Juni-barn

MissFörstånd: Jag såg det också av en slump. De drar 30% av mig men jag ska betala 32% i skatt, det blir ju en del på ett år. Men det var ju rätt enkelt att lägga till att de ska dra mer iaf.

Så himla jobbigt att det inte blir regelbundet, kan va från 5-10 minuter emellan nu. Vissa gör sviiont och andra går att andas igenom. Hur länge ska det ta nu som omföderska.. Inne på 4 timmen snart.

Här händer det grejer! Stort grattis till de som fått sina bebisar, och lycka till ni som kanske kämpar just nu ;) 

Själv går jag in i v.38 idag (36+6) och jag tycker att nu är det inte långt kvar alls! Jag njuter av magen, som jag vant mig vid, känner att jag njuter av att vara gravid trots illamående & huvudvärk (Någon mer som fortfarande mår sjukt illa och spyr ibland fortfarande?!??!)

MEN alla jag möter säger "men oj Linnéa vad stor du är nu/ vad tungt det ser ut/oj nu är det inte långt kvar" etc. Så säger jag, jo jag går ju in i 37 fulla veckor på torsdag (idag) så... och folk svarar då jasså det är så pass långt kvar ändå/ men oj!!! osv, och sen har de en blick som säger att de tycker så synd om mig som ska gå med denna mage i all evighet...  

För övrigt har jag gått upp 12kg, har en stor mage, men kan inte se någon märkbar viktuppgång någon annanstans på kroppen, förutom bröst, händer och fötter som svullnat...och jag vill inte att bebis ska komma precis nu, jag går gärna och väntar i 2 veckor till så jag hinner klart med skolan ordentligt och hinner "bara va" lite, för jag vet att sen blir det fullrulle, och i mina ögon känns det som att ju bättre bebis växer till sig o så i magen, desto bättre förutsättningar för att kunna amma osv!!  Men det klart att jag längtar som en tok! 

Stjärnfrukt: Vad skönt att känna sig så lugn. Jag är så otålig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Men sen har jag ju suttit hemma sjukskriven i snart tre månader också vilket bidrar en hel del... Men det är först nu när jag svullnat så mycket och händerna domnat bort som jag börjar tycka att det är jobbigt på riktigt. Innan har det mer varit att "visst är det tufft, men klart värt det" nu skulle jag nästan testa vad som helst för att starta igång det. Högerhanden kan jag knappt använda alls, har ingen som helst känsel i fingrarna...

Grattis Lina!!!

Hemkommen från barnmorskan, allt såg bara bra ut och lille Harry är fixerad och ligger rätt långt ner. Hoppas det betyder att han är redo att födas snart! Jag har då ingen lust att gå på nästa besök som är dagen innan BF, men det lär jag väl göra.

Blodtryck: 120/80
Socker: 4,9
Hjärtljud: 156
Sf-mått: 36

Grattis till alla bebbar och lycka till ni som är på g. Här är det fortfarande 27 dagar till bf och praktiskt känns det som om 100 saker "måste" falla på plats innan det drar igång. Först o främst ska min mor som bor 30 mil bort komma hit för att kunna vara barnvakt - finns ingen annan som kan ställa upp så alternativet är att föda ensam vilket skulle kännas jävligt tufft, och hemskt att beröva sambon att få vara med :( sen har min mamma av olika skäl bara träffat Adrian 2 ggr, senast då han var 6 mån, så de känner ju inte varandra...utan vill ju helst att hon hunnit vara här ett litet tag innan vi åker till förlossningen. Som grädde på moset har sambons mor gått bort och begravningen hålls 25 mil bort, den 13 juni, alltså en vecka innan bf :( så medan han är borta får det ju absolut inte hända något, känns inte alla tryggt att han åker bort så nära inpå...

Ni som har bebisar som är fixerade, känns det? Har ett annorlunda och konstant tryck neråt som jag inte haft tidigare.. Tycker nog att det även att kissblåsan ligger under ständigt tryck! Kan det vara fixering tro eller vad?