Jag ångrar mina barn

Anonym

Äldre 15 Sep 09:54
206 svar

Visa endast Anmäl

Jag ångrar mina barn

Ja, jag ångrar faktiskt mina barn. Jag orkar inte en enda sekund till! Min stora är 2år och 3 månader, min lilla är snart ett halvår.
Stora har varit enormt krävande från dag 1. Har aldrig sovit själv, kan fortfarande inte ens sova middag om vi inte ligger bredvid... Alltså, vaknar ca fem minuter efter att vi går ur sängen. Har varit vansinnigt trotsig över ett halvår nu, det började strax innan syskonet kom och naturligtvis blev det värre då (vilket ju är helt i sin ordning.)

Tvååringen är så elak mot bebisen HELA TIDEN. Slåss, sparkas, kastar grejer, tar leksaker, nyps osvosv... Jag är såklart med så fort lillan är på golvet eller så men det är så otroligt påfrestande.

Lillan är egentligen ingen krävande bebis alls, men är förstås enormt närhetskrävande så hon bor i selen. Tack gode gud för selen!! Men jag är SÅ TRÖTT, visst är den ergonomisk men det är likförbaskat tungt när man bär minst 10 timmar per dag....

Och jag då? Jo, tinnitus, ätstörningar, förmodligen borderline. Jag orkar inte mer. Jag skriker, gapar, svär och tar för hårt i tvååringen. Jag har testat allt... Jag har ignoretat (dock inte sparkar, slag osv), avlett, blivit vansinnig, ställt in på rummet och förklarat att MAN FÅR INTE SLÅSS! Jag tar undan leksaker om ha kastar och bankar, slår han lillan går jag iväg med henne... Men inget hjälper.

Ja, vi har avlastning. Ja, storebror får enormt mycket uppmärksamhet och egentid med båda oss föräldrar. Ja, vi är ute och leker och försöker åka till öppna förskolan åtminstone en dag i veckan. Dock är ju alla "stora" barn på förskolan även om de har småsyskon, så det finns inte många att leka med.
Tanken är att börja på förskolan i januari.

Men vad gör man?! JAG BLIR KOMPLETT GALEN!! Det GÅR inte att sysselsätta, avleda osvosv för han är bara nöjd i nån minut. Sedan ska det kastas grejer eller på annat vis förstöra... Är det verkligen normalt för en tvååring att hålla på så här HELA tiden?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-16 06:49
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka! Jag skulle göra precis vad som helst för dom, och självklart ångrar jag dom INTE!
Jag har fått en tid hos en psykolog via BVC. Ang dagisplats tar jag det därifrån, efter vad psykologen säger.

Ska försöka ta mig i kragen och gå till läkare för medicinering.
Försöker prata med min man men jag når inte fram överhuvudtaget.... Han blir bara arg och provocerad när jag säger att jag är trött.
- «
- ‹
- Sida 14 av 20
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Jag ångrar mina barn
jagälskarallaminabarn

Äldre 15 Sep 20:01
#138

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2011-09-15 10:54:46 följande:
Bara deras skyldighet om man stått i kö i rätt antal månader

Han har stått i kö länge men vi har tackat nej eftersom jag tycker man han så små hemma nör man ändå är hemma med syskon. Tyckte att 2,5 skulle bli en bra ålder att börja... Ville heller inte skivka han till en ny fsk med allt vad det innebär när han alldeles precis fått syskon också, hade nog blivit för mycket för honom på en och samma gång.

Han har alltid varit enormt blyg. På öppna förskolan har han suttit i mitt knä ända fram tills nu.... Så det är tillråga på allt sjukt otacksamt att hitta på nåt med honom eftersom han inget vågar. Det har dock släppt nu, antar att det var det goda som kommit ur trotsen ...
Hejsan!

