Jag ångrar mina barn

Det är normalt att en tvååring slåss och är "trotsig". Det gäller att bemöta honom på ett bra och förstående sett!

Du skriker och svär. Tror du inte att det kan inverka på hur din 2åring beter sig?

ts jag har varit i precis din sist

jag skrek så högt jag kunde till alla jag kunde

en dag förstog min man och jag gick till läkaren och fick mediciner som steg 1 som steg 2 tog min man pappaledigt och vi var båda hemma en månad , under den månaden gjorde jag inget bara var

sen bestämde jag mej att börja jobba så fort den minsta var redo för dagis

allt detta gemensamt ledde till att jag orkade med ett litet tag till utan att packa en väska och fly till andra sidan jorden

så ts säg STOPP nu orkar jag inte mer, nån annan måste ta över, HJÄLP! 

OBS! Jag har bara läst ts och några inlägg på sidan innan mitt inlägg:

Jag är "nybliven" mamma till tvillingar (9 mån) som var mycket prematura och i början kunde de inte ens amma. Allt extra jobb med dem i början (att både sondmata, pumpa och amma) samt den hormonella omställningen i kroppen tog knäcken på mig och jag fick diagnosen ppd. Jag reagerade illa när de grät/skrek båda två samtidigt och kunde nästan inte styra mina impulser att vilja slå/göra illa mina barn för att de skulle sluta. Jag var så ledsen för att jag var en dålig mamma mellan utbrotten att jag inte ens själv orkade ta kontakten med bvc för att få hjälp! Så min man fick hjälpa mig med detta. 
Jag gick till min doktor, fick omedelbart hjälp med antidepressiva tabletter och samtalsterapi (KBT)!
Och nu mår jag mycket bättre även om det är en lång bit kvar. Jag blir fortfarande sådär arg när jag är extra uttröttad, men nu har jag fått verktyg för att handskas med mina aggressioner!

Soc. blir INTE inkopplat för att du får hjälp, däremot vill de ofta att du pratar med BUPs kurator för att få reda på hur det ser ut. Men allt stannar er emellan. På BVC får man då rådet att kontakta sin husläkare om man har någon, man kan säkerligen få hjälp med det om man inte vet vart man ska vända sig.
Sociala myndigheter blir inte inkopplade om du gör det du ska och söker hjälp, men om du försöker sticka huvudet i sanden så kommer problemen bara att eskalera och då är sannolikheten högre att de hör av sig. Sociala myndigheter vill i regel gott och gör vad de kan för att hjälpa och inte stjälpa en familj som gör allt de orkar! Visst finns det stolpskott även inom det sociala, men varför skulle just du drabbas av en sådan handläggare, OM det skulle gå så långt.
Men prata åtminstone med BVC!

Kram
från en som vet hur det känns att bli oproportionerligt arg på sitt barn!
 

TS

Just pga situationer som din så väljer jag att ha ett barn. Du gör ingen bra PR för flerbarnsföräldrar och jag blir mer och mer övertygad om att enbarnsfamilj är det optimala!

Tack tack tack för att du gjort mig mer medveten om att jag gjort ett bra val här i livet och slipper leva i kaos som flerbarnsföräldrar får göra. Tycker så synd om er!

:)

Min kompis som var som din, slog sin lillebror och det var samma ålderskillnad. Om det är någon tröst så gick det över runt 3 års ålder för den stora. Han var helvild och väldigt fysiskt våldsam idag som 5 åring kan man inte tro att det är samma kille.
Jag tror du kommer uppleva en stor förbättring när stora börjar på förskola men det är ju ett tag tills dess så klart.

Till Dripknot vill jag vara säga att de eventuella nackdelar som flerbarnsföräldrar upplever uppvägs tusenfalt av den större kärlek man har som stor familj.
Dessutom behöver man ju inte ha 2 år emellan barnen, man kan vänta ett tag vilket gör livet lite enklare      

Har inte läst hela tråden Men: I all välmening Sök hjälp eller se till att få mer avlastning, så det inte slutar med att du skadar dina barn eller värre!!!!!

Tråkigt att höra TS, själv önskar jag att jag kunde få ett barn...

Ta hand om er, hoppas verkligen det blir bättre för er snart!