Juni-barn

Funderade senast idag på hur jag ska orka med en liten till. Men kom fram till att man alltid klara sig. Min dotter är det bästa som finns. Men vissa perioder får man ta en dag i taget för att orka med. Hade någon sagt till
mig när hon föddes att du kommer inte att få sova alla på tre månader för hon kommer skrika typ jämt (kolik) så hade jag bara sagt glöm det. Jag gör det inte!!! Men sen räcker det med ett litet leende, gurgel eller blick så är man fast och har glömt allt jobbigt... :)

Zvartaliljan: kul att ni får åka hem. Tråkigt med massa besök bara...

Missförstånd: tack för tipset, värd att kolla på! :)

Igår kväll hade jag regelbundna förvärkar/sammandragningar i ca 2-2,5h, men de var inte så täta att vi kände att vi behövde ringa förlossningen. Det börjar verkligen närma sig!
Jag blev lite nojjig så jag la i ett plastat frottélakan i sängen på min sida, i fall vattnet går. Jag vill ju inte förstöra bäddmadrassen.

Nu har jag haft ihållande kraftig molvärk i ryggen i ganska exakt tolv timmar... Men bara lätta sd till och från. Men denna molvärk gör att jag varken kan sitta, ligga, stå eller gå någon längre stund... Det här suger!!!
Antingen får den hoppa ut eller lugna ner sig så jag kan leva normalt igen...

Har dessutom åkt på en dunderförkylning!!! :(

Så idag är livet bara blä!!!

Ang funderingarna kring barn mm . Jag kommer ihåg när jag fick min dotter , nummer ett . Jag va ung hade just fyllt 20 och jag å pappan hade varit tillsammans i 9 månader =) ( blev gravid efter ca 2 veckor )

Jag tyckte allt va rätt enkelt å vi levde lite som vi ville hon va ju liksom gullegrisen bland alla vänner å första barnbarnet på båda sidor mm

När tvåan kom blev det såå annurlunda , fastare rutiner mm allt behövdes planeras på ett annat sätt .

3an liksom bara hängde me jag ammade samtidigt som en va klar på toa å en annan läste läxor å det va liksom inget konstigt ;)

Antar att 4 an kommer bli lite som 3an ? Jag har dock bestämt att jag ska ta mig tid denna gång till att inte stressa över amningen mm. Jag har ju jätte mycke mjölk med mina barn  men med trean fan jag liksom ingen ro så efter ca 3 månader gav jag upp.

Det är lite annurlunda denna gång för med mina tre tidigare barn va jag ensam nästan jämt så det va jag som drog lasset , nu denna gång får jag ju barn med en man som är väldigt delaktig =)

Oj va långt det blev hihi. Det kommer gå bra för oss alla , mammor är fantastiska och allt går av sig själv när barnet väl kommer saker man inte trodde man var kapabel till bara går av sig själv. Vi kvinnor är lite som superhjältar =)