Vill bara berätta att mina tvillingflickor Michelle och Jennifer, som nu är 6 år, var fruktansvärt blyga och rentav rädda för främlingar vilket gjorde att jag gruvade mig hemskt för att sätta dem i förskolan för hur skulle det gå? De var 2 år och 2 mån när vi, efter mycket vånda från min sida, placerade dem i förskolan och jag kan säga att det gick suveränt! Det visade sig vara just det flickorna behövde för hur det än är har man inte stora barngrupper hemma, man varken har råd eller plats med sakerna som finns på förskolan och att hitta "lekkompisar" i ungefär den åldern hemma är ju nästintill omöjligt eftersom de flesta går på förskolan.

Jag menar självklart INTE att förskolan är bättre än hemmet men våra flickor (och även sonen som nu är 2 år) utvecklas enormt av att vara där, både detta med blygheten och att de lär sig vara med andra barn. Nu har visserligen mina döttrar lätt autism men det visste vi inte när vi placerade dem på förskolan, dock har fsk hjälpt oss och dem otroligt mycket i deras utveckling men det är ju en annan sak. Varmt lycka till!
Yoshii

Äldre 15 Sep 20:02
#139

Visa endast Anmäl

tanten28 skrev 2011-09-15 12:03:15 följande:
hur fan kan man ångra sina barn??? sök hjälp. fattar bara inte hur du tänker. om du ångrar dina barn varför skaffa ett till barn då för? o det är ERT egna fel att etrt barn är krävande o inte kan sova själv osv. BARA ERT egna fel. det är ni som lärt ert barn det. jag har åtta barn o alla mina barn har sovit i sina egna sängar från början. o jag är ensamstående med mina barn o ändå funkar det. okej mina barn är oxå dumma mot varann men shiiit att säga att man ångrar sina barn. fy faaan. låt då soc ta barnen ist. för barnen känner det du känner dom stackarna. bättre att dom bor hos någon som älskar dom o vill ha dom . fy så tragisk människa du är..... kramar till dina stackars barn. jag lider med dom....

Men jösses tanten28... Här tog vi i från tårna.

Vad kul för dig att det fungerar bra med alla dina 8 barn.
Men alla barn är olika och är i behov av olika saker. Närhet är ett bra ex ^^

Båda mina söner har sovit i egna sängar och var jätte lätta att natta osv aldrig några problem.
Men min lilla dotter vill gärna sova hos mamma och pappa och är rätt envis när det gäller att sova.

Men så är det att ha barn och att vara förälder
Anonym (Mamma M)

Äldre 15 Sep 20:06
#140

Visa endast Anmäl

Anonym (jaha???) skrev 2011-09-15 18:21:08 följande:
Blir helt förskräckt när jag märker hur dålig kunskap folk verkar ha om vad depression och psykisk sjukdom kan innebära. Kan man verkligen ha missat sån grundläggande kunskap i dagens samhälle? Eller har man bara väldigt svårt för att sätta sig in i hur andra kan ha det?

Att angripa en människa med psykisk sjukdom eller depression är för mig inte bättre än att angripa någon som har cancer.

Och att folk kan vara så...obildade...att de tror att man "försvarar" eller rättfärdigar bara för att man låter bli att döma, utan istället kommer med förslag på hjälp! Som om jag skulle tycka att det är ok om barn far illa bara för att jag inte väljer att attackera en sjuk människa?

Så dumt...Men det är Familjeliv i ett nötskal.
demeter01

Äldre 15 Sep 20:12
#141

Visa endast Anmäl

Anonym (jaha???) skrev 2011-09-15 18:21:08 följande:
Blir helt förskräckt när jag märker hur dålig kunskap folk verkar ha om vad depression och psykisk sjukdom kan innebära. Kan man verkligen ha missat sån grundläggande kunskap i dagens samhälle? Eller har man bara väldigt svårt för att sätta sig in i hur andra kan ha det?

Att angripa en människa med psykisk sjukdom eller depression är för mig inte bättre än att angripa någon som har cancer.

Och att folk kan vara så...obildade...att de tror att man "försvarar" eller rättfärdigar bara för att man låter bli att döma, utan istället kommer med förslag på hjälp! Som om jag skulle tycka att det är ok om barn far illa bara för att jag inte väljer att attackera en sjuk människa?

