Juni-barn

Första riktiga förverkarna igår sent på kvällen, inget roligt alls, speciellt när dom inte verkar betyda nåt som sagt, när man läser här ;) Efter 3 timmar gick dom över iaf och sen har man sovit som en stock. Vecka 40 i morgon :)

Grattis till nya bebisar, och vad duktiga alla är som kämpar på med värkar hit och dit, fick verkligen känna på hur jobbigt det är igår.....

Grattis Elvis mamma!!

Ingen bebis här lillsnurr bara kroppen som luras som vanligt Hahaha
Hade varit väldigt intressant att få veta om det hänt nåt där nere efter alla dessa förvärkar, ska till bm på tisdag igen men vet inte om jag kan med att fråga

Lider med dig cataleya lycka till!!

Grattis Elvis mamma!!! :)

Cataleya: Åh lilla vän.. Känner igen en del från min första förlossning även om jag inte håll på så länge som du...

Men det är viktigt att försöka göra allt för att få vila...

Vila, äta osv...

Lider med dig ska du veta...

Någon som masserar osv så du slappnar av... Så du verkligen slappnar av o blir tung i kroppen.

Uddabus, hur var din förlossning, eller hur började det ? Om du vill berätta .

Jag vet att det låter löjligt att säga, jag orkar inte! Men faktiskt, detta är jätte jobbigt. Jag vet ju detta är som bortblåst när hon väl kommer ut,  Och jag längtar efter henne som bara den, men förstår inte hur man ska hitta orken att gå såhär i flera dagar, och sedan föda fram henne också! 
Så säger barnmorskan, försök nu att tänka positivt, så du inte får en dålig upplevelse ´. Självklart försöker jag tänka positivt, men hur lätt är det?  

Det började på natten fredag mot lördag. Hade precis lagt mig o hade haft fullt upp hela dagen med besök, städa, putsa fönster osv... Hade inte vilat ett enda dugg...

00.40 hade precis släckt lampan o hörde ett knäpp o värkarna satte igång direkt. Var 15 min o oftare. Kunde absolut inte sitta, ligga osv kl 6-7 började jag spy av smärtan o det fortsatte ända till 16 tiden på lördagen. Åkte in vid 8 för att kolla.. Var typ öppen någon cm inte mycket alls men dem såg att jag var trött, kräktes osv

Fick petadin hjälpte inte, akupunktur hjälpte inte, värkarna var väl med ca 5-6 min mellanrum från 10 tiden på lördagen... För mig var det skönt att vara på plats...

Kräktes o drack vatten som jag vet inte vad..

Kl 15.30 så kom överläkaren på förlossning in o kollade mig.. Öppen 3 ynka cm o då beordrade han vätskedropp, Eda o igångsättande. Vilken lättnad... Men den tog ju lite snett så jag hade lite svårt att gå o att jag kände det i ena benet en del...

Kl 01 på natten till söndagen fick jag krystvärkar o höll emot för att jag var såååå rädd, trött o känslig. Inte förrän bm skrämde mig att det kunde vara som så att bebis bajsat i magen kom han ut på 3 krystvärkar.

En pojke på 4055 o 50 lång...

Inte lika lång tid som dig men ändock lång o jobbig förlossning...

Uddabus, Fy det lät inte heller roligt. Men så skönt för dig att du fick vara på plats. Det låter ju precis så som jag känner, här är spyan inte heller långt bort. 
De verkade vara förstående iaf, måste varit lite lugnande, även att jag kan tänka mig du var allt ifrån lugn just då!
Kom värkarna först ? Hade din slempropp släppt innan eller i samband med värkarna, eller du kanske inte såg den alls ?

barnmorskan sa, att har jag otur så kan jag få ha det såhär i flera dagar.
Men hon sa också att eftersom jag fick bricanyl, så var det förlossningen som var i gång, så kommer värkarna inte att försvinna, men är det bara för värkar så gör de det. Och det ser jag väl lite som ett ljus, eftersom värkarna inte försvunnit, utan bara ändrat karaktär i några timmar, men i detta nu känner jag hela tiden att det blir bara värre !
Så dosen med tabletter, underlättade iaf, under 6-7 timmar. Tog dom vid 23.30 igår, somnade kanske 00, upp vid halv 7, och nästan precis när jag vaknade så började det igen, dock svagare men som sagt det ökar. 

Slemproppen hade släppt ett par veckor innan har jag för mig...

Knäppet jag hörde var att vattnet gick. Långsam vattenavgång. Knäppet kom i samband med en värk... Sen pang så var det igång liksom...

O nä jag var långt ifrån lugn med alla skrämselberättelser...

19 år första barnet o helt oförberedd på smärtan osv... Gick ingen föräldrautbildninf heller osv... Pappan var helt känslokall osv o ville inte prata med mig om att föda barn osv.. Kände inte på magen alls under hela graviditeten osv... Spelade alltid tuff liksom osv

Hans mamma var ju helt emot mig länge o blev väl lite bättre i slutet på graviditeten o efter jag fått Anton.

Så min syster var oxå med på förlossningen... Hon körde 5-6 mil på 20-30 min till mig.. :) o det var sååå skönt att ha henne med den gången