Juni-barn

DreadOn

Äldre 25 Sep 12:02
14457 svar

Visa endast Anmäl

Juni-barn

Fick vårt underbara plus igår på BIM-2 och är helt klart upp över öronen fulla med kärlek och glädjerus. Tänkte att dom som vill följas åt med funderingar, historier, frågor och svar och framförallt stöd får gärna skriva in här. Själv så mår jag toppen och det känns som jag går på moln, lite molvärk och trötthet får man räkna med.
Vi har redan en pojke på lite över 2 år som kommer bli den bästa storebron i hela världen. Med honom i magen hade jag en super bra graviditet så man kan bara hoppas på samma tur denna gången. Är lite nervös inför mitt jobb eftersom det är ganska fysiskt påfrestande, men ska till Willys idag och storhandla snack som jag kan stoppa i mig för att försöka hålla ett möjligt illamående borta. Några snack-tips Kanske?

Kärlek & Respekt
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:34
www.familjeliv.se/Forum-2-14/m61294009.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-27 21:35
Juni BF listan i ovanstående länk.
- «
- ‹
- Sida 1090 av 1445
- 1084
- 1085
- 1086
- 1087
- 1088
- 1089
- 1090
- 1091
- 1092
- 1093
- 1094
- 1095
- 1096
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Juni-barn
Ensortsmamma

Äldre 10 May 19:19
#10892

Visa endast Anmäl

Tomisamat: vi har också förlorat ett barn så det är också pga av psykiska skäl som vi vill bli igångsatta, är rädd att jag inte klarar mig psykiskt till v.38+5 då vi ska bli igångsatta. Men är rädd att kroppen är för omogen om man blir de i vecka 37.
Sist fick jag gel och efter de ballong, vilket var h e m s k t!! Men efter att ha pratat med läkare så visar de sig att de brukar sätta in ballong först och inte ge gel. Gelén gör ju att man får så täta värkar, får man ballongen sp får kroppen jobba på själv och där efter kan de ge dropp..
Bm ska börja röra på tappen i v.37 . Vet inte så mycket och känner mig mest vimsig just nu, ska till bm imorgon och då ska jag förslag få svar på alla mina frågor..
Bumman79

Äldre 10 May 19:32
#10893

Visa endast Anmäl

stjärnfrukt skrev 2012-05-10 09:39:29 följande:
På lördag ska jag skriva en tenta och sen har jag tre arbeten kvar sen är jag klar för denna termin. Måste hitta ork och kraft att bara göra klart allt. Vill bara bli klar nu, för jag mår så dåligt över detta för jag känner mig så stressad :(

Någon mer som har börjat tänka "HUR ska jag orka ta hand om en bebis"? Jag vet ju att jag inte kommer ha någon skola i sommar, jag vet att jag inte kommer ha några grav.besvär, jag vet att min sambo kommer vara hemma 10veckor från att bebisen föds. Men ändå känns det nu som "hur tusan tänkte jag"

Mådde inte alls så här dåligt, varken fysisk eller psykiskt förra graviditeten..men nu vet jag inte hur jag ska orka gå från detta tillstånd till amma dygnet runt (som gjorde riktigt ont i början för mig) inte få sova, ha två barn som kräver uppmärksamhet (idag kan jag känna att jag inte riktigt orkar med mitt första barn på samma sätt som jag gjorde innan grav och jag har sååå dåligt samvete över det!!)

Ingen som börjat tvivla på sig själv som mamma/blivande mamma?
Jag kan få samma tankar och känslor som dig just att man tvivlar på sig själv hur ska jag orka, hur ska jag klara av detta, hur blir jag som mamma och shit jag har ansvar för det här barnet i minst 18 år.
Det är något jag alltid drömt om tom min största dröm men ibland känner man ju ändå att det är ett STORT åtagande.
Men jag försöker tänka att man får ta en bit i taget nu är man gravid och så ska man klara av förlossningen sedan amning och tiden efter det och sen får man ta bit för bit.

Men just som du skriver när man känner sig extremt trött och som en elefant och går och gäspar om dagarna och knappt orkar ta hand om sig själv då har ju tanken slagit en "hur ska jag orka ta hand om en liten bebis"?
Men man kanske är piggare då och full av kärlek till barnet det kommer ju att vara det viktigaste i ens liv ändå ju :).
Havsjungfrun

Äldre 10 May 19:41
#10894

Visa endast Anmäl

Bumman79 skrev 2012-05-10 19:32:49 följande:
Jag kan få samma tankar och känslor som dig just att man tvivlar på sig själv hur ska jag orka, hur ska jag klara av detta, hur blir jag som mamma och shit jag har ansvar för det här barnet i minst 18 år.
Det är något jag alltid drömt om tom min största dröm men ibland känner man ju ändå att det är ett STORT åtagande.
Men jag försöker tänka att man får ta en bit i taget nu är man gravid och så ska man klara av förlossningen sedan amning och tiden efter det och sen får man ta bit för bit.