Så dumt...Men det är Familjeliv i ett nötskal.
Kunde inte uttryckt det bättre! Precis vad jag ville ha fram.
Lavish

Äldre 15 Sep 20:14
#142

Visa endast Anmäl

Men varför vänta till januari med förskola för den stora om han nu är så krävande? 15 timmar i veckan skulle väl göra mycket för er nu?
Gabriella83

Äldre 15 Sep 20:21
#143

Visa endast Anmäl

jag har bara läst ts.
Men det låter som att du är deprimerad.Jag kände mig lite så när jag gick in i väggen..fick panikångest..ingen livsglädje..
Du behöver hjälp av någon,så här kan du/ni inte ha det
enny signatur

Äldre 15 Sep 20:22
#144

Visa endast Anmäl

Anonym (m) skrev 2011-09-15 19:36:58 följande:
Men sluta. Läs hennes svar på forumet.
där hon uppmanar folk att misshandla sina barn? Grejt.
demeter01

Äldre 15 Sep 20:29
#145

Visa endast Anmäl

Anonym (Frida) skrev 2011-09-15 18:53:18 följande:
Ni som inte kan sätta er in i hur en psykiskt sjuk person mår eller agerar, jag skulle snarare säga att det är ni som lider av någon psykisk sjukdom, en där man inte kan känna empati för andra människor. TS jag har inte läst hela tråden, har inte tid just nu. Men jag vill bara snabbt säga att jag förstår dig fullt ut. Lever själv med mina två barn och har vart psykiskt dålig i princip hela deras liv. Ett STARKT tips från mig, ta emot hjälp utifrån nu! Det är skitjobbigt att behöva erkänna för sig själv att man inte klarar det. MEN tänk såhär, hade du vart med om en bilolycka och brutit båda benen så hade du automatiskt behövt ta emot hjälp. Det är inge skillnad här. Du är stark, glöm inte det! Du är en grym mamma för dina barn även om det inte känns så. Kram från en som vet hur det är!!
Så himla bra sagt! Jag måste erkänna att jag är en av de som mått/mår dåligt psykiskt. Men faan vad jag kämpar för att hålla mig ovan ytan och för att ordna allt för mitt barn. Jag har fått mycket hjälp utifrån och idag har jag de verktyg jag behöver.
Falumamman

Äldre 15 Sep 20:36
#146

Visa endast Anmäl

låter jättefufft. har en treåring som också är rätt krävande. har du dagis till storebror? det är guld värt att få lite avlastning om det så bara är 3 timmar varje dag.

vet inte något tips om hur man får barn att somna själv, båda mina vägrar detta

men be familj, släkt, vänner om hjälp. det är lätt att gå in i väggen om man är stressad.

lycka till!

Alla människor är unika, ingen är den andra lik, det finns inte två av mig, och tacka fan för det ;-P
HoneyCandySugar

Äldre 15 Sep 20:37
#147

Visa endast Anmäl

Anonym (Bordeline mamma) skrev 2011-09-15 17:27:20 följande:
TS ångrar väl inte sina barn när hon mår bra!! Om hon nu har Bordeline som hon misstänker så finns det hjälp att få, så hon börjar må bra igen. Läs på lite hur det funkar med olika psykiska problem så ska du se att det kan finnas en anledning till varför TS känner som hon gör!!
Har inget med värde att göra och jag tycker också att TS är en bra mamma. Dels för att hon insett att situationen dom lever i inte funkar,samt att hon behöver hjälp.
Nej, hon bara ångrar sina barn ibland.

Hur bra låter det?!

Jo, tack du! Själv har jag lidit utav OCD sedan jag var 11 år, så jag vet nog vad jag talar om! Deprimerad har jag också varit, men inte fan har jag stått och skrikit på små barn för det!!!

«
‹
Sida 14 av 20
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Jag ångrar mina barn

Jag ångrar mina barn

INNEHÅLL