Tack gode gud för selen!! Men jag är SÅ TRÖTT, visst är den ergonomisk men det är likförbaskat tungt när man bär minst 10 timmar per dag....

Och jag då? Jo, tinnitus, ätstörningar, förmodligen borderline. Jag orkar inte mer. Jag skriker, gapar, svär och tar för hårt i tvååringen. Jag har testat allt... Jag har ignoretat (dock inte sparkar, slag osv), avlett, blivit vansinnig, ställt in på rummet och förklarat att MAN FÅR INTE SLÅSS! Jag tar undan leksaker om ha kastar och bankar, slår han lillan går jag iväg med henne... Men inget hjälper.

Ja, vi har avlastning. Ja, storebror får enormt mycket uppmärksamhet och egentid med båda oss föräldrar. Ja, vi är ute och leker och försöker åka till öppna förskolan åtminstone en dag i veckan. Dock är ju alla "stora" barn på förskolan även om de har småsyskon, så det finns inte många att leka med.
Tanken är att börja på förskolan i januari.

Men vad gör man?! JAG BLIR KOMPLETT GALEN!! Det GÅR inte att sysselsätta, avleda osvosv för han är bara nöjd i nån minut. Sedan ska det kastas grejer eller på annat vis förstöra... Är det verkligen normalt för en tvååring att hålla på så här HELA tiden?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-16 06:49
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka! Jag skulle göra precis vad som helst för dom, och självklart ångrar jag dom INTE!
Jag har fått en tid hos en psykolog via BVC. Ang dagisplats tar jag det därifrån, efter vad psykologen säger.

Ska försöka ta mig i kragen och gå till läkare för medicinering.
Försöker prata med min man men jag når inte fram överhuvudtaget.... Han blir bara arg och provocerad när jag säger att jag är trött.

Har sonen fått börja på förskolan än. I så fall hur går det.

Anonym Trådstartaren

Äldre 18 Oct 20:42

#206

Nej, han börjar om två veckor ungefär Livet känns lättare nu, även fast det är sjukt kämpigt. Lillan är vaken massor på nätterna och tålamodet är ju inte på topp då, men jag kämpar på... Samtidigt bär det emot att sätta honom på förskola. Men det är det bästa för oss alla.

Har fått en tid till öppenpsyk om en vecka eller vad det nu var, där ska jag träffa en psykolog, och troligtvis kommer jag även få träffa en psykiater inte alltför långt senare, för medicinering och vidare hjälp. Hoppas att jag klickar med psykologen.

Jag ångrar mina barn

INNEHÅLL