Men just som du skriver när man känner sig extremt trött och som en elefant och går och gäspar om dagarna och knappt orkar ta hand om sig själv då har ju tanken slagit en "hur ska jag orka ta hand om en liten bebis"?
Men man kanske är piggare då och full av kärlek till barnet det kommer ju att vara det viktigaste i ens liv ändå ju :).
Det ingår att ha lite ångest över vad som komma skall på slutet. Kom på härom morgonen att "herregud, det blir en till att potträna". Precis som om det skulle vara den jobbigaste delen . Precis som du skriver är man så trött nu. Längtar tills bebisen är ute för då blir man trots allt av med de flesta krämpor ganska så omgående och blir piggare igen. Sommar och skönt får vi också
tomisamat

Äldre 10 May 20:40
#10895

Visa endast Anmäl

Ensortsmamma skrev 2012-05-10 19:19:48 följande:
Tomisamat: vi har också förlorat ett barn så det är också pga av psykiska skäl som vi vill bli igångsatta, är rädd att jag inte klarar mig psykiskt till v.38+5 då vi ska bli igångsatta. Men är rädd att kroppen är för omogen om man blir de i vecka 37.
Sist fick jag gel och efter de ballong, vilket var h e m s k t!! Men efter att ha pratat med läkare så visar de sig att de brukar sätta in ballong först och inte ge gel. Gelén gör ju att man får så täta värkar, får man ballongen sp får kroppen jobba på själv och där efter kan de ge dropp..
Bm ska börja röra på tappen i v.37 . Vet inte så mycket och känner mig mest vimsig just nu, ska till bm imorgon och då ska jag förslag få svar på alla mina frågor..
Nej, tankarna är inte roliga. Med min son var de så illa att de satte igång mig vecka 36+0. Allt gick jätte bra och jag var som en annan person efter psykiskt. Därför satte de tid på 37+0 denna gången för att ge bebisen lite längre tid, men ändå så att jag inte ska bryta ihop denna gången oxå. Sist slutade med att jag inte sov alls på slutet och de klarade inte av att söva mig heller. Sov då i två timmar bara, därför blir det så här denna gången.

Jag kan bara säga, stå på dig. De fungerar inte när man inte längre orkar tillgodo se kroppens och bebisens behov när man bryter ihop helt. Och det är viktigt att man mår hyfsat psykiskt och fysiskt för att orka förlossningen. Uppsala har standard inte före 37+0, men de tog ändå beslutet förra gången då jag verkligen var så nere att de var rädda för mig och barnet under en förlossning.
fyrklöver81

Äldre 10 May 20:43
#10896

Visa endast Anmäl

Konstant hungrig- sen när jag ätit mår jag illa direkt, jäkla illamående...

Ätandet kan jag stå ut med ;)
LillSnurr82

Äldre 10 May 20:45
#10897

Visa endast Anmäl

Så nu har jag vräkt i mig en halv liter jordgubbar.. Gott var det :)

♥ Agnes 20101208 ♥ Bebis 20120617 ♥
Emma Stark

Äldre 10 May 20:45
#10898

Visa endast Anmäl

Bumman79 skrev 2012-05-10 19:32:49 följande:
Jag kan få samma tankar och känslor som dig just att man tvivlar på sig själv hur ska jag orka, hur ska jag klara av detta, hur blir jag som mamma och shit jag har ansvar för det här barnet i minst 18 år.
Det är något jag alltid drömt om tom min största dröm men ibland känner man ju ändå att det är ett STORT åtagande.
Men jag försöker tänka att man får ta en bit i taget nu är man gravid och så ska man klara av förlossningen sedan amning och tiden efter det och sen får man ta bit för bit.

Men just som du skriver när man känner sig extremt trött och som en elefant och går och gäspar om dagarna och knappt orkar ta hand om sig själv då har ju tanken slagit en "hur ska jag orka ta hand om en liten bebis"?
Men man kanske är piggare då och full av kärlek till barnet det kommer ju att vara det viktigaste i ens liv ändå ju :).
Jag har börjat tänka att "hjälp, ska vi verkligen fixa att uppfostra ett barn in i det samhälle som vi lever i. Allt vi gör och säger påverkar barnet och hur hon blir som människa. " DET känns som ett fruktansvärt stort åtagande. Nästan lite ogreppbart t.o.m :S

Förmodligen ändrar sig dessa tankar när barnet väl kommer och när man faktiskt kommer in i en vardag igen tillsammans med denna lilla människa :)
MissFörstånd

Äldre 10 May 20:52
#10899

Visa endast Anmäl

Baby1112 - ja kanske det . Näe då, det var lite lustigt bara.
Zvartaliljan

Äldre 10 May 20:55
#10900

Visa endast Anmäl

Godkväll. Nu äntligen är det på väg åt rätt håll här. Lille Emilio slipper nu (förhoppningsvis) sola mer och imorgon blir sista blodtransfusionen, sen är det planerat att vi ska få åka hem med hemsjukvård på lördag!! Gud vad jag längtar! Bara jobbigt att svärföräldrarna och mannens systrar bestämt sig för att komma just på lördag, jag tycker de kan hålla sig borta ett bra tag till men nej se det går inte...kommer börja min hemvistelse med att låsa in mig i sovrummet med Emilio...
LillSnurr82

Äldre 10 May 21:08
#10901

Visa endast Anmäl

Zvartaliljan skrev 2012-05-10 20:55:04 följande:
Godkväll. Nu äntligen är det på väg åt rätt håll här. Lille Emilio slipper nu (förhoppningsvis) sola mer och imorgon blir sista blodtransfusionen, sen är det planerat att vi ska få åka hem med hemsjukvård på lördag!! Gud vad jag längtar! Bara jobbigt att svärföräldrarna och mannens systrar bestämt sig för att komma just på lördag, jag tycker de kan hålla sig borta ett bra tag till men nej se det går inte...kommer börja min hemvistelse med att låsa in mig i sovrummet med Emilio...

Skönt att det går bra och härligt att få komma hem snart..
♥ Agnes 20101208 ♥ Bebis 20120617 ♥

«
‹
Sida 1090 av 1445
1084
1085
1086
1087
1088
1089
1090
1091
1092
1093
1094
1095
1096
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Juni-barn

INNEHÅLL