Jag ångrar mina barn

Vi har haft det precis likadant! Med undantag för dina personliga problem som jag inte har någon erfarenhet av.
Men jag vet att det är jävligt tufft och jag har skrikit och grinat en hel del det senaste året.
Nu är lillan 1 och stora 3 och under sommaren har det vänt helt.
Nästan inga problem alls längre.
Stora började förskola i augusti och det gör också sitt till. Men behöver inte anstränga sig varje dag för att sysselsätta, vilket är en personlig avlastning.

Så, mitt tråkiga med ärliga råd är att bara försöka stå ut. Det blir snart bättre även om det inte känns så.
Och försök göra lite enkelt för dig själv, låna hem lite barnfilmer, tillåt popcorn eller likande under dagar när det bara blir för mycket. Så blir det något positivt för den stora istället för att bara få skäll...
När det var jobbigt för mig försökte jag tänka: ANDAS, HAN ÄR BARNET, JAG ÄR VUXEN...men jag vet att det inte är lätt. 
Försök komma ihåg att den stora inte gör något av elakhet utan pga. alla känslor som virvlar runt.

Men det blir snart bättre!! Du orkar fast du inte tror det och när detta lägger sig så orkar du känna kärlek och lycka igen!
KRAM

 

Du jag kan säga så här: mina barn har varit och är normalkrävande, egentligen ganska "lätta" båda två, jag har inte haft några stora sömnproblem, inga problem med mat eller andra depressioner men de DRIVER MIG TILL VANSINNE vissa dagar!! Jag förstår precis vad du menar. Man gör allt i sin makt, vänder ut och in på sig själv och sätter sig i tredje eller till och med fjärde hand men inget hjälper. Vi har också tätt mellan barnen och det är verkligen på gott och ont. Den stora tjejen är snart 4 men kan fortfarande inte leka själv ens en liten stund utan vill att vi ska vara med hela tiden.

Vi har källare så ibland går den ena ned med stora och den andra är kvar uppe med lilla. Det bara går inte att ha dem båda i ett möblerat rum vissa dagar. När jag vara mammaledig med dem båda fanns det ofta bara en sak som hjälpte och det var att gå ut. Bara ut i friheten. Där slåss de inte på samma sätt, de kan härja utan att förstöra. Så det är mitt tips.

Kontakta BVC, de kan hjälpa dig vidare. Du ska inte behöva ångra dina barn.

Ne jag tror faktiskt inte att du ångrar dina barn.
Tror bara du är så extremt utmattad just nu så det känns så.
Även om det inte är till någon tröst så lovar jag dig att det kommer att bli bättre.

Kan säga att jag är så trött på mina flickor ibland att ja vill spy på dem, men sen 20min senare så känns det inte så längre.
Förens de drar igång igen då vill säga.

När pappan kommer hem från jobbet eller dylikt, lämna över barnen till honom och gå därifrån, en stund.
Ner till affären, en promenad. vad som helst så du kommer ifrån allt, ladda batterierna lite innan nästa omgång gap och skrik.

Man blir ju chockad av vissa människor som saknar emapti helt och bara är ute efter att trycka ner andra människor.
Jag har en dotter på 1,5 år. Hon sov aldrig, jag vet vad jag pratar om. Vvid 8 månaders ålder stod jag inte ut längre. Jag grät ständigt sov aldrig och var helt slut. DÅ: vände jag mig till Anna Wahlgren och SHN. RÄDDAREN I NÖDEN. sen den dagen jag bestämde mig för att göra som hon säger har min dotter sovit 12 timmar VARENDA NATT!!! Samt 1,5-2 timmar VARJE DAG. i 10 månader  nu. Hon har aldrig gråtit och varit ledsen, vi lägger henne på kvällen i hennes säng i hennes rum. Vi säger gonatt och går ut. Hon sover i princip redan när vi stängt dörren och vaknar på morgonen när vi väcker henne. Vaknar hon på natten så somnar hon om inom någon minut av sig själv utan att gråta. Vi startade kuren och den kör man i 4 dagar. Under de dagarna var hon lite upprörd när hon inte visste vad som hände. Men hon skrek inte mer än hon gjort innan och hon var absolut inte ledsen. Och om hon blev ledsen så var man ju där illa kvickt. Man ska ju inte ens sova de första nätterna på kuren för att man ska vara där och inte kränka barnen. Jaja hur som helst. Kan vår dotter sova 12 timmar varje natt och även vila på dagarna, som inte sov alls i 8 månader, så kan alla barn!!! Så ni som säger att Anna Wahlgren inte vet vad hon pratar om och kränker barn: det är precis tvärtom! Sådeså..

Jag hoppas att allt löser sig för dig trådstartare och att människor som bara vill illa kan lämna kommentarerna hemma!

Jag blir bara förbannad när jag läser TS. Det är väl ingen som tvingat någon att bli förälder. Stackars barn! Säger bara det: SÖK HJÄLP innan du skadar dina barn. Men om du håller på att skriker på dem och tar för hårt. Ja du håller du ju på att skada dem. Du vet väl om att det är förbjudet!!!!

Jag tror inte att du ångrar dina barn! De orden gör ont för någon som har svårt att få barn och gärna skulle byta situation med dig vilken dag som helst. 

Att du däremot behöver hjälp och stöd är uppenbart! Flera andra har kommit med bra tips, jag tror inte jag har fler. Bra att du ska få komma till psykolog.